הללויה

Hur i hela universum?

Har du någon gång funderat på dessa ord i Uppenbarelsebokens sjunde kapitel?

Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål stå inför tronen och inför Lammet; och de voro klädda i vita, fotsida kläder och hade palmer i sina händer. Och de ropade med hög röst och sade: »Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.» Och alla änglar, som stodo runt omkring tronen och omkring de äldste och de fyra väsendena, föllo ned på sina ansikten inför tronen och tillbådo Gud och sade: »Amen. Lovet och priset och visheten och tacksägelsen och äran och makten och starkheten tillhöra vår Gud i evigheternas evigheter. Amen.»

Och nu tänker jag inte specifikt på hur Svenskar och Eskimåer skall få tag på tillräckligt många palmblad. Fast kanske det finns ett förråd tillgängligt på den dagen.

Har du någon gång undrat över hur denna megasamling kommer att se ut, och hur lovsången kommer att låta?

På andra sidan av gatan här finns en “kyrka” som hyr ut sina lokaler åt kristna Sudanesiska flyktingar på Söndagens eftermiddag och även andra dagar.

Jag skall förklara litet grand vad jag menar.

Du har säkert hört österländsk musik och förundrat dej över alla dessa kvartstoner som låter falska i våra otränade västerländska öron.

Och försök inte sjunga med eller vissla och gnola, för det blir säkert falskt i deras öron. Om du inte är tränad i att hitta just rätt “falsk” ton.

Min hustrus folks traditionella musik är pentatonisk. De har svårigheter att hitta rätt ton i vår 12-tons skala. Det blir ofta falskt värre när de försöker.

Som alternativ reducerar man kända sånger till den pentatoniska skalan. Det blir litet färglöst och entonigt i mina öron. Men för dem är ord och rytm viktigare än melodi.

När de dansar, eller rör sig till musiken, använder de mest armarna och händerna.

Sudaneserna, som firar gudstjänst, och verkligen lever sig in i sången, omisskännbar lovsång, dansar genom att hoppa två gånger på varje ben omväxlande.

Alla sångerna låter likadant i mina öron. Trumman spelar en viktig roll. Och plötsligt slutar sången utan att jag kan känna igen någon avslutning. Ungefär som om någon bara tryckt på knappen.

Men att dessa vackra, långa, kolsvarta, slanka bröder och systrar verkligen lever sig in i lovsången, är inte att missta sig på.

De lever som flyktingar som var tvungna att gå i exil på grund av islamistiska arabers förföljelse av kristna och afrikanska infödda. Deras val är konkret och lovprisningen också.

Och så ser man någon gång besökande västerlänningar som bjuds att “dansa med”. Och kära nå’n vad det ser valhänt ut 🙂 Jag sitter nog hellre still och njuter.

Föreställ dej nu detta stora “hallel” i himmelen!

“En stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål.”

Och tänk på hur de mycket olika instrumenten koordineras i en symfoniorkester.

Här kommer alltså alla dessa olika språk, uttryckssätt, melodier, tonarter och rytmer att koorineras till ett crescendo av lovsång och lovprisning.

Det vill jag, se, höra och vara med om!

/Kjell

One thought on “הללויה”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *