Ett litet förord:
Efter att ha skrivit denna artikel om bön tyckte jag att den blev intetsägande. Att jag bara talade om självklara saker som alla troende redan förstår.
Men efter att ha läst Broder Sefasts kommentar där han recenserar en artikel i Keryx känner jag mej manad att ändå publicera denna artikel i all dess enkelhet. Det är således utan “höga ord eller hög visdom” (1 Kor. 2:1) som jag frambär detta vittnesbörd.
Detta blir den sista artikeln i miniserien “Hajjar du?” Hittills har jag skrivit om “tro”, “karismatik” och “lovprisning”. Och i alla tre förekommer “bön” som en av huvudigredienserna. Därför vill jag avsluta med några tankar om bön.
Det finns två texter som jag tycker på ett alldeles speciellt sätt talar om bön.
Matt 6:5-15
Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.
Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.
Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull. Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.
I skolen alltså bedja sålunda:
- Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn;
- tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden;
- vårt dagliga bröd giv oss i dag;
- och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;
- och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.
Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.
1 Tess. 5:16-22
Varen alltid glada. Bedjen oavlåtligen. Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus. Utsläcken icke Anden, förakten icke profetisk tal, men pröven allt, behållen vad gott är, avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må.
En alltför bokstavlig tolkning av dessa två texter skulle leda till att man stänger in sig i sitt rum och ber utan uppehåll tills man svälter ihjäl. Och medan man gör det måste man tvinga fram känslor av glädje och tacksamhet….
Men givetvis är detta långt ifrån en sund tolkning. Så låt mej försöka presentera en tolkning som kanske ligger närmare Herrens avsikt med bönen.
Jag tar en omväg!
Tänk dej att du har något viktigt och urgent som du vill tala med din make/maka om. Och sedan kommer någon och blandar sig i relationen och förbjuder dej att ta upp det som du har behov att tala om, och påbjuder dej att “idag skall du bara smickra” din make/maka.
Hur tror du att det kommer att funka? Kanske kan du tvinga dej till att smickra, och kanske finns det gott om anledning att smickra, eller prisa.
Men medan du gör det, kommer det du helst hade velat tala om att kapa dina tankar och dina känslor. Som resultat blir det hyckleri.
Jesu egen undervisning är tydlig. Tala rakt på sak med Fadern som är i Himmelen. Erkänn Hans absolut unika position och ta med tacksamhet emot Hans erbjudande att tala med Honom om allt.
Det handlar inte om ceremoni. Det handlar inte om vältalighet och smicker. Sådan bön blir förpliktelse och allt annat än attraktiv. Både för Gud och för dej.
Nej, tala om det som du behöver tala om. Fundera inte på om det är lovprisning eller petition eller bara stum glädje och tacksamhet eller djup nöd och hjärtesorg, “eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom“.
Men hur håller man det kort och direkt i bönekammaren då? Och hur “beder man oavlåtligen”?
Ja, det går faktiskt av sig självt. Hela dagen lång, och när man vaknar på natten, finns det anledning att tala med Gud. Tacka, be om hjälp, söka ledning, ……
Och visst kan det bli en längre kamp i bön när man ber Herren bevara och beskydda och frälsa och hjälpa. Men det handlar aldrig om att prestera vältaliga och välformulerade böner efter retorikens alla regler.
Den som en gång har fått erfara gemenskapen med Herren i bön och har kunnat tacka för att få kasta sina sorger på Honom, vill aldrig något annat.
Blir det tacksägelse, lovprisning, petition, ordlösa suckar, stillhet, skriftläsning, tungotal, lovsång eller nödrop? Det ger sig själv när man är tillsammans med en vän man kan lita på.
Men var försktig med kontemplativ bön, flödesbön, visualiserande, meditation och andra bönetekniker som man lär ut nu för tiden. Användandet av tekniker leder aldrig till en äkta relation. Manipulation och bön utesluter varandra.
Adam och Eva fick vandra tillsammans med Herren när dagen svalkades. Vi får redan nu ta ut litet av detta i förskott på återställandet av paradiset och vår himmelska evighet med Honom.
O sköna plats, som Gud mej gav.
Där faller varje, börda av.
Dit får med allt, till Gud jag gå.
O sköna plats, min bönevrå!
(Allan Törnberg, “Min bönevrå”, © Förlaget Filadelfia – Man kan ju inte meddela evangeliska sångtexter gratis! Eller hur?)
/Kjell
Views: 49
Precis som du Kjell skriver om att bedja oavlåtligen går det av sig självt. Sedan jag fått en personlig och intim relation med Herren, och det är enbart Hans verk!, beder jag hela tiden, det är som ett beroende som jag inte kan och vill vara utan. Inget tillkrånglat utan bara ett samtal med en nära vän, och däremellan små suckar, “käre Jesus, tack Jesus”. Det är inget jag lärt mig eller läst mig till utan det är helt och fullt Herrens verk, det är Han som lärt mig detta.
Var välsignade
Majlis (Reply)
Majlis,
Tack för dina kommentarer och välkommen hit.
Hoppas att du skall trivas i “debattklimatet” här.
Kom gärna med förslag till artiklar och allt annat.
Input från dem som läser bloggen är mycket värdefullt.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Jag har precis fått semester, därför hinner jag bättre med att läsa och kommentera. Men jag är väldigt dålig på att ha egna förslag, så det överlåter jag åt andra.
Majlis
Majlis (Reply)
Kjell säger: “Den som en gång har fått erfara gemenskapen med Herren i bön och har kunnat tacka för att få kasta sina sorger på Honom, vill aldrig något annat.”
– Ja, så är det. Bön är främst umgänge med Gud. I andra hand är det fråga om våra behov, som väl ibland kan kännas både trängande och smärtsamma. Men kärleksrelationen mellan barnet och Fadern, är det primära, som Han själv avbildat i oss människor.
– Tack käre gode Gud för att Du är de Du är, och att Du är MIN himmelske Fader. Du känner mina behov fjärran ifrån, och med alla mina tankar är Du förtrogen. Hjälp mig då att vandra den väg genom livet som är Din välbehagliga vilja med mitt liv.
Kjell säger: “Men var försktig med kontemplativ bön, flödesbön, visualiserande, meditation och andra bönetekniker som man lär ut nu för tiden. Användandet av tekniker leder aldrig till en äkta relation. Manipulation och bön utesluter varandra.”
– Allt som kallas bön är inte bön, i den bemärkelsen att de har något som helst att göra med levande Gud. Vad det vara må, som är metoder, och inte hjärtats utgjutelse inför Gud, är kort och gott ockultism. Villfarelse! En väg som inte leder dig hem.
– Det bör kanske även understrykas med att umgänge med någon är inte en metod, en relation är inte en bruksanvisning, och kärlek är inte något som är så fnuttigt, litet att du kan fatta vidden av den.
– Älska Herren Din Gud av hela ditt hjärta. Bestäm dig för det. Besluta det. Och börja praktisera det. Kärlek är något mycket intimt som man delar endast med den som kärleken riktar sig till, och då släpper man inte in orenhetens förljugna förställning. Kärleken är alltid hjärta till hjärta. Vet att du är känd av Gud, då bör din innerligaste vilja vara att lära känna Honom.
MVH / Sefast Tronde
Sefast Tronde (Reply)
Majlis,
“Det är inget jag lärt mig eller läst mig till utan det är helt och fullt Herrens verk, det är Han som lärt mig detta”.
Kära Majlis så underbart och vilsamt det låter. Ingen prestation, inget tvång, ingen teknik. Ja, Herren lär sina barn att bedja så som Han vill att det ska vara!
Upplever detsamma och det känns så enkelt och naturligt. Som att andas…Ibland får man gå in i bönekamp förståss men det är också en förmån. Men upplever att bön främst är; hjärtats förtroliga samtal med Gud och är en stor trygghet i tillvaron och en medvetenhet om att jag, inför Honom, kan vara fullständig naturlig och tillitsfull. Kan visa alla mina tankar och känslor, i öppenhet för Honom, utan att bli i fråga satt.
Enligt somliga kristna får man ju inte bli arg på Gud eller uttrycka någon form av besvikelse.Det är inte så fromt menar man. Som om Gud inte redan vet allting om oss. Personligen tror jag, att Han uppskattar denna ärlighet. Hyckleri är någonting som däremot inte är i Guds smak, antar jag.
Själv stör jag mig verkligen på när någon ber med en annan röst, än den man vanligtvis har, och säger/skriker högtravande och tillgjorda ord. Brukar tänka då- undras om han skriker så- när han och hans fru skall samtala i förtrolighet (det är oftast en han) 🙂
Minns även när Ulf Ekman var som mest i ropet, då skulle alla be som honom! Och ett ord som ALLTID fanns med var ordet “BARA”! Ibland flera gånger, för säkerhets skull 🙂 Lät dock mera som magi, i mina öron, än som bön !Bönen är ju mera som ett vädjande och absolut inget krav.
När jag skulle ta körkort och var lite rädd i början, så ropade jag alltid: “Jesus hjälp “mig” !… när jag höll på att ställa till det. Tre små ord räckte och Han kom till min undsättning. Min körlärare brukade då skratta åt mig, han var nog inte så van vid sådana elever! Men detta var så naturligt för mig, att jag inte ens tänkte på det.
En mor eller far kommer ju alltid skyndandes när barnet kallar, (särskilt om barnet är i nöd), det skulle ju vara konstigt annars!
Och skulle inte då, vår himmelske Far, “efter vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn” komma oss till mötes när vi kallar på Honom, Han som hör minsta hjärtesuck och allt det som vi beder om. (Ef. 3:14)
Din syster,
Antonia
Antonia Berglund (Reply)
Sefast Tronde skrev: “Det bör kanske även understrykas med att umgänge med någon är inte en metod, en relation är inte en bruksanvisning”
Och Antonia Berglund tillfogade: “Själv stör jag mig verkligen på när någon ber med en annan röst, än den man vanligtvis har, och säger/skriker högtravande och tillgjorda ord. Brukar tänka då- undras om han skriker så- när han och hans fru skall samtala i förtrolighet”
Ja, Herren förbarme sig! Jag brukar undra hur bönen låter i Himmelen….. ;-/
Och ännu mera brukar jag undra hur man kan missa Jesu tydliga undervisning i Matteus 6.
Förutom den interna dialogen med Herren, som kan ske när som helst och var som helst, stänger jag dörren till min kammare och böjer knä vid en puff som har varit min bönestol nu i kanske 30 år.
Det finns inga ritualer och inga hämningar i bönesamtalet. Vad har jag att dölja? Herren vet redan allt.
Kanske känner någon här till den lilla fina boken som heter “Childrens Letters to God”?
En liten flicka skrev:
Inte svårt att förstå denna lilla flickas tankar och funderingar.
/Kjell
Kjell (Reply)