Trogen eller bara troende?

Har du någon gång funderat på varför det inte blir några hånande frågor när man talar om “spiritualitet” men alla flyger i taket om man skulle tala om helgelse och trohet?

Paulus skriver ett brev till Timoteus. Det brev vi kallar andra brevet. I kapitel 3 verserna 10 till 13 skriver Paulus:

Du åter har blivit min efterföljare lära, i vandel, i strävanden, i tro, tålamod, i kärlek, i ståndaktighet, under förföljelser och lidanden, sådana som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, sådana förföljelser har jag fått utstå, men ur alla har Herren frälst mig. Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse. Men onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska; de skola förvilla andra och själva bliva förvillade.

Och då kan jag ju inte annat än fundera litet grand på om jag verkligen lever “gudfruktigt i Kristus Jesus”, för inte kan jag skryta med förföljelser som kommer ens i närheten av de förföljelser Paulus fick utstå.

Sedan jag lämnade Sverige, där man hånas om man tror på Jesus Kristus, kan jag inte säga att jag kan hitta någon “orsak-verkan” i de sorger som otvivelaktigt drabbar alla människor.

I Holland var det ingen som hade något problem med uttalandet av tacksägelse till Gud för den uppdukade maten. Inte ens på restauranger vid affärsmöten.

I Japan kunde jag utan tvekan ta upp gitarren och sjunga “Vilken vän vi har i Jesus” på Japanska, när vi hade en avspänd samvaro efter jobbet.

I Amerika var det till och med så att man betraktades som suspekt om man inte var med i något samfund.

Och här i Afrika är man helt enkelt en konstig prick om man inte är aktiv i någon församling.

Så frågan kvarstår om jag bara är troende och inte trogen….. Låt mej ta en omväg, som jag brukar göra.

Första Tessaloniker-brevets fjärde kapitel brukar huvudsakligen, nästan bara, citeras från vers 13 till slutet på kapitlet. Vi har ju alla våra favoriter bland Bibelns texter. Men det är alltid nyttigt att läsa helheten och fundera litet grand varför saker står som de står i det sammanhang de skrevs i.

Rapture

Från vers 13 handlar det ju om det saliga uppryckandet av alla levande och döda “troende” eller skall vi skriva “trogna”. För även de som blivit vilseledda att tro att uppryckandet kommer att ske före Antikrists framträdande, predikar att bara “A-lags” troende kommer att ryckas upp. Det är väl de “trogna” då….

Resten kommer att bli kvar och torteras ihjäl av Antikrists medhjälpare om de inte själva blir hans medarbetare. Ljumhetens “troende” kommer att få välja att bli “martyrer” om de vill vara “trogna vittnen”. Och det är ju i och för sig inte så konstigt, för ordet “martus” som användes i den Grekiska texten, betyder faktiskt “vittne” och överfört “martyr”.

Den kända texten ur Apostlagärningarnar första kapitel vers 8 talar om att få kraft att bli “vittnen”: “Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns

Eller kanske: “Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina martyrer i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns

Ordet “μαρτυρες”, som översatts med “vittnen” skulle kunna översättas med “martyrer”. Och då blir det mycket begripligt att man behöver kraft genom Hjälparen, Förmanaren och Tröstaren Den Helige Ande.

Springa runt och “vittna” kan man ju göra i egen kraft. Speciellt om man är långt hemifrån där ingen känner ingen en och man inte behöver skämmas över, skall vi säga, “brister i karaktären”.

Men att bli torterad och dödad för det man “vittnar” om klarar man inte utan kraft från Herren själv.

Ordet “troende” har vi inte så mycket problem med, men ordet “trogen” är alltid litet jobbigare. Och det är just detta som början av kapitlet handlar om.

Likaså har vi inte så mycket problem med ordet “vittna” som inte sällan får betydelsen att teologisera och predika och citera litet bibeltexter.

Men att vara ett vittne kostar liksom litet mera. Speciellt om man vill vara det där folk känner till hur man är i “verkligheten”. För då är det ju det man är i verkligheten som är det genuina vittnesbördet.

Så låt oss se om det finns ledtrådar i sammanhanget. I de verser som vi oftast hoppar över när vi vill predika om vårt saliga hopp att uppryckas Herren till mötes.

1 Tess. 4:1-8
Ytterligare, käre bröder, bedja vi nu och förmana eder i Herren Jesus att allt mer förkovra eder i en sådan vandel som I haven fått lära av oss att I skolen föra, Gud till behag — en sådan vandel som I redan fören. I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus. Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhållen eder från otukt, och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och ära, icke i begärelses lusta såsom hedningarna — vilka icke känna Gud — och att ingen i sitt förhållande till sin broder kränker honom eller gör honom något förfång, ty Herren är en hämnare över allt detta, såsom vi redan förut hava sagt och betygat för eder. Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse. Den som icke vill veta av detta, han förkastar alltså icke en människa, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i eder.

Jag sammanfattar

Den som vill vara “trogen” och inte bara “troende” förmanas att öva sig i att leva till Guds behag, och efter Hans vilja avhålla sig från otukt och kränkande eller skadande av någon broder eller syster.

Lade du märke till att något som de flesta av oss klassar som “stor” synd, nämligen otrohet, eller otukt, nämns i samma mening som att uppträda hånfullt mot en medmänniska, eller skaffa sig fördelar på dennes bekostnad.

Och Paulus tillägger att den som tar lätt på detta, han förkastar Gud, som erbjuder sin helige Andes inneboende i alla som uppriktigt vill bli frälsta.

Men den som tänker att “detdär med helgelse” har jag tid för senare, för “Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.” (2 Petr. 3:4)

Och jag lever nu och “jag vill det jag vill” och jag vill det nu. Och jag har upptäckt att “rättigheter får man inte, dom måste man ta sig”.

Tänk om det hade stått såhär i Matt. 28:18: Jag har nu tagit all makt i himmelen och på jorden. (OBS! Felciterat!)

Vi vet vem som har försökt detta från begynnelsen och som kommer att försöka tills han “ellimineras”. Det är alltså inte den rätte att inspireras av.

Matt. 28:18 i korrekt översättning: Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: »Mig är given all makt i himmelen och på jorden.

Och denne Herre använder sin makt att ge nåd och rättigheten att bli Hans.

2 Petr. 3:9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Men när vedermödan har börjat och tiden för uppryckandet kommer närmare, berättar broder Lukas att Jesus varnade för följande:

Lukas 21:22 Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.

Hebr. 3:12-15 Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden, utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga. Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt. 15 När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»

Trofast, eller bara troende?

Det är vårt eget val. Den “rättigheten” har vi fått utan att kräva den. Därför att Han först har älskat oss.

Det vill säga, så länge vi kan säga “i dag”.

/Kjell

Hav tack O Jesus

Hav tack, o Jesus, att du mig givit båd’ makt och rättighet att vara din!
När jag dig äger, då har jag livet. Mig fattas ingenting, blott du är min.

Om mina vänner mig här förglömma,så har jag rättighet att vara din.
Om allas ögon ifrån mig vändas, betyder ingenting, blott du är min.

Är vägen tung som jag här får vandra, så har jag rättighet att vara din.
Och är jag mindre än alla andra, betyder ingenting, blott du är min.

Om alla kärlek emot mig visar, så har jag rättighet att vara din.
Om man begråter mig eller prisar, betyder ingenting, blott du är min.

Om jag har guld jämte gröna ängar, så har jag rättighet att vara din.
Om jag är fattig och utan pengar, betyder ingenting, blott du är min.

I med- och motgång, vadhelst mig möter, så har jag rättighet att vara din.
Du ingen bort från ditt hjärta stöter. Hav tack att du är min, och jag är din.

8 thoughts on “Trogen eller bara troende?”

  1. Kjell,

    Din rubrik, “trogen eller bara troende” är intressant och tankeväckande. Själv kan jag inte se något motsatsförhållande i denna fråga. Kan man verkligen vara troende utan att också vara trogen, menar jag ? Är det inte just detta som ordet troende betyder.

    Vi har ju genom att ta emot Jesus ingått ett förbund med Herren. Precis detsamma som man gör vid ett äktenskap. Om man är “otrogen” där, så kan äktenskapet upplösas. Det äktenskapliga förbundet är då brutet, löftet man gav om trohet. Handlar nog inte enbart om “fortplantnings organen” utan mera om en attityd av trofasthet/trohet under livets alla förhållanden. Och samma sak gäller även för den som är troende. Vi har inte lovat något annat än; att oavsett vilka omständigheter vi än möter i livet, vara trogna mot Herren allena, inte löpa efter andra “älskare”!

    Och som du skriver Kjell, kanske en dag att vi får riskera livet för att bevara denna trohet. Varje dag får vi göra små beslut som sedan leder till oss de stora besluten, oavsett priset. Gud vet vilka som är redo att dö martyrdöden, (inte alla är kallade att göra detta)… för Han har lovat oss, att aldrig pröva oss, över vår förmåga. Utan Hans kraft tillskott kan ingen lyda Honom, varken i smått eller stort säger Ordet. “Men Gud är den som verkar i oss både vilja och gärning”. Fil. 2:13…. Vi får alltså öva oss i att var trogna i det lilla först, innan vi kan var trogna i det stora.

    Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. Luk 16:10
    Hälsningar,
    Antonia

        (Reply)

  2. Antonia Berglund skrev: “Själv kan jag inte se något motsatsförhållande i denna fråga. Kan man verkligen vara troende utan att också vara trogen, menar jag? Är det inte just detta som ordet troende betyder.”

    Man kan i alla fall säkert kalla sig troende utan att vara trogen.

    Du har väl rätt i ena riktningen. Om man är trogen är man också troende.

    Men tyvärr blir det inget likhetstecken i andra riktningen. I alla fall inte automatiskt.

    Och jag tror att Jesu bror Jakob håller med mej 🙂 (eller rättare: jag håller med Jakob):

    Jakob 2:18-20 Nu säger kanske någon: “Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?

    Och Jesus verkar också hat resonerat på detta sätt:

    Lukas 22:31-34 Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.” Då sade Petrus till honom: “Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.” Jesus svarade: “Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.”

    Sedan har vi liknelsen om Såningsmannen och Säden:

    Lukas 8:11-15 Detta är liknelsens mening: Säden är Guds ord. De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta. De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt. Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.

    Låt mej tolka dessa fyra situationer i vår tid.

    • 1. Vägkantens människor kanske blir entusiastiska i megakyrkor med väl coordinerade ljud och ljuseffekter som accompanjerar en vältalig predikan med stigande grupptryck. Men av någon anledning tar de inte steget att be om frälsning.
    • 2. Stengrundens människor har kanske förhärdade områden i sitt liv och döljer dessa under ett tunt lager jord. Lägg märke till att “frestelsens stund” lika gärna kan översättas som “prövningens stund”. Kanske var just Petrus en stengrundsmänniska. Han ville ju vara nummer ett i alla sammanhang. Han var troende. Han hade redan vandrat med Herren i 3 år. Men han hade inte omvänt sig.

      Med stor tacksamhet och förundrad bävan kan jag känna igen mej i detta. Tack och lov att Herren kan, och vill hjälpa oss att röja bort stenarna.

    • 3. Tistlarnas människor har skötesynder som de inte gärna vill bli kvitt. Vi kan väl alla vittna om saker som kostade något att lämna. Men även i detta fall står Herren klar att röja ogräs så länge vi vill det och så länge det heter “i dag”.
    • 4. Den goda jordens människor törs jag nästan inte gissa vad det kan handla om. De enda tre alternativ jag kan tänka mej är följande:

      • 4a. Människor som har varit “bortasöner” och upptäckt att de lockande synderna blev svinmat. Och sedan villkorslöst vänt om.
      • 4b. Människor som verkligen försökt att vinna frälsning genom egna gärningar och ritualer, men som helt utmattade och desillutionerade fått konstatera att det inte går. Och därför ropar om frälsning från självrättfädigandets mörka grop.
      • 4c. Eventuellt hemmasöner som har gått med på att ta emot frälsningen, att få stenar bortopererade och ogräs utryckt och uppbrännt. Och därefter är redo att ta emot “säden” i den goda jord som Mästaren lämnat kvar.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell,

    “Du har väl rätt i ena riktningen. Om man är trogen är man också troende”.

    “Man kan i alla fall säkert kalla sig troende utan att vara trogen”.

    Kjell, var nog inte tillräckligt tydlig, i mina slutsatser?

    Menade att “troende”, enligt Ordets definition, är de som är trofasta mot Herren.

    Avsåg inte dem därför (som “kallar sig” troende) Därför tyckte jag, att det inte nödvändigtvis behöver finnas något motsats förhållande i att vara en troende och vara trogen.

    Vi kan ju alla missa i detta hänseende, det vittnar ju både Skriften om men även våra egna liv.

    Men som det står skrivet: “Är vi trolösa, så står Han troget fast vid sitt ord. Ty han kan inte förneka sig själv”. 2 Tim 2:13. (Trolösa” kan även betyda utan tro, i vissa sammanhang)

    Guds nåd är så STOR! Och det är vår räddning, för detta är det enda vi har att hoppas på en gång.
    /Antonia

        (Reply)

  4. Antonia Berglund skrev: “Därför tyckte jag, att det inte nödvändigtvis behöver finnas något motsats förhållande i att vara en troende och vara trogen.”

    Troligen menar vi ungefär samma sak.

    Vill bara förtydliga att jag inte syftade på något motsatsförhållande.

    Bara att man faktiskt kan vara troende även innan helgelsen lett till trohet.

    Och om detta inte sker blir det väl ljumhet istället.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Hebr. 12:14
    Sträva efter frid med alla och efter
    helgelse, utan vilken ingen får se
    Herren.

    Mycket läsvärt Kjell har tänkt mycket på det du skrev Mvh

        (Reply)

  6. Tess,

    Det är nog något som vi alla har anledning att vara vakna över.

    Inte minst jag själv.

    Versen efter den du citerade lyder på Svenska: “Se till att ingen går miste om Guds nåd …”

    Ordet som översatts “går miste” kan man även översätta “saknar” eller “hamnar på efterkälken”.

    Jag tolkar det som en repetition av vers 12: “Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän”

    /Kjell

        (Reply)

  7. Det samma hur glada vi kan vara över frälsningen i Jesus Kristus vår Herre, och att vi här är främlingar och gäster som väntar på vårt rätta hem, himmelen, kan vi ibland drabbas av prövningar. Den här dagen har varit lite prövosam för mig, och då känns det rätt att tala om trohet – att vara trogen.

    I min konvalescens efter svår sjukdom känner jag mig ibland som 90, fast jag har långt kvar till den åldern. Ändå har jag ett ansvar som familjefar att så gott jag kan försöka fostra mina barn, och lära dem allt gott jag själv fått motta, i tro, värderingar och livserfarenheter. Så jag tog med mig barnen ut i skogen för att arbeta, vilken är en nog så viktig del att lära sig i livet – fysiskt arbete, för att till sist förstå glädjen och tacksamheten i att få lära sig detta. Men ibland i unga år känns det inte så roligt som det faktiskt är, alltså började ”ongan va asut” [tjuriga, bråkande, trilska]. Och när jag själv nära nog gått i väggen och inte orkade säga ifrån och förmana med den stränghet som erfordras fick de till slut gå hem, och mitt tillstånd var i en kraftlöshet där jag ibland inte orkade stå på benen.

    Och en olycka kommer sällan ensam, snart hade jag kört ner traktorn och timmervagnen i ett dyhål. Jag var hjälplös och kunde inte hjälpa mig själv. Tack och lov funkade mobiltäckningen så jag ringde min älskade hustru som fick hämta sin gamle kraftlöse man. Jag var inte på gott humör, så jag tog min vanliga medicin: – jag började tacka Gud.

    När en fysik på kort tid förvandlas från nära en idrottsmans nivå, till en 90-årings går man i väggen ibland när man skall försöka komma igen halvvägs, och allt från humör till tankar orkar inte alltid hålla takten. Och när man inte ens orkar det man måste för att klara av väsentligheterna känner man sig onekligen något prövad.

    Men hur som helst, när grunden i ens liv är idel tacksamhet och en överväldigande känsla av att vara älskad, tvingar denna kärlek en till just tacksamhet som övervinner all svaghet, brist och vanmakt. Den som en gång erfarit att vara i Guds omedelbara närhet blir aldrig mer densamme. Det är en kärlekens injektion som vaccinerar mot all smärta och alla tillkortakommanden. Kärleken bevisar sig i trohet. Det är inte ord, det är inte min bekännelse, utan en kraft som tar mig mitt i modlösheten, svagheten och tillkortakommandena. Jag är så tacksam att hela tiden få vara fylld av denna kärlek.

    Min dotter Maria frågade sedan i eftermiddag sin kära mor: “- Hur kan pappa och du förlåta de ”NN” som varit så elaka och otäcka, jag förstår det inte.” Mor svarade: “- När det inte går att förlåta fast man vill får man be Gud hjälpa en att förlåta.”

    Troheten är ett val att stå fast vid, och kärleken bevisar sig i trohet. Det är inget som bevisas i ett ögonblick, utan över lång, lång tid. Trohet är något bestående, precis såsom Guds kärlek.

    Tänk att få glädjen att komma på sig själv med att spontant tänka gott om dem som gjort en illa, och alltjämt visar hat och ovilja mot en. Det kan man inte utan att vara älskad av Gud. Det är trohet. Något mycket mer än att med munnen bekänna sin tro. Om man är trogen eller inte visar man först när man kommit i mål. Därför står vi fasta i vår tro.

    MVH / Sefast Tronde

        (Reply)

  8. Sefast Tronde skrev: “Om man är trogen eller inte visar man först när man kommit i mål.”

    Det blir dagens citat!

    Otroligt viktigt eftersom vi alla har har en benägenhet att värdera det vi gör och väga det goda mot det onda på en fiktiv balansvåg.

    Köttet resonerar: “Nu har jag gjort så många bra saker och skött mej så länge att litet tillfredställelse av mina begärelser kan ses mellan fingrarna.”

    Men ursäkter och preskription och goda gärningar är icke giltig valuta som kan användas att köpa försoning.

    Tänk så mycket man kan lära sig av sina barn om man är ärlig nog att vilja se sig själv i deras handlande.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *