Vad finns i helvetet?

Frågan har aktualiserats i samband med Stefan Swärds publikation av en bok om helvetet.


(Dantes tankar om det som sker efter döden.)

Vad finns i helvetet?

Det kan sammanfatts i tre termer: Straff, Pina och Fattigdom.

Ordet “straff” kan tolkas på två olika sätt eftersom det kan vara resultatet av “naturlagen” eller av “stiftade lagar”.

Exempel 1: Om du går in med leriga skor igen i vardagsrummet kommer jag att smiska dej!

Straffet kan ändras. Jag kan besluta att skicka busungen till sängs istället för att smiska honom.

Exempel 2: Om du hoppar ur en helikopter på 500 meters höjd, utan fallskärm, kommer du att slå ihjäl dej.

“Straffet” kan inte ändras eftersom det är en följd av naturlagen.

Guds förbud till Adam och Eva att inte äta den förbjudna frukten var av typen naturlag. Följderna blev separation av vår vilja och Guds vilja och tillhörande olydnad. Vidare separation av vår ande och Guds Ande. Så resultatet kunde helt enkelt inte bli något annat än elände och död, för Gud är livets och glädjens ursprung (source) och källa.

Samma gäller helvetet, syndafallets ändstation om vi avsiktligt tar avstånd från Gud. Den eviga separationen från liv och glädje är just det som kallas helvete. Det enda som finns kvar för individen i helvetet är just hans eget jag. Tillfredställandet av det egna jaget var ju det som ledde till detta resultat.

Ur detta följer att “pina”, eller “lidande” blir resultatet, för utan glädjens ursprung och källa finns det alltså ingen glädje. Detta är synonymt med lidande.

Dostojevsky uttryckte det så: “helvetet är pinan av att absolut inte kunna älska”.

Hopplöshetens pina och andligt lidande gör faktiskt ondare än kroppslig pina.

Vidare blir yttersta “fattigdom” följden för Gud är alla goda gåvors givare. “Ty i honom är det som vi leva och röra oss och äro till”

Det är viktigt att inse att det inte finns några alternativ till Gud. Vi kan inte klara oss själva eller bygga något eget som består.

Man blir inte populär om man påstår att det bara finns en väg, bara en sanning och bara ett liv. Men dock är det så och en dag kommer alla luftslott att dunsta bort.

Den som då inte byggt på klippgrunden kommer att upptäcka att när man blir ensam kvar, utan glädje, i yttersta fattigdom, så har man missat målet.

När man inte kan leva på kredit av lånad eller stulen glädje, när alla leveranser av förnödenheter stoppar, och ingen kontakt mer finns med någon annan har man hamnat i helvetet.

Dante skrev: “Ni som här inträden, låt allt hopp fara.”

Sartre skrev: “No exit!”

Bibelns ord är tydliga. Denna ändstation utan hopp och glädje finns. Det handlar inte om utmätt straff. Det handlar om konsekvenser som inte kan eller kunde vara annorlunda.

/Kjell

PS. På sidan Rom 10:17 finns det predikningar om helvetet.

Visits: 83

18 thoughts on “Vad finns i helvetet?”

  1. “Vad finns i helvetet?” är en intressant frågeställning om vi med uttrycket “helvetet” menar den brinnande sjön. Det är ganska klart vad som finns i den brinnande sjön. Evig plåga i eld och svavel. Vem/vilka finns i denna brinnande sjö? Det är också ganska klart. De första “hyresgästerna” blir vilddjuret och den falske profeten (Upp kap 19). När tusen år förlidet år de sällskap av sin “herre” (Upp kap 19).

    Var finns den brinnande sjön? En annan intressant fråga där jag tycker mig funnit svaret. Vintramparen kommer från Edom (Jes. 63) och Edom finns det andra profetior om:

    “Ty detta är en HERRENS hämndedag, ett vedergällningens år, då han utför Sions sak. Då bliva Edoms bäckar förvandlade till tjära och dess jord till svavel; ja, dess land bliver förbytt i brinnande tjära. Varken natt eller dag skall den branden slockna, evinnerligen skall röken därav stiga upp. Från släkte till släkte skall landet ligga öde, aldrig i evighet skall någon gå där fram.”

    Och en bekräftelse på att man ska kunna se de “lidande” finns även den i Jesaja:

    “Och man skall gå ut och se med lust, huru de människor, som avföllo från mig, nu ligga där döda; ty deras mask skall icke dö, och deras eld skall icke utsläckas, och de skola vara till vämjelse för allt kött.”
    (Jes. 66:24)

    Så lokaliseringen är ganska klar anser jag. Vilka som är där är mindre klart. Enda ledtråden är, utöver Upp kap 19 och beskrivningen av Djävulens öde detta:

    “Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.” (Upp. 20:15)

        (Reply)

  2. Lars W,

    Som du såg undvek jag frågan om vem som kommer att “befolka” helvetet. Men du har givetvis rätt att den eviga elden, är tillredd åt djävulen och hans änglar. (Matt. 25:41) Precis vad som avses med “änglar” i texten kan vi lämna därhän tills vidare.

    Det jag ville understryka är att helvetet framför allt är en “intighet”, alltså en plats eller ett tillstånd utan egna kvaliteter.

    Jämför mörker som inte har egen kvalitet men som bara är brist på ljus. Samma gäller t.ex. kyla = brist på värme, och vacuum = brist på materia.

    En evig skilsmässa från Gud, som är den enda brunnen för alla positiva kvaliteter, måste således per definition vara en total intighet. (non-entity)

    Om man då har valt att förkasta Gud, och därför “får sin egen vilja”, då hamnar man som oundviklig konsekvens i denna intighet.

    Och om, eller så länge som, man har medvetande, måste denna intighet upplevas som oändligt stor pina.

    Som du förstår tror jag alltså att helvetet är en konsekvens av fakta och inte bara en smaksak som kunde ha varit annorlunda.

    I princip är det en nödvändig konsekvens av den fria viljan.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell,

    Jag tror fullt ut på Yeshuas och hans apostels beskrivning i termer som bokstavlig eld. En sjö som brinner av eld och svavel. Och plågan fortgår i evigheters evighet. Och det kommer att kunna ses av de saliga enligt Jesaja. Detta i kombination med en odödlig, oförstörbar kropp och ett ständigt medvetande om situationen och dess varande i evighet gör det hela mer än fruktansvärt. Som det står skrivet: “Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer” (Hebr. 10:31). Men som sagt var – ingen tvingas dit.

    Detta med “En evig skilsmässa från Gud,” är ett vanligt uttryck men saknas helt i Skriften.

        (Reply)

  4. Varför står det just svavel i Bibeln? Varför inte något annat frätande? Är det en symbol för något folk möjligen kände till för att det fanns svavelkällor i närområdet?

    Den stora tvistefrågan bland kristna (inte namnkristna) är väl annars inte att ett helvete saknas utan om det finns någon väg ut ur det och vad som händer vid döden före yttersta domen. Mycket blir spekulation och som min visa mor brukar säja, bry dej inte om det, viktigast är att vara helt säker på att inte behöva hamna i helvetet. Äventyrslusta på det här området ska nog bestämt avvisas.

    Spekulation: kan det på något sätt vara så att vi alla hamnar på samma ställe efter döden, dvs innan yttersta domen, och att de som inte trott på Gud innerst inne vet att den ljuvliga tillvaro de där finner är av mycket kort natur, de inser att det de förkastat varit sant, de inser att de inte kommer få vara kvar, att det inte går att ångra sej nu, att tärningen är kastad? Rimligen blir vetskapen om detta ett dubbelt helvete.

    Det är vild spekulation, jag vet, men det skulle förklara många av de nära-döden-upplevelser som jag läst om, där personen talar om frid, glädje, ljus, fastän det står helt klart att personen ifråga inte varit troende kristen. Det ser alltså ut först ut som om de kommit till det som alla tror är himlen, men detta är bara mellanstationen före domens dag, en mycket kort mellanstation i evighetsperspektiv.

        (Reply)

  5. wildwest,

    I trakten vid Döda havet (Edom) kan man bada i svavel redan nu:

    “Isrotel Dead Sea
    Isrotel Dead Sea är ett 4-stjärnigt deluxe Dead Sea Hotel i Israel. Perfekt för par, turister och familjer på semester i Israel, ger dig Isrotel Dead Sea ett komplett utbud av spännande aktiviteter och fantastiska bekvämligheter. Gäster på Isrotel Dead Sea kan njuta av spa-anläggningar med svavel pooler och inomhus / utomhus Döda havet och sötvatten pooler förutom lugnande spa-behandlingar.”

    Svavel produceras genom vulkanisk aktivitet och sådan finns det mycket av i trakten av Edom. Jorbävningen som delar Oljeberget i två halvor med en dal dem emellan kommer att ha sitt geologiska upphov i den förkastning som finns på sträckan Jordandalen – Döda havet – Röda havet. Tre tektoniska plattor möts i området: Den eurasiska/asiatiska, den afrikanska och den arabiska. (Liksom tre världsdelar och tre världsreligioner). Dalen är som ett gap som långsamt öppnar sig mot “avgrunden” då dessa plattor går åt varsitt håll och jordens lägst belägna punkt återfinns vid Döda havet.

        (Reply)

  6. wildwest skrev: “Varför står det just svavel i Bibeln?”

    Svavel brinner ungefär som plast. Det droppar brinnande droppar som fortsätter att fräta sig in där de faller.

    Lägg sedan till den stickande lukten. En sjö av brinnade svavel är en talande bild på något riktigt otäckt som man inte kan undkomma.

    Jag tror inte att man behöver söka längre än så.

    Vad gäller din “vilda” spekulation tror jag att det finns en sann bit i den. Alla knän kommer ju att böja sig för universums Herre.

    En del i glädje och tacksamhet. Andra i yttersta fasa.

    Liknelsen om den rike mannen och Lasarus talar dock emot att alla kommer till en behaglig plats en tid.

    Vidare gör tanken om en lika lång tid innan pinan inte rättvisa åt syndens storlek.

    Ett straff i linje med sådd och skörd måste stå i någon slags proportion till brottet.

    En slutlig konsekvens behöver inte det om konsekvensen skulle vara utplånande.

    /Kjell

        (Reply)

  7. Herre Gud! (Bokstavligt talat.)

    Det gör mig ledsen att ni lever i denna skräck inför Gud. Att rädslan för att hamna i helvetet tycks vara en starkare drivkraft för att leva ett “gott liv”, än kärleken till det som är gott.

    Först en invänding av strikt teologisk karaktär. Vad menar du Kjell, med att “avsiktligt ta avstånd från Gud”?

    För att avsiktligt kunna ta avstånd från Gud, krävs att man har absolut visshet om vad Guds vilja är. Annars kan man inte veta hur man ska bära sig åt för att ta avstånd från honom. För att kunna ha absolut visshet om vad Guds vilja är, krävs det att man träffat Gud, inte genom en andlig upplevelse, inte genom att studera Bibeln, utan genom att man faktiskt träffat Gud som fysisk gestalt, för att kunna tala face to face om vad som är Hans vilja.

    Har du det, Kjell? Inte jag heller.

    Nu till en invändning av mer filosofisk teologisk karaktär. Det du beskriver som helvetet, tror jag faktiskt på. Du säger ungefär att den som bara är ute efter att tillfredställa sina behov och skiter i andra, till slut kommer att leva i total ensamhet, i ett luftslott, i ett mörker utan kärlek.

    Jag tror att den som lever sitt liv efter principen “ta vad du kan få och ge inget tillbaka” till slut kommer att hamna i det helvetet. Till slut kommer luftslottet sprängas, och den oändligt rike, lyckade karriäristen står där ensam med sina pengar och sin framgång och sin brist på vänner och kärlek. Det är sannerligen ett helvete, ett jordiskt sådant.

    Ett helvete i livet efter detta vägrar jag att tro på. En gud som är den högsta formen av kärlek kan inte straffa människor med en evig eld, bara därför att de inte tror på honom. Det vore en fruktansvärd gud, en ond gud, en gammaltestamentligt svartsjuk gud.

    Och dessutom en pajas. Jag ser framför mig denna gud, som i en sketch av Monty Python. “Jag har skapat hela universum”, säger han. “Och nu ska jag elda med din kropp i all evighet, efter som du ägnat dig åt homosex”.

    Gud måste vara någonting mycket större än så. Något mycket större än den där skäggige gubben på molnet som blir äcklad av vad vi hittar på med våra könsorgan, eller blir förbannad för att vi inte tror på honom, eller blir blodtörstig och vill elda människokropp för att vi gör vad som är ont, fast vi egentligen vill göra det som är gott.

    Jag tror på det du säger, det finns inget alternativ till Gud. Men vem har rätt, eller ens möjlighet, att bestämma vad och vem Gud är? Har du det? Jag gör definitiv inga sådana anspråk. Jag erkänner utan omsvep att min tolkning av Gud är just det, min tolkning. Kan du göra samma erkännande?

    Jag önskar dig Guds eviga välsignelse och kärlek!

    /Jenny

        (Reply)

  8. Jenny Hamilton skrev: “Det gör mig ledsen att ni lever i denna skräck inför Gud.”

    Jag vet inte vad du misstolkar till att betyda att jag eller någon annan här lever i skräck för Gud. Men jag skall ändå försöka ge svar på de frågor du ställer till mej.

    1. Vad menar du Kjell, med att “avsiktligt ta avstånd från Gud”?

    Vi kan inte känna Gud av oss själva. Det enda vi vet om Honom är det Han själv väljer att uppenbara.

    Det finns en allmän uppenbarelse. Den är nedtecknad i Bibeln. Men, som du påpekar, detta räcker inte fastän vi brukar påpeka att Bibeln är komplett.

    Det behövs nämligen även en personlig relation med Gud. Den får vi genom att öppna dörren när Jesus knackar på den. Detta är givetvis bildspråk.

    Det betyder att vi inte dövar samvetets röst och att vi faktiskt aktivt ber Jesus att ta hand om vårt liv. Det finns inga formler för hur och när detta sker. Men det handlar alltid om ett beslut man själv fattar.

    Men det kan heller inte förbli något slags hemlighetsmakeri. Förr eller senare kommer det tillfällen när man nödgas bekänna vad man står för.

    2. För att avsiktligt kunna ta avstånd från Gud, krävs att man har absolut visshet om vad Guds vilja är.

    Där har du nog fel. Det handlar nämligen om en personlig relation. Och du är säkert med på noterna att jag just nu skulle kunna vägra all relation (eller kontakt) med dej. Fastän jag inte alls känner dej.

    På samma sätt kan man alltså redan initiellt säga nej till den enda frälsande relationen som finns. Nämligen relationen med Jesus.

    Jag skall citera något jag redan skrev på annan plats:

    Det finns visserligen bara en väg till frälsning, men vi har olika utgångspunkter och Den Vägen ser därför väldigt olika ut för var och en av oss. Vägen heter inte “Kristendom” eller “Messianism”, vägen heter “Kristus” och Den Tröstande och Förmanande Vägledaren heter Den Helige Ande. Bara han vet hur vägen måste se ut i mitt, och ditt specifika fall. Blott en dag, ett ögonblick i sänder…

    Det är dock ett givet faktum att man kommer närmare varandra ju längre man går på den vägen.

    Och man kommer inte in i något slaveri eller någon bundenhet genom relationen med Jesus. Man behåller sin frihet och man kan således “göra slut” närhelst man vill.

    3. Ett helvete i livet efter detta vägrar jag att tro på. En gud som är den högsta formen av kärlek kan inte straffa människor med en evig eld, bara därför att de inte tror på honom.

    Missade du min bild med att hoppa ut ur helikoptern? (Se artikeltexten.) Vem straffar personen som av egen vilja hoppar? Vilka lagar skulle kunna stiftas, med behållande av den fria viljan, som skulle hindra honom att hoppa?

    4. Gud måste vara någonting mycket större än så.

    Ja, det är ju en vanlig invändning. Men den leder ingen vart. Om Gud finns och är den Han säger sig vara så är det faktiskt Han som bestämmer hur vi skall vara och inte tvärt om.

    Du påpekar ju själv detta i följande fråga.

    5. Jag tror på det du säger, det finns inget alternativ till Gud. Men vem har rätt, eller ens möjlighet, att bestämma vad och vem Gud är? Har du det?

    Gud själv har den rätten. Om man vill uttrycka det i dylika termer. Och Guds kärlek visar sig bland annat i att det är Han som har vävt samman oss enligt egen plan.

    Han har blåkopiorna, så att säga, så om och när vi vänder oss till honom kan han fixa läckande kranar och rostiga gångjärn och spräckta rutor och ge oss nåden att helt formas i enlighet med denna Hans plan.

    Det finns en mycket vacker Psalm som beskriver detta. Jag skall citera Psalm 139 i sin helhet:

    1 HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
    2 Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.
    3 Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen.
    4 Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det.
    5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
    6 En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.
    7 Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?
    8 Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
    9 Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,
    10 skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
    11 Om jag säger: “Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig”,
    12 så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.
    13 Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.
    14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
    15 Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
    16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda

    Kolla även sången jag har citerat under fliken “Bilden”.

    Lycka till!

    /Kjell

        (Reply)

  9. Så är diskussionen igång igen om helvetet.

    Ja, det är verkligen ett angeläget ämne att diskutera. Jag har också på andra bloggar tagit upp denna viktiga fråga och gör det därför nu endast i korthet.

    Förra året dog över 90000 personer i Sverige. Kroppen dog. Men var hamnade själen?

    Det råder en ganska stor förvirring om detta begrep. Det beror på flera orsaker. Att blanda ihop andliga och fysiska entiteter gör det inte lättare. Inomvärldsliga analysmetoder bevisar ingenting om dessa frågor.

    Ska vi få verklig kunskap måste vi gå till källan, nämligen Bibeln. Och här räcker det inte alltid med översättningarna, som själva varierar i kvalitet och noggrannhet.
    Vi måste gå till den hebreiska, respektive grekiska grundtexten för att ta reda på den exakta betydelsen.

    Ordet ”helvete” finns inte, varken i den hebreiska eller grekiska grundtexten.

    Orden ”Sheol”, ”Hades”, ”Gehenna” och ”Tartaros” översätts alla på olika ställen och i olika bibelversioner med ”helvete”. Det kan verka mycket förvirrande för bibelläsaren, men förklaras av likheten i plågorna.

    Översättningarna förvirrar, men grundtexten är klar.
    Dessutom tillkommer andra ord med samma betydelse.

    Med tillgång till grundtexten är det lättare att få klarhet i ordens innebörd.

    Jag ger därför några synpunkter om denna viktiga fråga med utgångspunkt från ”den rike mannen och Lasarus” (Luk.16: 19-31).

    I exemplet beskriver Jesus en konkret verklighet.
    Av de två delarna av Hades, dödsriket, kan endast den delen där den rike mannen befann sig översättas med ”helvetet”.

    Det var alltså tillståndet för själen mellan den kroppsliga döden och uppståndelsen som Jesus talade om.

    Observera att jag talar nu om själen, som lämnar kroppen i dödsögonblicket. Att kroppen är död och att den döda kroppen som människa inte vet någonting är en realitet som vissa personer – genom missuppfattning av några bibelverser i GT – vantolkar till att tro att detta även gäller själen.

    Men Jesus ger klara besked. Den rike mannen kom inte till Hades (”helvetet”) med sin kropp. Domen har ju ännu ej skett.

    Det finns alltså folk i Hades som pinas och plågas i elden NU.

    Efter domen kastas Hades i eldsjön (Upp. 20:14).

    Efter domen, när kropparna har uppstått, blir situationen annorlunda…
    ”Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna” (helvetet) (Matt. 5:29).

    ”Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna” (Matt.10: 28).

    Obs, fördärva, inte ”förgöra” som betyder ”tillintetgöra” och som både Bibel 2000 och 1917 års översättning felaktigt anger. (Grek. ”apollumi” betyder ”to destroy”).

    Birger Skoglunds vision från sitt besök i Jerusalem – jag vet att Birger har smutskastats på vissa bloggar – där han fick se pastorer brinna i helvetet, därför att de inte predikat det sanna evangeliet, måste vara en permanent väckarklocka att aldrig någonsin kompromissa med Guds Heliga Ord.

    Här kommer ett annat exempel, där bl.a. den tidigare påven återfinns på en mindre angenäm plats.

    http://www.spiritlessons.com/Documents/Prepare_to_meet_your_God/Swedish_Prepare_to_Meet_Your_God_Angelica_Zambrano.pdf

    OBS. ALLT MÅSTE PRÖVAS MOT SKRIFTEN!

        (Reply)

  10. Kjell!

    Din argumentation är helt logisk och nästan helt oantastlig. OM man använder Bibeln som enda kunskapskälla.

    Det är det jag vänder mig emot. OM man skulle kräva av dig att du ska argumentera UTAN Bibeln som referens, då faller hela ditt resonemang, och du hamnar helt plötsligt på samma nivå som jag. Den filosofiska.

    Och, lets face it, hur benhårt du än tror att du vet hur man ska tolka Bibeln, så handlar det fortfarande om tro. Du TROR att du vet. Du VET precis lika lite som jag, eller någon annan.

    Du säger själv att Gud är den enda som har rätten och möjligheten att definiera vem Gud är. Hur kan du då i samma stund säga dig kunna veta något, på ett objektivt plan, om vem Gud är?

    Jag ber om ursäkt om jag tolkade saker och ting fel i min första kommetar, om att ni lever i skräck för Gud. Jag vet i alla fall att om jag trodde att en brinnande sjö väntar i livet efter detta, om jag skulle råka chansa fel i min bibeltolkning och råka leva mitt liv på ett sätt Gud inte gillar, då skulle jag vara skitskraj!

    Den enda objektiva sanning vi kan finna i denna diskussion, är den att vi inte kan finna någon objektiv sanning.

    Och därför väljer jag att i stället för att leva mitt liv i skräck inför en hänsynslös, blodtörstig, totalitär Gud, leva mitt liv i kärlek till en Gud som älskar oss för de vi är, inte det vi gör, och i kärlek till mina medmänniskor och allt i Guds skapelse.

    Jag respekterar dig för ditt val. För min del får du gärna tro på ett helvete, eller på jultomten om du vill. Jag hoppas och förutsätter att du visar mig samma respekt, och kanske kommer vi inte komma längre i det här samtalet än så.

    Det gör inget att vi är olika, att vi tänker och tror olika. Så länge vi respekterar varandra.

    Allt gott!

        (Reply)

  11. Jenny Hamilton skrev: “Din argumentation är helt logisk och nästan helt oantastlig. OM man använder Bibeln som enda kunskapskälla. [..] Det gör inget att vi är olika, att vi tänker och tror olika. Så länge vi respekterar varandra.”

    Helt kort. Jag tror inte att Bibeln är den enda kunskapskällan. Men däremot tror jag att Guds Ord, i form av Bibeln, utgör den mall, eller det kriterium, mot vilket de andra kunskaperna måste verifieras.

    Om något påstående leder till att vi måste stryka bibeltexter, eller att vi måste lägga till tolkningar efter egen vilja, så tror jag att detta visar på att det handlar om det vi brukar kalla “heresi”.

    Vad gäller att respektera varandra, skriver jag under på den valfrihet som Gud själv har givit oss.

    Det jag läser i Bibeln repeterar otaliga gånger att vi inte skall döma varandra. För då leker vi Gud och kommer att drabbas av Hans dom.

    Ett av de tydligaste är kanske inedningen på Paulus brev till Romarna. Han räknar upp mer än 20 synder.

    Läs själv första kapitlet och glöm inte att läsa vidare till de första verserna i kapitel två.

    Hur många av synderna i kapitel ett tycker du att de som kallar sig kristna tar på allvar?

    /Kjell

    PS. Jag utgär irån att du har texten, annar skall jag gärna citera den.

        (Reply)

  12. Hej vänner!

    Jag kikade in här och tyckte att jag under detta ämne hade en del funderingar att dela med mig av.

    Beträffande himmel och helvete, så tycker jag det är viktigt att konstatera, att ingen människa (förutom Kristus som sann Gud och sann människa, Gud själv kommen i kroppslig gestalt, blivit satt på högra sidan om Gud i den himmelska världen) har ännu “befolka himmelen”.

    Lika litet har ngn ännu beträtt helvetet. Det är berett för djävulen och hans änglar och kommer även att “befolkas” av de som “inte har sina namn skrivna i livets bok”, enligt Upp.

    Djävulen och hans fallna änglars hemvist säges idag vara, “ondskans andemakter i himlarymderna” (Efesierbrevet) och inte deras kommande hemvist helvetet.

    Alltså de som menar sig ha haft upplevelser från himmlen eller helvetet är vilset ute. Det handlar om “onda andars spel”, för att försöka fånga människors sinnen och hjärtan, till att efterfölja en annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium.

    Du som vill lite närmare följa funderingar kring dessa ämnen, så se på:

    http://hem.spray.se/harry.forsgren/

    Och då på under Häften i menyn:

    Kan Gud dö – Jesu Kristi person – den stora stötestenen

    Ge gärna synpunkter kring innehållet direkt här, eller via mail till mig! Önskar alla allt gott!

    HaFo

        (Reply)

  13. Harry Forsgren,

    Vad händer med själen när kroppen dör?

    Kort svar!

        (Reply)

  14. Tachbulah ställer en fråga till mig:

    “Vad händer med själen när kroppen dör?” Och vill ha ett kort svar

    HaFo:

    Skojar Du? Kort svar på en så omfattande fråga! Du kanske kan trolla med knäna, men det kan inte jag, så Du får hålla till godo med nedanstående försök till svar på Din fråga
    ———
    Enligt Jesu beskrivning av mellantillståndet av den kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen (Luk.16:19-31), så finns ett medvetet, varande tillstånd, fastän det ju då inte sitter i den livlösa kroppen, som är frånskild människans livsande, som gjort henne till en levande varelse av själ och kropp. Det står att kroppen är utan ande död. Den lämnade i det kroppsliga dödsögonblicket.

    Identiteten och personligheten är inte fixerad enbart till någondera “komponent” eller “element” av människan utan “insprängd” i helheten, men ändock på något sätt bestående och vid medvetet och varande tillstånd vid den kroppsliga dödens inträde och frånskiljandet från livsfunktionerna i kroppen, genom att, som det står, att Gud kan “åtskilja själ ande märg och ben”, och vid kroppens död kan Han bevara människans identitet vid den kroppsliga döden i en medveten, varande existens i väntan på den kroppsliga uppståndelsen och detta precis på det sätt Jesus beskriver det.

    Gud som kan åtskilja själ ande märg och ben, bevarar själen, personligheten, människan i ett väntande tillstånd på kroppens uppståndelse, åtskild från kroppen.

    Där i mellantillståndet uttrycks i Skriften, en aktivitet, inför Gud i Kristi närhet, av de kroppsligt avsomnade heliga i Paradiset. Men inte så att de är inbegripna i skeendet i den jordiska, kroppsliga tiden och rummet.

    De har i denna väntan på uppståndelsen ingen inblandning i skeendet på den andra sidan den kroppsliga gränsen i tid och rum. De troende är genom Guds Ande förbundna med alla troende, men kan inte ha kommunikation och gemenskap med varandra över den fysiska, materiella kroppsliga gränsen!

    Enligt Bibeln kommer ingen in i den fulla himmelska saligheten förrän efter den kroppsliga uppståndelsen. Men de som har dött i tron har i Paradiset en försmak av den himmelska saligheten. Därför talar Paulus om tillvaron i Paradiset som ett varande “hos Kristus” (Fil.1:23).

    I Uppenbarelseboken står det att den troende i Paradiset betjänar Gud dag och natt i hans tempel. (Upp 7:15) Detta ställe måste syfta på Paradiset i väntan på den kroppsliga uppståndelsen, eftersom Jesus kommer tillbaka först i Uppenbarelseboken 19 och människans uppståndelse således ännu inte skett.

    2 Thess 4:17 säger att den som dör går till Herren och Paulus önskar bryta upp och vara med Herren (Fil 1:23), men ändå är man inte framme vid fullkomningen. Det sker efter uppståndelsen och ingången i den himmelska världen.

    Alla kroppsligt avsomnade rättfärdiga (som dött i tron på och umgängelsen med Kristus) är i Paradiset, i en ofullkomnad väntan på kroppens uppståndelse. En väntan på sina uppståndelsekroppar på förlossningens dag.

    Paradiset är inte den slutliga himlen för evigt. Den eviga Himlen, som de heliga ska besitta, sedan de har fått sina uppståndelsekroppar, beskrivs i de sista kap. av Upp. och ska inte sammanblandas med det nuvarande Paradiset, som de rättfärdiga tar i besittning fram till uppståndelsen.

    Kring dessa spörsmål några ord av Luther:

    Katekesens sammanfattning: De trognas själar åtnjuta efter skilsmässan från kroppen salighet hos Gud, men de otrogna äro i ångest under domens förbidan… Med de dödas uppståndelse förstås, att på den yttersta dagen de dödas kroppar skola uppväckas och med sina själar åter förenas, och alla trognas kroppar bliva Kristi förklarade lekamen lika.

    Lutheranerna lär:

    “Även om kroppen skils från själen här i tiden, skall själen inte skiljas från Guds närhet. Den lever hela tiden.

    Den timliga döden är inte ett fullständigt utplånande. Också den som inte trott fortsätter att existera till själen, vilket vi ser av berättelsen om den rike mannen och Lasarus.

    Både den rike mannen och Lasarus flyttade efter döden till en annan tillvaro. Den rike mannen kom till en osalig tillvaro, medan den fattige Lasarus kom till Abrahams sköte. Det är ett uttryck som avser en salig tillvaro.

    Det framgår alldeles klart att de båda platserna var åtskilda. Det fanns ett stort svalg emellan dem och det var omöjligt att komma över.

    Ett av de viktigaste ställena är Jesu ord till rövaren på korset: “I dag skall du vara med mig i paradiset.” Det är klart besked. I samma ögonblick som rövaren dog flyttade hans själ till en plats, som vi inte kan beskriva eller lokalisera. Vi vet bara att det var en salig plats, för Jesus var med där.

    Det vi vet är att de troende får flytta till Jesus och leva i hans närhet, medan de som inte tror förvaras i en outsäglig pina i väntan på domen.”

    “Den timliga eller lekamliga dödens väsen består enligt Skriften inte i att människan förintas utan i att själen skiljes från kroppen (Matt. 10:28, Luk. 12:20, Matt. 27:50, Joh. 19:30).

    Det finns några klara skriftställen, som ger upplysningar om själarnas tillstånd mellan döden och uppståndelsen. Om de otroendes själar heter det, att de förvaras i fängelse, d.v.s. på ett ställe, där de straffas (1 Petr. 3:19,20).

    Om de troendes själar heter det inte blott allmänt, att de är i Guds hand (Apg. 7:58,Luk. 23:46), utan det heter också uttryckligen, att de vilar hos Kristus och i paradiset (Fil. 1:23, Luk. 23:43,.).

    Skriften vet ingenting om någon själens mellankropp, och den tankegång, som förekommer att själen inte kan fortleva utan kroppslig grundval, saknar bevis. Den allsmäktige Gud, som skapat själen, är mycket väl istånd att upprätthålla själens existens utan någon kropp.”
    ——–

    HaFo:

    Varför det kan vara så viktigt att komma till full klarhet i dessa frågor, är att det finns så många läror kring döden, uppståndelsen, mellantillståndet, Paradiset, evigheten, himlen och helvetet, människans konstitution och placeringen av människans personlighet och identitet o.s.v. där antikrists ande smyger sig in och konsekvensen av dessa läror bakåt till Kristi person, försoningen, Hans död och uppståndelse och tiden mellan Hans död och uppståndelse blir till angrepp på att Han är Kristi person.

    Dvs. ett angrepp på att Han är ”Guds fullhet lekamligen” – Gud själv kommen i kroppslig gestalt och ett angrepp på att Jesus i sin person av Gud och människa förenade, försonat/förenat Gud och människa och burit fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

    Summering:

    Vi behöver se Jesu undervisning om mellantillståndet mellan kroppens död och kroppens uppståndelse och att det finns en skillnad på var människans identitet är belägen i den här tiden (hela människan) och i mellantillståndet (hela människan frånskild kroppen) mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.

    Vi behöver se att Gud “lagt evigheten i människans hjärta” och gjort henne till en evighetsvarelse och kan “åtskilja själ ande märg och ben”, så att personligheten inte är oupplösligt bunden vid kroppen, utan kan åtskiljas från kroppen och Gud bevarar identiteten, personligheten i den här tiden, från att vara hela människan inklusive kroppen, till ett bevarande av personligheten i mellanståndet av väntan på kroppens uppståndelse.

    Personligheten är åtskild från den verkligt döda kroppen, som är åtskild från all form av liv i kroppen, i en väntan på därför avsedd plats i dödsrikets två avdelningar, för senare återförening med kroppen i den kroppsliga uppståndelsen, då när kroppen får igen sina livsfunktioner.

    HaFo

        (Reply)

  15. Tack HaFo,

    Jag bad om ett kort svar, eftersom jag befarade att du annars skulle trassla in dig i resonemang som leder dig vilse – en inte helt obefogad farhåga, baserat på ditt tidigare inlägg här – jag har också sett dina argument på andra bloggar.

    Det jag mest befarade var att du skulle falla in i sekter som Jehovas Vittnens vantolkning ”de döda vet alls ingenting…” och tro att detta gäller även själen. Det gjorde du lyckligtvis inte.

    Det visade sig att en hel del av det du förmedlar i detta inlägg är biblisk kristendom.

    “Intrasslingen” består i att du ibland skriver in i bibelorden sådant som inte står där och sedan utvecklar det till en ”teologi”.

    Jag ska endast ta ett exempel på detta.
    Du skriver: ”Om de troendes själar heter det inte blott allmänt, att de är i Guds hand (Apg. 7:58,Luk. 23:46), utan det heter också uttryckligen, att de vilar hos Kristus och i paradiset (Fil. 1:23, Luk. 23:43,.).”

    Du menade kanske Apg. 7:59. Apg. 7:55-56 är i detta sammanhang intressanta: ”Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida” (Apg. 7:55).

    Man ska inte blanda ihop Fil 1:23 med Luk. 23:43.

    ”Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er är det nödvändigt att jag får leva kvar.” (Fil. 1:23-24)

    Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.”(Luk.23:43)

    Fil:1:23 och Apg. 7:55 är samma plats, himlen.

    ”Paradiset” i Luk 23:43 är inte himlen. Jesus säger ju direkt efter sin uppståndelse till Maria från Magdala: ”Rör inte vid mig, ty JAG HAR ÄNNU INTE FARIT UPP TILL FADERN. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud” (Joh. 20:17).

    ”Paradiset” i Luk 23:43 är sannolikt den del av platsen (Hades) som Jesus talar om i Luk. 16:19-31, där Abraham och Lasarus befann sig. Den andra delen, där den rike mannen befann sig, översätts ofta med ”helvetet”.

    NU KOMMER DET FANTASTISKA. Jesus Kristus har uppstått från de döda. ”Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och HAR NYCKLARNA TILL DÖDEN OCH HADES”. (Upp. 1:18).

    Petrus talar om dessa båda platser.

    ”I anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes…(1. Pet.3:19-20).

    Jag uppskattar verkligen Folkbibelns översättning ”utropade ett budskap”. Det grekiska verbet κηρυσσω betyder i sin grundbetydelse ”proklamera” . Att här översätta det med predika, vilket de flest gjort, är fel. Dessa personer hade ingen möjlighet att förändra sin situation med avseende på frälsningen.

    Jag uppskattar däremot inte Folkbibelns översättning av 1 Pet.4:6: ”Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som NU är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.”

    Obs. det finns inget NU i grundtexten. Bibeln varnar för att lägga till eller ta bort något från Guds ord. Här låter man sin egen teologi vara viktigare än vad texten säger.

    Ordet ευαγγελιζω kan översättas med ”predika”, men här är det bättre att översätta med grundbetydelsen ”att förmedla det glada budskapet”. Det glada budskapet var ju att Jesus hade dött för deras synder. Synderna, som tidigare var överskylda, var nu utplånade. De behövde endast vänta på Guds formella acceptans av Jesu försoningsoffer genom uppståndelsen.

    Det finns alltså ingen anledning för Abraham och GT:s på Gud troende människor att var kvar i Hades. Inte heller för på Kristus troende, pånyttfödda människor att nu hamna där. Jesus har ju uppstått från de döda.

    Därför säger Paulus:
    ”Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren” (2 Kor 5:8). Hemma hos Herren efter Jesu uppståndelse är just himlen.

    DEN GIGANTISKA SKILJELINJEN MELLAN GAMLA OCH NYA FÖRBUNDET.

    UTPLÅNADE SYNDER!

    HALLELUJA!

        (Reply)

  16. Tack själv Tachbulah!

    Vi synes vara rätt så överens kring dessa spörsmål. Det finns så många falska rykten om vad jag egentligen står för ute på nätet. Detta utan att man egentligen läst igenom i en helhet vad jag skrivit på hemsidan. Det är väl sånt som man får ta med ro.

    Ha det riktigt gott Tachbulah och alla andra!

    HaFo

        (Reply)

  17. HaFo,

    Det är bra när vi kan diskutera seriöst om Guds Heliga Ord.

    Om vi har Bibeln som rättesnöre behöver vi aldrig någonsin famla i mörker.

    Den andliga vandringen från Apg. 8:30-31 till 1 Joh.2:26-27 blir framgångsrik.

    Gud välsigne dig, Harry Forsgren!

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *