När jag var en ung tonåring trodde jag att jag “kunde” Bibeln. Jag hade hört alla hjältehistorierna flera gånger.
De historiska berättelserna om skapelsen, Israels historia, Jesu födelse, liv, död och uppståndelse kände jag till.
Så vad fanns det mera att söka i den boken?
En artikel i Dagen handlar om att Bibelkunskapen sjunker i församlingarna.
Och då blir frågan relevant: Vad menar du och jag med “bibelkunskap”?
Jag tror att man kan “kunna” Bibeln ordagrannt från pärm till pärm utan att fundamentellt påverkas av dess innehåll.
Bibeln blir inte intressant innan man inser att den innehåller ett budskap från Gud, Universums Skapare, till mej personligen.
Då börjar pusselbitarna att falla på rätt plats.
Då finner man svar på viktiga och relevanta frågor. Både frågor av existentiell karaktär och frågor som är högaktuella i det dagliga livet.
Då får man upp ögonen för Bibeln, Guds Ord, och då blir bibelstudium en fest!
/Kjell
PS. Berätta gärna hur Guds Ord blev levande för dej.
Och om det inte har blivit det än, berätta gärna varför.
Hur viktig är översättningen? Jämför artikeln om Detta projekt.
Views: 27
Guds Ord blev levande för mig när jag fick en personlig relation med Honom. Innan dess var orden mest bara ord, visserligen ofta spännande, uppmuntrande osv men de fick inte fäste i mig. Och för att få en personlig relation med Herren behövde jag nå rock bottom, förlora all egen kraft, inse hur hopplöst förlorad jag var utan Honom, kort sagt se sanningen om mig själv och lära känna Sanningen! Gud är god!
MS (Reply)