Reformatorerna

En Dagen-artikel, som skrevs 2008, inleds på följande sätt:

Roms teologiska bygge, som pågått i ett par tusen år, har starkt ifrågasatts redan från Konstantins dagar på 300-talet. Ifrågasättandet kulminerade genom den framväxande reformationen alltifrån John Wycliffe (1329-1384), Jan Hus (1373-1415), bränd på bål, Martin Luther (1483-1546), Zwingli (1484-1531), Tyndale (1494-1536) bränd på bål, John Kalvin (1509-1564) levde i exil. Gemensamt för alla dessa var att de ifrågasatte Roms anspråk och teologi.

På senare år blir det populärt igen att närma sig kalvinismen och därför kan det kanske vara intressant att titta litet närmare på de så kallade reformatorerna och deras arvegods.

Jean Calvin, egentligen Jean Cauvin (tyska Johannes Calvin), född 10 juli 1509 i Noyon, Picardie, Frankrike, död 27 maj 1564 i Genève, Schweiz, var en fransk-schweizisk reformator.

Jean Calvin är den mest betydande 1500-talsreformatorn vid sidan av Martin Luther. Hans läror blev grunden till den Kalvinistiska läran, som i sin tur gav upphov till den Reformerta läran.

 
 
Hans tankegångar utgör grunden i protestantiska rörelser i Schweiz, Frankrike, södra Tyskland, Holland och Skottland. Även i England och USA fick Calvins tankar större inflytande än Luthers. Efter att 1534 ha anslutit sig till reformationen tvingades han att fly från Paris till Basel. Efter 1536 verkade Calvin som predikant i Genève, där han 1536-1538 tillsammans med Wilhelm Farel byggde upp en reformert församling. På grund av sin moraliska stränghet utvisades Calvin från staden 1538 men kallades tillbaka 1541.

Calvin var son till en ämbetsman i Noyon, Frankrike. Bestämd för den prästerliga banan, inledde han 1523 sina studier vid Paris univerisitet. Efter att enligt faderns önskemål övergått till juridiska studier, övergick han efter dennes död 1531 till humanistiska studier. Inför hotande förföljelser måste han 1534 lämna Frankrike och slog sig ned i Basel.

Den stränga kyrkotukt som Calvin nu försökte införa, fick honom dock i konflikt med det härskande partiet, och då han inte ville vika, utvisades han 1538. När sedan fullständigt kaos hotade i Genève, såg man sig nödsakad att kalla tillbaka Cavlin, vilken driven av sin pliktkänsla återvände 1541. Han genomdrev nu en ny kyrkoordning enligt sina Ordonnances ecclésiastiques (1541), skrev för kristendomsundervisningen den så kallade “Genève-katekesen” och gav åt gudstjänsten en strängt antikatolsk prägel. Altaren, bilder, krucifix och orglar bortskaffades, och en starkt förenklad liturgi infördes.

I kyrkan skulle enligt Calvin finnas fyra ämbeten: pastorer, doktorer (för undervisning), äldste och diakoner (för fattig och sjukvård). Pastorerna tillsammans ‘i styresorganet ‘Vénérable compagnie övervakade renlärigheten och ingick jämte de äldste i konsistioriet, som utövade kyrkotukten, genom vilken privatlivet utsattes för ingående övervakning. Mot felande användes i första han kyrkliga bestraffningar, men ofta överlämnade han dessutom till rådet, som dömde till fängelse, landsförvisning eller avrättning. Calvin lyckades inte helt genomföra sin avsikt att göra kyrkan oberoende av statsmyndigheterna: pastorer utnämndes av rådet, som även valde de äldste, vilka bildade majoriteten i konstistoriet (dess ordförande var en lekman). Kyrkoförfattnignen blev, i enlighet med Calvins läggning, helt aristokratisk. Efter några års relativt lugnt reformarbete möte Calvin en häftig opposition, som riktade sig dels mot den rigorösa kyrkotukten, dels mot främlingsväldet (Calvin hade låtit massor av fransmän och även italienare invandra och få inflytande). Först efter en tioårig, hänsynslös kamp 1546-1555, vars mest uppseendeväckande moment är processen mot Miguel Serveto och hans avrättning 1553, lyckades Calvin trygga sin ställning. Under sina återstående år var han obestritt Genèves icke blott kyrklige utan även politiske ledare, och styrde helt landet efter sin vilja.


Miguel Serveto (även Michel Servet, Michael Servetus), född 29 september 1511 i Villanueva de Sijena i provinsen Huesca i Spanien som Miquel Serveto Conesa, alias Revés, död 27 oktober 1553 i Genève, Schweiz, var en spansk (aragonisk) läkare, fysiker och teolog, som utvecklade den antitrinitariska teologin i sina verk Trinitatis Erroribus (1531), Dialogorum de Trinitate Libri Duo (1532) och Christianismi Restitutio (1553).
 
 
 
Serveto, som var en mångsidig vetenskapsman, beskrev bland annat lungkretsloppet i en av sina skrifter. Han var därmed förmodligen den första europé som ifrågasatte Galenos syn på blodomloppet. Serveto studerade juridik vid universitetet i Toulouse och medicin vid universiteten i Paris och Montpellier.

Omkring år 1545 började Serveto en korrespondens med den franske protestantiske reformatorn Jean Calvin. Serveto anslöt sig till arianismens förnekande av Treenighetsläran, och fängslades för detta av inkvisitionen. Han lyckades rymma till Genève, där han dock greps, dömdes för heresi och blasfemi mot kristendomen och brändes på bål på order av stadens styrande protestanter.

Till Calvins försvar brukar ofta anföras att det var andra tider och andra seder. Dock kvarstår som faktum att Calvin var en maktmänniska som inte ens ryggade tillbaka för att döda meningsmotståndare.

Teologskt finns det en hel del väsentliga skillnader mellan Katolicismen och Kalvinismen, men båda har såväl strikta hierarkiska system som utombibliska skrifter i vilkas “ljus” Bibeln tolkas.

Något som i praktiken (enligt mina erfarenheter från Holland) ligger som en våt filt över de Reformerta, är Calvins minst sagt dubiösa lära om den så kallade dubbla predestinationen. Enligt denna har Gud skapat en del människor med destination Helvetet.

Enkel predestination betecknar i kristen teologi läran om att människor blir frälsta därför att de har blivit utvalda av Gud, snarare än att människorna skulle ha valt att omvända sig till Gud. Denna lära förekommer inom luthersk ortodoxi. Anhängarna menar att läran är en direkt konsekvens av att frälsningen är av nåd allena. Den enkla predestinationen ska skiljas från såväl synergismen som menar att människans vilja måste medverka i omvändelsen, som den dubbla predestinationen som företräds av kalvinismen.

Den dubbla predestinationen

I överensstämmelse med Jean Calvins åskådning heter det i en av de reformerta bekännelseskrifterna, “Consensus Genevensis”:

Man måste bekänna, att Gud efter sitt eviga, av ingen och intet beroende rådslut har bestämt somliga – vilka Honom synts för gott – till salighet, samt att han upplyser dem, som han värdigats oförtjänt upptaga, med sin helige Ande, så att de kan motta det i Kristus erbjudna livet, vidare att Han likaledes efter sitt fria val bestämt de andra till att icke bli troende, så att de berövade trons ljus måste förbli i mörkret.

Martin Luther är visserligen inte ointresserad av predestinationsläran, men för honom står dock Guds förlåtande barmhärtighet vida mera i centrum än Guds suveränitet och Guds ära. Dels på grund av detta, dels därför att Luther så starkt framhåller den uppenbarade kärleksviljans universalitet, kommer predestinationstanken i en väsentligt olikartad ställning hos de båda reformatorerna.

Sammanhanget mellan predestinationstanken och den utlösta aktiviteten visar sig ofta i kalvinismens historia bestå i att människan i det sedliga arbetet nödgas söka sig vissheten om att höra med till de utkorade.


Martin Luther, född 10 november 1483 i Eisleben i Tysk-romerska riket, död 18 februari 1546 i Eisleben, var den som initierade den protestantiska reformationen. Som präst och kristen teologiprofessor attackerade han år 1517 i sin skrift 95 teser kyrkans släpphänta försäljning av avlatsbrev. Luther motsatte sig kyrkans lära att frihet från Guds straff för begångna synder kan köpas för pengar.
 
 
Då han vägrade att göra avbön för alla sina skrifter exkommunicerades han år 1520 av påven Leo X. I fördraget i Worms år 1521 förklarade den romerske kejsaren Karl V honom fredlös.

Luther lärde att frälsning inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av Gud som endast åtnjutes av nåd genom tro på Jesus som har sonat våra synder. Luthers teologi utmanade påvedömet och den romersk-katolska kyrkan. Han hävdade att Bibeln är den enda källan för gudomligt uppenbarad kunskap. Genom att föreslå att prästerskapet kan upprätthållas av alla döpta kristna motsatte sig Luther tanken på prästerskapet såsom förmedlare mellan Gud och människan.


Luthers översättning av Bibeln till allmänhetens modersmål istället för latin gjorde läran mer lättillgänglig och fick stor betydelse för den tyska kyrkan och den tyska kulturen. Det tyska språket började standardiseras och översättarkonsten fick många nya principer.
 
 
Många andra bibelöversättningar tog intryck av Luthers arbete, såsom Gustav Vasas bibel och den engelska Kung Jakobs Bibel.


 
 
 
I skrifter om de judiska folken framför Luther att judars hem ska förstöras, deras synagogor brännas, pengar konfiskeras och frihet beskäras. Hans åsikter utnyttjades i nazisternas propaganda mellan åren 1933 och 1945. Som ett resultat av detta och av hans revolutionära teologiska synpunkter är Luther ännu kontroversiell.

 
 
 
 
 
Konflikt kring synen på nattvarden

I oktober 1529 lät Filip av Hessen kalla samman en konferens i Marburg där tyska och schweiziska teologer skulle försöka fastställa gemensamma dogmer och principer för de nyomvända, protestantiska, nationerna. Man hade ställt upp femton grundteser som man ville försöka enas om, och man lyckades också uppnå konsensus kring fjorton av dessa, undantaget var nattvardens sanna natur, en fråga som var avgörande för Luther.

Teologerna, bland vilka återfanns till exempel Zwingli, Melanchthon, Martin Bucer, och Johannes Oecolampadius, tolkade innebörden i Jesu ord; Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder samt Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod (Första Korinthierbrevet 11:23-26) på olika sätt. Luther hävdade att Jesus verkligen var närvarande, i kött och blod, i nattvarden som han kallade det förenande sakramentet, medan hans motståndare ansåg att Gud endast var symboliskt eller andligen närvarande. Zwingli, till exempel, förnekade att Jesus skulle vara förmögen att befinna sig på mer än en plats samtidigt medan Luther å andra sidan framhöll hans förmåga att vara allestädes närvarande. Enligt de protokoll som finns bevarade urartade diskussionerna stundom till rena konflikter. Zwingli citerade Kristi ord Köttet vinner intet (Johannesevangeliet 6:63) och sade att detta uttalande knäckte Luther och hans tolkning av nattvarden. Luther genmälde då att Zwingli inte skulle vara så säker på det, då tyskar inte knäcks så lätt, och han skulle komma ihåg att de befann sig i Hessen, inte i Schweiz. På sin skrivtavla skrev Luther med krita orden; Hoc est corpus meum (Detta är min kropp) för att visa att han var orubblig i sin ståndpunkt.

Luther skrev om judarna genom hela sin karriär, även om endast få av hans verk handlade enbart om dem. Luther hade mycket lite kontakt med judar under sin levnad, men hans inställning speglade en teologisk och kulturell tradition som betraktade judar som ett förkastat folk som gjort sig skyldiga till mordet på Jesus, och han levde inom en lokal församling som ungefär 90 år tidigare hade förvisat judar. Han betraktade judarna som hädare och lögnare då de inte accepterade Jesus gudomlighet, medan de kristna menade att Jesus var Messias.

Samtidigt trodde Luther att alla människor som uppreste sig mot Gud delade samma skuldbörda. Redan så tidigt som 1516 skrev Luther: Många människor bedrar sig själva i fördomsfull okunskap genom att kalla judarna för hundar, ogärningsmän och mycket mer, samtidigt som de själva i lika hög grad är oförmögna att se vad de är i Guds ögon. År 1523 uppmanade Luther till godhet mot judarna i skriften Att Jesus Kristus föddes som jude, men endast i syfte att försöka omvända dem till kristendomen. När hans ansträngningar att omvända dem misslyckades, blev han alltmer bitter gentemot dem.

Luthers andra större verk om judarna var hans 60 000 ord långa avhandling Von den Juden und ihren Lügen. Luther menade att judarna inte längre var det utvalda folket utan “djävulens folk”: han hänvisade till dem med ett våldsamt och vidrigt språk. Luther propagerade för att sätta synagogor i brand, förstöra judiska böneböcker, förbjuda rabbiner att predika, att beslagta judars egendomar och pengar samt slå sönder deras hem, så att dessa “giftiga maskar” skulle tvingas att arbeta eller utvisas för gott.

Så starkt var Luthers hat mot Judarna att han till och med lät “smycka” sin kyrka med en bild som kallas “Jude-sugga” eller “Jude-svin”. På samma sätt som Calvin kan anklagas för sin grymmhet och sitt maktbegär genom att han godkände brännandet av Servetus på bål, måste vi konstatera att Luther också var smittad av sataniska tankar i sitt uttalade judehat och det hån han utsatte Guds utvalda för.
 
 
Luthers inflytande kvarstod efter hans död. Genom 1580-talet ledde upplopp till att judar fördrevs från flera tyska lutheranska delstater.

Luther var sin generations mest läste författare, och han uppnådde en profets status i Tyskland. Enligt den förhärskande åsikten bland historiker bidrog hans anti-judiska retorik starkt till antisemitismens utveckling i Tyskland, och gav på 1930- och 1940-talen ett “idealiskt stöd” åt nationalsocialisternas angrepp mot judar. Heinrich Himmler skrev 1940 med beundran om hans skrifter och predikningar om judarna.

Jag skulle vilja påstå att om Calvin och Luther hade levat idag så hade det skrivits en hel del bloggposter om dem.

Visserligen är det utopi och anakronism, men nog skulle de ha blivit kallade villolärare av de flesta av oss på grund av det de gjorde fel. Eller hur?

Zwingli har redan nämnts i samband med “nattvarden” ovan.

Huldrych Zwingli, egentligen Ulrich Zwingli, född 1 januari 1484, död 11 oktober 1531 var en schweizisk reformator.

Zwingli studerade i Wien och Basel och tjänstgjorde som präst i Zürich från 1519. Han var till en början anhängare av Erasmus av Rotterdam, men utvecklade efter 1519 en reformatorisk uppfattning i samband med sina studier av Paulus och Augustinus.
 
 
Efter några disputationer med katolikerna erkände magistraten Zwinglis ståndpunkt som den rätta, och reformationen genomfördes i Zürich.

1530 hade Zwinglis reformation spritt sig till Bern, Basel, Bodensjö-området och Strasbourg. Däremot misslyckades försöket att med militära medel utbreda den till de katolska kantonerna. Zwingli föll i slaget vid Kappeln, där han deltog som fältpredikant.

Egentlig zwinglianism finns idag huvudsakligen i den schweiziska kantonen Zürich.

William Tyndale född troligen år 1494, död 1536, var en reformator som inspirerades av Erasmus och Martin Luthers arbeten till att översätta merparten av Bibeln till den tidens tidiga nyengelska. Även om det sedan 600-talet gjorts några fullständiga och ofullständiga översättningar till fornengelska och medelengelska, var Tyndales verk den första översättningen som utgick direkt från de hebreiska och gammalgrekiska texterna. Tyndale var också först med att utnyttja den nya uppfinningen tryckpressen, vilket innebar att mer omfattande spridning var möjlig.
 
 
År 1535 arresterades Tyndale och fängslades i slottet Vilvoorde utanför Bryssel där han hölls i över ett år innan han befanns skyldig till kätteri och brändes på bål.

Mycket av Tyndales översättning införlivades senare i King James Bible, som publicerades som den officiella bibelöversättningen år 1611. Denna utgåva har sedan legat till grund för senare översättningar, varför Tyndales inflytande bevarats.

Medan John Wycliffe tidigare framställt engelska översättningar av Bibeln från latin, var Tyndale först med att översätta från originalspråket grekiska. Detta hade möjliggjorts genom att Erasmus gjort Nya Testamentet på grekiska åtkomligt i Europa.


John Wycliffe, skrev sannolikt själv Wyclif, född senast 1330, troligen i Hipswell, Yorkshire, död 31 december 1384 i Lutterworth, Leicestershire, engelsk teolog och kyrkokritiker.

Wycliffe vann stor anslutning genom att förkunna ett radikalt fattigdomsideal och angrep påven och den kyrkliga hierarkin för deras samlande av rikedom. Wycliffes huvudtes var att Gud inte har delegerat någon makt till påven eller kyrkan, varav följer att påven inte kan betraktas som Kristi ställföreträdare.
 
 
Vidare hävdade Wycliffe att Bibeln är fullt begriplig för vem som helst och inte behöver någon klerikal uttolkning. Även i andra avseenden föregrep Wycliffe 1500-talets reformation: han avvisade transsubstantiationsläran och vände sig mot helgondyrkan och prästernas celibat. Han lade stor vikt vid Bibeln som kyrkans auktoritet, men hans betydelse som bibelöversättare är omstridd.

Wycliffe var en inspirationskälla till 1300-talets bondeuppror och i nedanstående citat ges uttryck för de åsikter som senare kom att leda till att han dömdes för kätteri.

Wycliffes teser förklarades som kätterska vid kyrkomötet i Oxford 1382. Trots det fick hans läror många anhängare, i England främst de s.k. lollarderna och på kontinenten genom att de förmedlades av Jan Hus.

På konciliet i Konstanz 1415 dömdes Wycliffe och Hus för kätteri. Senare samma år grävdes Wyclifs kvarlevor upp i England och brändes, vilket var praxis i dåtiden för mycket grova förbrytare vilkas brott uppdagats först efter att de redan begravts i vigd jord.


Som sista i raden vill jag nämna Martin Bucer (eller Butzer), född 1491 i Schlettstadt i Elsass, död 1551 i Cambridge, var en sydtysk reformator.

Bucer var son till fattiga föräldrar och gick 1506 motvilligt in i dominikanorden, då han såg det som enda utvägen att få ägna sig åt studier. Hans humanistiska sympatier, som grundlagts redan under skoltiden och befästs under studietiden (från 1517) vid Heidelbergs universitet, där han avlade de akademiska examina, ledde tidigt till en konflikt med orden.
 
 
Sedan han av Luther, redan vid dennes första uppträdande, vunnits för reformationens idéer, skärptes konflikten ytterligare och medförde att han 1520 utträdde ur orden.

Han antog en kallelse till England. Ärkebiskopen Cranmer hade redan flera gånger bjudit in honom, då han som överhuvud hörde till de från olika håll mest rådfrågade och mest internationellt verksamma av reformationstidens män. Hans vistelse där blev kort, men han hann dock utveckla en synnerligen betydelsefull verksamhet, framför allt som lärare vid universitetet i Cambridge, där han också är begraven.

Strax före sin död hade han i det omfångsrika och betydande arbetet, De regno Christi, skrivet på uppmaning av kung Edvard VI, givit en samlad framställning av sin åskådning. Bucer är mest bekant såsom reformationstidens ivrigaste och outtröttligaste unionskämpe och kompromissarius, en “endräktens fanatiker”. Få har så länge som han bibehållit tron på och så ivrigt deltagit i olika unionsförhandlingar mellan protestanter och katoliker.

Bucers unionssträvanden utgick utan tvivel från övertygelse och ärligt uppsåt. Han använde sig dock av obestämda och ofta rent tvetydiga formler, samt även av intriger, vilket till slut fick motsatt verkan. Han ådrog sig misstro, vilket till stor del bidragit till att även för eftervärlden fördunkla hans verkliga betydelse.

Vad är nu avsikten med denna sammanställning?

Avsikten är att komplettera de båda tidigare artiklaran om Trosförkunnelsens rötter och Historia, filosofi, religion, vetenskap och realitet.

Och avsikten är vidare att visa på att det faktiskt inte finns några “troshjältar” med i översikten som skulle klara av att bli prövade i dagens blogg-diskussioner.

Det finns utan tvekan goda saker man kan lära sig från alla dessa historiska personer, men man kan aldrig smita från uppdraget att pröva allt och bara behålla det goda.

En annan grund kan ingen lägga än den som redan är lagd, nämligen Jesus Kristus.

Det talas mycket om sökande efter rötter i dagens andliga villervalla. Och det är säkert bra. Vi har mycket att lära oss och mycket att förstå.

Men det kommer aldrig att finnas någon sekt eller något samfund där man lungt kan slumra in och svälja allt. Det handlar alltid om den egna relationen med Jesus och vandringen under Hans ledning och mognandet som trogen lärjunge.

Och det kan man inte delegera till någon annan.

/Kjell

PS. Hos Mikael Karlendal rasar debatten om Kalvin.

13 thoughts on “Reformatorerna”

  1. Om vi nu ska ha nåt historiskt idéal utöver Bibeln själv verkar Anabaptisterna ligga bäst till. Det känns helt orimligt att kristna dödar andra kristna pga teologisk osämja. Korståg och häxbränning är förstås också vedervärdigt.

        (Reply)

  2. Ulf Stenlund,

    Om jag inte har helt fel är det väl de samfund/sekter som har sin härstamning hos Zwingli (se ovan) som kallas Anabaptister.

    Och mest kända är väl Amish, Mennoniter och Huterianer. Anabaptisterna blev ju förföljda och torterade, förvisade eller avrättade både från Katolsk och Protestantisk sida.

    Har du koll på hur sambandet ligger med våra dagars troende-döpande samfund?

    /Kjell

        (Reply)

  3. Jag måste säga Kjell att jag inte träffat på nån som tänkt så lika om tron och kyrkan som mig som du…. Du har bättre kunskap än jag men detta med Luther och hans för och nackdelar och troshjältarna som det står om i Hebreverbrevet har varit vägledande.

    För mig att kunna vara sunt överseende med andra och mig själv angående sundheten i tron i den sunda tron och läran… Det var först min svåger som visade mig på det i heb 11 om troshjältarna att de fanns de som van framgång för Guds rike igenom tron och somliga som fick lida som martyrer igenom tron…

    Och att en del av troshjältarna gjorde riktigt allvarliga synder och misstag som Mose, och Abraham, Simson, Kung David, och Salomo…. Och några var ju synbart i skriften trognare än Andra med, som Josef, Samuel och Daniel…Och i Nya testamentet synbart i skriften, Paulus som omvänd mer trogen Gud än de andra apostlarna… Som Petrus som avföll till Lagen i Galatien med alla de Judsiska kristna där och även Paulus mentor Barnabas… Så att Paulus vart förmana Petrus inför hela församlingen därför att ingen vart rättfärdig igenom lagen, utan igenom tro bara.

    Då några bröder från Jakob som höll på det gamla förbundet och lagen, blandat med det nya igenom Jesus Blod med Gud inte tyckte de Jude kristus troende skulle äta med de hednatroende kristna… Och Petrus och hela den Judiska delen av församlingen plus Paulus mentor Barnabas avföll till Lagen och det gamla förbundet ifrån Jesus Kristus vår Herre….

    Och det tror jag var 15 år efter Jesus uppståndelse ifrån de döda och uppstigande till Himlen… Och av det som gammal trosrörelse kristen och tidigare medlem i Livets Ord… Började jag tänka bara för att trosrörelsen har fel i visa frågor om tron i sin grundläggande lära…

    Behöver ju inte allt vara villolära…Och de kan komma att ändra sig liksom inom andra sammhang med… Möjligheten finns i varje fall… Dessutom mycket av det som kallas klassisk tro lärde jag mig i Livets Ord… Och Trosförsamlingarna är inte bara grundade på trosförkunnelesen utan har också inviduell syn på tron på Gud och Guds Ord med… Och Livets Ord en del Lutherskt och från svensk frikyrka i övrigt… Och när det gäller försonings som bibeln lär så förkunnade Ulf den ofta…

    Men tyvärr med trosförkunnelseprägel… Men tillräkligt Lutherskt så den var ganska biblisk samtidigt med för i tiden…Och när jag ser läromissar och felsteg från bibels troshjältar och i Kyrkohistioren… Tänker jag vi kan ändra och bättra oss och kyrkorna och kyrkoledarna…. Och vända om helt till Gud och Guds Ord och nåd och sanning om sundheten i tron i den sunda tron och läran. Och även om det som är villolära, falska uppenbarelser och tecken och under och mirakel och falsk profetsia och falsk ordning i församlingen och inte Guds enligt Guds Ord bibeln som Gud vill med…

    Och få helt klart för oss att så är det och hur vi ska hantera på rätt sätt och med barmhärtighet och integritet…Och även bedja att rätt folk och kristna och Herrens tjännare blir sända och hjälper oss kristna och våra kristna sammanhang med…Och även visar oss vad som är enbart sekt, och vi bör lämna, och hur, för att Gå vidare i frid med Gud… Och så vi kan hålla frid med alla, utan skapa onödigt svåra splittningar och splittringar och konflikter och bekymer och oro och problem och lidande…

    Utan lämna det felaktiga välsignat i frid med Gud och bevara vänskap och relationer som är möjliga trots att vi inte kan gå i ok med det felaktiga som Gud vill i Gud… När vi vill gå vidare med Gud som Gud och Guds Ord är och Gud vill i sin nåd och sanning vishet och kraft med mod åt oss och vilja att kunna göra det på ett fint vis i tro hopp och kärlek och Guds omsorg om de vi behöver bryta med i vissa trosfrågor…

    Eller måste bryta med helt i tron för den villolärors skull vi haft i vårt sammanhang…Och det är inte alltid så lätt för det kan ju handla om både nära familj och släkt och nära vänner och barn och unga i vissa fall… Som är anpassade till villolära man delat med dem och en villfaren församling eller sekt med…

    Så vi man behöver vara finkänslig med….Gud välsigne dig er frid Ronny

        (Reply)

  4. Ronny,

    Om jag förstår din kommentar rätt vill du varna för att uppträda fel mot dem som har varit, eller är medlemmar i sekter.

    Och det håller jag givetvis med dej om. För om de i all ärlighet har bett Herren om frälsning måste vi be om ledning så att vi kan vara dem till välsignelse och hjälpa dem upp på den smala vägen.

    Å andra sidan tror jag inte att vi får vara milda mot villoläror och villolärare.

    Men här behövs vishet och ledning från Herren så att de som fortfarande söker sanningen kan befrias genom våra ord och våra gärningar.

    Det är sannerligen inget vi klarar i egen kraft.

    Den Helige Andes förmaning och tröst behöver vi alla.

    Ingen må förhäva sig eller bli högmodig. Att tvinga sig på någon leder oftast till skada.

    Men vid direkta frågor tror jag att vi har plikten att vara både ärliga och tydliga.

    Att vara vittnen.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Jo det är sant som du säger, hur jag menar om hur vi bör bemöta folk i sekter, och som varit med i en, Kjell… Visa dem hövligt och vänlighet och nåd och omsorg, som om alla, och för en del av oss handlar det ju faktiskt om nära anhöriga och vänner med… Och när det gäller om sundheten i tron får man väl lära sig ledd av Helig Ande i nåd, hur det blir bäst att bemöta dem, för att inte skada deras liv och person och Andliga psykiska och fysiska hälsa och sociala liv och relationner… För det kan ju bli rätt omskakande om man går för okänsligt fram… Och de har ju familjer och barn och anhöriga och vänner och jobb och ansvar som det är viktigt inte vi stör och skadar liksom för andra eller våra egna eller oss själva heller… Med en allt för stark förmaning om vilka förfärliga skamlösa villolärare det är med… Människor kan bli knäkta av sånt och tredje personer och familjemedlemar drabbas av sånt med…

    Man ser ibland bara det felaktiga läromönstret, men inte så mycket till personerna inom en sekt och deras privat liv… Men skakar man deras ledarskap eller sammanhang för okänsligt, så det sårar och kränker, och inte blir en möjlighet för folk och ledare inom sammanhanget. Att se att det är på en felaktig väg om tron på Gud och Guds Ord bibeln… Kanske vi gör mer skada än välsignar dem, och andra utanför, att se att de är inne på en villoväg man bör lämna och passa sig för… Som Gud och vi hans tjänare vill hjälpa dem finna vägen ut ur…

    Men den risken tror jag minskar om vi visar dem respekt och Guds nåd och kärlek och omsorg och rätt väg med Gud… För Guds försoning skull med sig själv i Kristus så att han inte tillräknar dem eller nån eller oss våra missgärningar… Och Kristus manar dem också, igenom oss att låta försona sig med honom med Gud de också som vi alla… För att Gud älskar dem som oss alla… Så de märker när vi är mogna för det att Jesus och vi älskar dem… Och inte hatar och föraktar dem eller någon av oss människor och kristna utan bara älskar oss… Och om det är riktigt illa med nåns synder säger skriften Rom 5 Där synden överflödade, där öveflödade nåden ännu mer….

    Och när vi mognat som kristna och mer väl känner Gud förstår vi att denna obegränsade nåd från Gud måste även vi visa mot vår nästa och vän och fiende och även villolärare och oss själva… Och förlåta som Gud förlåtit oss i kristus… Och tänka på att kärleken hyser icke ag för en oförätts skull, men älskar icke orättfärdighet men sanningen… Och så måste man tänka på att tron kommer av hörande och ett hörande i kraft av Kristi Ord… Och hur skulle de kunna tro den som inte ha hört… Så vi måste ge dem tron Ordet led av Anden så de kan komma till tro… Och igenom tro och tålamod får man vad utlovat är… När Jesus rensade templet, när man gjort det till en marknadsplats, som skulle vara ett bönnehus för alla folk… Så var ju inte bara nitälskan för Faderns Hus, den enda sidan han visade till då, eller Fadern gjort under gammla förbundet… Gud har ju ett mått av långmod och tålamod och barmhärtighet också, som vida överstiger vårt eller andras också… Så innan Gud Gud kokar av vrede, som vi kan göra med, när vi tycker måtter är rågat… Så kan ju lång tid av tålamod i hans barmhärtighet gått med, när Gud bara behärskat sig och varit fördragsam… Och även försökt vägledda rätt och ge nåd mången Gång också och även hans tjänare… Och ibland lyckats få en felande människa och en villolärare eller kristen att bättra sig med… Innan han mer strängt förmanat eller vill och bestraffa…. Och han kan hålla tillbaka sin dom ibland med, när folk ångrar sig… Som angående Jona och Ninive, när folket och kungen och djuren till och med fick fasta där, och man bad Gud förbarma sig över dem… Istället för att låta den dom från Gud gå i fullbordan, Jona förmedlat från Honom, som skulle komma om 40 dagar, för deras Ogudaktighets skull, och tillintegjöra dem… Men inte gillade Jona när Gud då hörde dem, och förbarmande sig över dem… Utan han vart besviken för det, och för ginstbusken som tillkom över en natt och skylde honom mot solen och försvann över en natt…

    Och jag tycker mig märkt den hållningen både i kyrkohistiorien till en del, som jag förstått det, och under vår samtid tyvärr… Att förmaning och varningar, om orättfärdighet och villolära och sekt, byggt mer på bitterhet och hat och besvikelse och krav på rättvisa… Som mest liknat en vilja till hämd, än en vädjan om Guds rättfärdighet och nåd och kärlek och omsorg för Försoningens skull igenom Kristi kors och uppståndelse med Gud… Och ageterande om rättvisa och sundhet i tron som hetsat igång känslorna hos folk, och skapat ibland en okunnig mob, som inte vet hur saker och ting egentligen ligger till… Och att all synd är sonad av Jesus Vår Herre på Korset, och allt lidande och all orättfärdighet vår nästa och vän och fiende och vi fått lidda av andra. Och gjort Gud och andra och oss själva och livet och tron på Gud och Guds Ord och Guds församling… Blev lagt på honom där, och att han fick bära hela straffet från Gud där på korset, för vår vän och fiende och var villolärare och oss… Jes 53:5 Straffet vart lagt på honom för att vi skulle få frid med Gud, och igenom hans sår är vi helade… Jhon 3:16-17 Ty så älskade Gud världen så han utgav sin enfödde son så var och en som tror på honom skall icke förgås… Och inte sände Gud sin son i världen för att dömma världen, utan för att frälsa…

    Och det är ju det som är vittnesbördet Evangeliet Glädjens budskap. De Goda nyheter om Guds frälsning igenom Jesus Kristus… Till alla som vill tro, och då även den som farit vilse i tron, och lett folk vilse i tron, och in i villolära och sekt och grundat med, och till ett annat Evangelium och en annan Jesus… Evangeliet är för alla oss människor och kristna för att Gud älskar oss…. Som han säger i Jermia 31:3 Med evig kärklek har jag älskat dig och jag låter min nåd för bli över dig Och i Hesekel 18 sista versen Vänd om ni av Israel för ni vill väl inte dö, nej vänd om för jag vill ingens död…. Så jag säger inte, att vi inte ska förmana och uppmuntra till omvändelse, för det vore hjärtlöst, att inte förmana och mana till bättring och omvändelse från villolära och löng och synd och sekt och sekterism. Och till tro på Gud och Guds Ord och och Guds nåd och sanning och frälsningen och välsignelse och frid med Gud och Guds Ord och vilja om allt. Igenom tro på Gud av bara nåd och sanning från Gud, för enbart kristi kors och uppståndelse…

    Att inte ta emot och förmedla den sanningen vore obarmhärtigt och brist på san tro på Gud och Guds Ord och vilja… Men det vore det att förmana utan kärlek medkänsla och omsorg och barmhärtighet och hänsyn med de man förmanar med och då även de som är villolärare… Jag säger inte att du gör så, men jag tycker att likt Jona har jag sett det hos mig och andra, och i skrifter av lärofäder i tron… Och kristna och Herrens tjänare, och hos samhället och världens människor under vår samtid med… Men det är inte den mentaliteten man ser hos Jesus och lärjeungarna, och den första församlingen, och Herrens tjänare i Bibeln när det var i sitt bästa i Gud… Jesus på Korset ber istället, för de som korsfäster honom, istället för att be Fadern förbanna dem… Och ber honom i sitt dödslidande de pinade honom med igenom korsfästelsen: Fader förlåt dem de vet inte vad de gör… Och Stefanus lika så efter Jesus Uppståndelse ifrån de döda… När de stenade honom till döds. för att han vittnad, om Jesus som Mesias för stora rådet : Bad, tillräkna dem icke denna synd, Fader… Finns inte den tron på Guds nåd kärlek till syndarna och villolärarna, då är vi bara en ljudande malm och kligande cymbal… Även om vi har all profetia och kunskap så vi vet alla hemligheter, och tro så vi kan flytta berg och ger bort allt vi äger till de fattiga och låter bräna oss på bål… Utan kärlek så vore de oss inge nytta…

    Så jag tror när vi mognar i tron, om vi får leva länge, så vi kan lära att göra det… Då älskar vi både Gud och vän och fiende och alla som oss själva. Och Gud främst som vår första kärlek, och livet och Guds Ord och vilja om allt och alla och oss själva och Guds församling och församlingar igenom Guds nåd… Och älskar sanningen och lär, och ger rum för kärleken till sanningen i våra hjärtan… Och lär oss att bli ödmjuk för Gud och nästan och oss själva och livet och församlingen och Guds Ord och vilja i Gud… Steg för steg tills vi är frame som Gud vill om allt och till sist hos Gud i himlen i Jesus namn, amen… Ronny ps 103 1kor 13 kärleken förgår aldrig…

        (Reply)

  6. Ronny,

    Du skriver: “Och när vi mognat som kristna och mer väl känner Gud förstår vi att denna obegränsade nåd från Gud måste även vi visa mot vår nästa och vän och fiende och även villolärare och oss själva…”

    I Titus 3:10-11 står det följande:

    “En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.”

    Jag tar Folkbibelns översättning för att den stämmer bra med grundtexten. I grundtexten står det “heretiker” eller [aireticon] och det har översatts med “villolärare”.

    Det kan vara bra att veta vad ordet betyder i praktiken. Det betecknar en person som “tar för sig själv” eller “roffar åt sig”. Han gör det genom “att välja och vraka”. Och han förorsakar på detta sätt splittring.

    Det som kännetecknar en heretiker är att han missbrukar Guds ord, genom att plocka ut texter som tjänar hans syften och strunta i texter som visar att han har fel. Han “väljer och vrakar”, och hans målsättning är att “roffa åt sig” makt och ofta också rikedomar. Han drar med sig dem som låter sig luras och förorsakar således splittring.

    Den som inte kan känna igen trosförkunnelsens ledarfigurer i detta är både blind och döv.

    Nu står det faktiskt i Paulus brev till Titus att man skall varna sådana. Och orden i grundtexten betyder att man vänligt och sakligt, men bestämt, skall tillrättavisa genom att förkasta dennes lära.

    Paulus säger att det räcker att man gör detta två gånger. Efter detta skall man frysa ut honom. Paulus säger att han har dömt sig själv.

    Lägg märke till att Paulus drar en tydlig gräns. Han skrev inte att vi skall hålla på i åratal och underhandla och lirka med dessa människor som redan har dömt sig själva.

    Ronny, var nu ärlig! Hur många gånger har de ledarfigurer du känner i trosrörelsen varnats?

    När Sven Reichmann skrev sin avslöjande bok “Allt är inte Gud som glimmar” förbjöds boken av trosrörelsens småpåvar. Och Sven fick sannerligen veta av att han gjort sig skyldig till att röra Herrens smorde profeter och lärare.

    Nej, Ronny, dessa har förbrukat sin nådatid och förorsakat så otroligt mycket skada att silkesvantarnas tid sedan länge passerats.

    Häng ut dem. Name them and shame them!

    Medverka inte till att de får tillfälle att förvilla ännu flera, ännu mera.

    Om de inte ännu har hädat Guds Helige Ande har de ju möjligheten att komma ut öppet och stiga ner från deras roffade maktpositioner och be alla som de vilsefört och skadat och sugit ut om genuin förlåtelse.

    Om icke står den dom kvar som de har dömt sig själva med.

    Begrunda även följande texter:

    1 Tim. 6:3 Om någon förkunnar främmande läror och icke håller sig till sunda ord — vår Herres, Jesu Kristi, ord — och till den lära som hör gudsfruktan till, 4 då är han förblindad av högmod, och detta fastän han intet förstår, utan är såsom från vettet i sitt begär efter disputerande och ordstrider, vilka vålla avund, kiv, smädelser, ondskefulla misstankar 5 och ständiga tvister mellan människor som äro fördärvade i sitt sinne och hava tappat bort sanningen, människor som mena att gudsfruktan är ett medel till vinning.

    2 Tim. 4:1 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike: 2 Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. 3 Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, 4 en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.

    Den som inte kan känna igen trosförkunnelsens ledarfigurer och anhängare i detta är både blind och döv.

    Ronny, jag stannar här, annars blir det för långt.

    /Kjell

    PS. Skriv gärna litet kortare kommentarer själv. Det blir bättre läsbart då.

        (Reply)

  7. Kjell,

    Kjell,

    På pricken 🙂 !!! Det har daltas alldeles för länge inom kristenheten, med dessa rovlystna vargar.Det är en av orsakerna till varför dessa villoläror fått en sådan spridning.Man har idkat broderligt ryggdunkande, istället för att ta sitt ansvar och allvarligt varna och förmana dem.

    Dessa falska lärare har redan ett brännmärkt samvete och känner därför inte längre igen SANNINGEN! Så jag undrar om det inte är för sent? Varningarna bör komma direkt, så fort man förstår att vargen är på ingående!

    Om en vanlig fåraherde skulle dröja, det minsta, med att skydda sina får, så hinner ju vargen skada/döda dem först, men nej, han rusar fram och schasar bort dem. Han vet ju att det handlar om liv och död!

    Men inom Kristenheten har man förkunnat, att vi inte skall “döma”! Detta stämmer dåligt med vad Ordet säger; som uppmanar oss att pröva allt, bedöma andarna, avslöja det/den som hotar hjorden och att ta avstånd från sådana, som inte omvänder sig.

    Den som därför inte varnar, håller med.
    Mvh,
    Antonia

        (Reply)

  8. Ronny,

    Bäste Broder,

    Du har säkert fått lära dig på LO att man inte får komma vid Herrens smorde, men det är en lögn. Detta argument använder alla villo lärare som inte tål en närmare granskning. De är aldrig Herrens smorde som hotar dem som ifrågasätter! Det är andligt högmod att uttala sådana ord? Kan du tänka dig att en Gudsman skulle säga så?

    Lyssna till Paulus ord:

    “Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er – förbannelse över honom!
    Vad jag redan har sagt säger jag nu en gång till: om någon förkunnar ett annat evangelium för er än det ni har fått – förbannelse över honom”! Gal. 1:8,9 (NT 81)

    Här är det inte tal om några välsignelser som du ser, Ronny.
    Guds frid,
    Antonia

        (Reply)

  9. Ja jag ser, att ni ser en del skriftställen som säger, att vi ska förmana en eller två gånger, och sen ta avstånd osv… Innebär det, att ni anser, att vi ska kassera stora delar av kristenheten i Sverige idag, och lämna deras kyrkor, och ej gå till, och i stora delar av världen… Och som läget är i Sverige i varje fall… Så lär det inte bli många församlingar kvar att gå till eller var medlem i heller…Efter som den moderna ekuemeniken, slagit armarna om Rom, och trosrörelsen, och framgånsteologin, och liberateologin etz, med numera pingströrelsen med, i tätten för detta…. Vart har ni tänkt föra alla får och lam som undrar, vad ni har för nåt att erbjuda istället…

    Och har ni tänkt på att pinströrelsen redan på 50 talet var påverkad av framgångsteologi Igenom att Levi Petrus bjöd hit Willam Freeman…Och Även Willam Branham från latter rainrörelsen… Todd Bentlys förbild och att de hadde samma ängel på besök som ledde dem enligt Bently….Och att George Gustavsson kände på sig att det var nåt skumt med Branham och inte tillät honom predika i Eskilstunna där han var pastort i Pinstkyrkan på 50-talet…Och han gjorde rätt för senare föll den brodern allvarligt i villfarelse…Och trodde han var Elia etz…Och igenom hans avfall bildades Jesus only rörelsen…. Som tyvärr i Norge omdöpte min yngsta son i Norge för ett par år sedan…

    Och hadde ni tänkt att för att vara riktigt renlärig ska vi visa ifrån oss. Hela den kristenhet, som så gått vilse och bland dem släkt och vänner… Och efter vad jag kan, också utläsa ur skriften, så ger en Gode Herde sitt liv för fåren, men en lejd flyr då han ser Ulven komma…Jag och mina söner och deras mor, och en del av vår släkt och vänner, är ju några av de vilseledda…Och mina söner och deras mor och jag, en del av de, som tagit en del skada med, av villfarelserna inom trosrörelsen och Svensk kristenhet…

    Men jag för min del har valt försoningen i Kristus med Gud… Och lärt oss att pröva allt och behålla vad gott är, och att inte försöka oss på det som är för svårt för oss… Och lärt oss att mogna och lära oss kunskap och fackta om saker och ting före vi utalar oss, om det vi inte är mogna för än, och inte förstår ännu, och avstå det vi inte klarar av, att hanter på rätt sätt än…Tänk också på att vi och vår nära släkt har ca 25- 27 års tid backom oss i dessa sammhang, och våra barn är födda och uppvuxna i dem med… Sliter man och ryker man för hårt i såddana människor gör man mer skada, än man kanse haft för avsikt… Och jag har erfarenhet av det… Det blev långt detta med Kjell men du får ha översende och tålamod liksom i sakfrågan och Antonia med… Och du har inte varit så mycket mer prövad av sekt än jag och mina egna…Och kan också behärskade dig och förlåta och invänta Guds rätta sätt för förändring och rättvisa som Gud vill i sinom tid…

    Och det pågår också samtal bland enskilda… Och ingen av er bor i Uppsala vad jag vet, där vi är mitt i denna smet… Och där jag förmanat och rådgjort och andra i flera år nu i bådde svaghet och kraft… Men är man för okänslig kan man skada mer än man tror ibland och även sig själv… Och det har somliga av oss erfarit här redan med… Senast i söndags jag och en broder om dessa frågor och i onsdag i bönen i pingstkyrkan jag och de som var på bönen då veckan innan… Och dessförinnan bönen onsdagen innan… Och min församling därföre om vår kompromiss med trosrörelsen och katolskakyrkan etz… Och som läget är blir man rätt ensam inom kristenheten om man vill att man prövar dessa ämnen… Och särskilt om man som jag kommit till korta i en del om tron och livet… Folk har inte det förtroende då för en… Men jag och andra har försökt dra vårt strå till staken, och även klantat oss… Så ni är inte ensam om det… Men det behövs också intelligens och kunskap och nåd och vänlighet och tid, för att lära sig med… Och så kan man inte tvinga folk till lydnad för Gud och Guds Ord heller… Och så krävs tålamod och förstånd….Ord 19:11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära, att tillgiva vad en annan brutit…. Tålamod och kamp, har då hjälpt i mina privata relationner… Så varför inte inom kyrkorna, och med de kyrkliga ledarna, och inom enheten också…

    Och Gud hadde ofta långt tålamod med Israel under gammla förbundet och sände många profeter som försökte leda dem rätt, för han dömde… Och ändrade dom sig höll han tillbaka domen, men avföll dom till nått, eller inte bättra sig, lät han domen komma…Och efteråt återupprättade han kvarlevan, om de omvände sig….Och Mose och profeterna vädjade in för Gud om nåd, när Gud vredgades på Israel…Och ibland höll han tillbacks sin vrede för deras skull, och ibland vände folket om… Allt har ju sin tid, och vart tog den hållningen vägen, som de hadde inför Gud… Jag säger inte jag vet allt om Gud och hans Ord och vilja… Men låt oss då pröva och vädja om nåd för andra och villolärarna och varandra och oss själva och livet om nåd från Gud som Gud vill, i Jesus namn amen…

    De saktmodiga ska besitta Jorden… Bara se världen över, hur tygellösheten skadat människor och vår värld och sjäviskhet och oförsonlighet…. Döm inte förän tid är… Tala gärna om problemmen och hur vi kan lössa dem och rådgör och vädja om och Gud om hans nåd om… Men se upp för att skapa hets och mobb… Kolla bara vad som hände i Rowanda pågrund av ogenomtänkt hets av pingstvänner som tolkade skriften fel… Igenom en tumvers, att fienden skulle komma från Norr och vilka bodde där komunisterna…. Så de Kristna startade angreppet 100 dar senare var 800 000 tusen människor döda…

    Låt nåd gå före rätt ibland och var tålmodiga… Och när det gäller trosrörelsen så är det än så länge, mest vi som kan hanter den problematiken vi haft…Och det pågår sånt mer nu än för, bland oss i de kretsarna med…

    Jag ber om ursäkt för mina långa inlägg har svårt än att formulera mig Kort… Men har inte så mycket mer att tillägga… Och Antonia jag känner med dig och alla sektskaddde och lidande människor… Min yngsta son är nu på psyket pågrund av det… Och själv är jag förtidspensionär sen 2000 för det och blev sjuk av psykos och religiösa grubblerier mer allvarlig redan 1994…. Och trodde jag var evigt förlorad i ett och halvt år utan återvändo… Och jag känner fler på den nivån av sektskador… Och vi har varit tvungen att förlåta för att komma över vår problematik…

    Och korset försoning i Kristus med Gud… Gör att man kommer att älska Gud och livet och sin nästa och vän och fiende och sig själv tillslut och Guds Ord och vilja och förstå och tro Gud om med…Och det går inte till slut att hata den, som Gud älskar när man följer Jesus Herren i Gud…. I köttet och på världens vis och uppmanning går det att hata, och är det omöjligt att förlåta den som skadat oss, och älska och önska gott och göra gott för…Och tro innan man ser det, och vill det, att i Gud kan jag göra det… Sen tror jag det har med ålder och mognad och hur hel och återställd man kan bli innan man dör…Och sen tror jag det bara är en utopi att alla skulle apcetera Guds syn och vilja enligt Bibeln om rätt och fel…

    Världen och köttet och djävulen, är världen och köttet och djävulen…Och dessa facktorer blir aldrig bättre i sin synd och ondska och okunnighet…Hur sofitikerat och humant det än kan framträda och som en ljuset ängel…Och samhälle eller religöst sammanhang anpassat efter det… Ibland sker förstå genombrott från Gud i omvända med och i omvända sammanhang….

    Och när Gud tyglar världen och ger utrymme för en rättfärdig eller ett rättfärdig sammhang eller en rättfärdig sak…Men efter sin natur är världen ändå världen, och köttet hos en kristen köttet…Och därifrån och ifrån djävulen uppstår mycket förblindelse och synd och orätt och försvar och förespråkande för…. Även inom de bästa kristna och kristna sammanhangen och världen sammanhangen… Men vad säger Gud och Guds Ord igenom Gud och vill om det hela… Det är endast det som är rätt… Gud välsigne er och Guds frid

        (Reply)

  10. Kjell skriver i inlägget:

    “Det talas mycket om sökande efter rötter i dagens andliga villervalla. Och det är säkert bra. Vi har mycket att lära oss och mycket att förstå.

    Men det kommer aldrig att finnas någon sekt eller något samfund där man lungt kan slumra in och svälja allt. Det handlar alltid om den egna relationen med Jesus och vandringen under Hans ledning och mognandet som trogen lärjunge.”

    Anledningen till varför jag vill lyfta fram denna text nu, är att jag senaste veckan funderat mycket kring hur vi ser på saker “från förr”. Vi säger ofta att “det var bättre förr”. Men var det verkligen det?

    Jag har sett att en del vill lyfta fram de första århundrades kristna församlingar såsom några slags “rättlevnadskristna” i bemärkelsen att de firade gudstjänst på rätt sätt (och på “rätt veckodag”), att de behandlade varandra och sin omgivning på rätt sätt, etc etc. Men kan vi verkligen lita på att de levde på rätt sätt, och satt på “rätt teologi”?

    Vi kan ju se, bara om vi läser NT:s brev, att de första församlingarna inte levde på rätt sätt. De hade olika problem, bl.a. otukt, judaiserande läror, gnosticism, kärlekslöshet gentemot kristna bröder, etc etc. Den församling som verkade mest “rätt ute”, i alla fall om vi utgår ifrån breven i NT, var den som levde i Tessaloniki. De var utsatta för hård förföljelse, men Guds nåd var med dem, och ryktet om deras starka tro och deras broderskärlek spred sig långväga omkring.

    Det förekom även stridigheter om läran mellan apostlarna, där Paulus bl.a. fick tillrättavisa Petrus.

    Vidare vill ytterligare andra kristna lyfta fram “reformatorerna” på 1500-talet och framåt, såsom kristna som hade “rätt teologi”. Men som Kjell skriver i detta inlägg, kan vi ju se att även dessa “stora män” hade uppenbara brister.

    Och om vi tittar på Sverige, hur det har sett ut de senaste 100 åren, så vet jag att det är många som drömmer sig tillbaka hur det var inom pingst tidigare, och som nu har “besmittats av Trosrörelsen” (bl.a.). Men var allt verkligen bra tidigare? Jag själv har hört ohyggliga historier som visar på både kärlekslöshet och stark religiositet. Man var bra på att göra skillnad på människor. Tänk bara på hur “oäktingar” behandlades. Så i flera avseenden tror jag faktiskt att vi har mognat de senaste 50-100 åren, men stagnerat på andra områden, såsom att läsa Bibeln t.ex. Men jag tycker mig se att fler och fler har börjat upptäcka Bibeln igen, tack och lov!

    Kanske vi inte tjänar så mycket på att studera (utanför Bibeln) hur kristna levde förr, och vilken teologi de hade, för att sedan försöka leva efter dem. Det kanske är bättre att göra som Paulus såsom han beskriver i Fil kap 3, att vi glömmer det som ligger bakom och sträcker oss framåt, och kämpar mot målet, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Och om vi tänker fel i något avseende så kommer Gud att uppenbara det för oss, genom den Helige Anden. Och det vi har nått fram till, vad vi fått uppenbarat för oss genom Ordet och Anden, det håller vi fast vid och låter ingen ta ifrån oss.

    Vi får sluta upp med att förtrösta på människor, och tro att vi kommer rätt om vi följer dem. Uppenbart kan vi ju se, genom hela historien, att ingen av dem (förutom möjligtvis Paulus?), och inget samfund etc, sitter på hela sanningen. Alla brister i något avseende. Vi har var och en (som är andedöpta) fått den Helige Anden som vår hjälpare, som kommer att föra oss in i sanningen, och visa oss vad vi ska rätta till etc. Låt oss förtrösta på att Herren faktiskt har förmåga att leda oss via den Helige Anden. Sedan vet vi att vi har olika tjänstegåvor, bl.a. lärare, som är till för att bygga upp Kristi kropp, men vi har var och en ett ansvar att pröva allt och behålla det goda.

    Kanske är det en Guds vilja att ingen av oss, att inget samfund, är perfekta och har hela sanningen, just av den anledningen att det förr eller senare blir uppenbart för oss att vi inte kan förtrösta på människor. Förr eller senare upptäcker vi att vi hamnar i mörker, i en återvändsgränd (eller “dike” – kärt barn har många namn), och får vända om och söka oss vidare till Herrens ledning.

    Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet…

    Frid,
    Eva Helen

        (Reply)

  11. Eva Helen skrev: “Vi säger ofta att ‘det var bättre förr’. Men var det verkligen det?”

    Bra kommentar och konstaterande Eva.

    Det finns ju en hel del människor som även menar att det bara blir bättre och bättre. Det går i vågor.

    På det glada 70-talet trodde vi att vetenskapen skulle utrota alla svåra sjukdomar och ge oss tekniska hjälpmedel så att livet på jorden skulle bli ett paradis.

    Men det blev inte riktigt så……

    Fast folk har blivit så indoktrinerade av evolutionsläran att man bara behöver skriva Nytt Recept! på en tvättmedelsförpackning så tror de flesta att det handlar om en förbättring.

    Nytt har fått nästan synonym betydelse med bättre, för dem som indoktrinerats av evolutionsprincipen.

    Sedan har det alltid funnits den motsatta tankegången hos en mindre grupp människor. Den grupp som du talar om. Nämligen att det var bättre förr.

    Om de skulle få pröva hur det var att leva i en medeltida diktatur utan penicillin, paracetamol och tekniska möjligheter, skulle de nog ganska snart ompröva sina tankar.

    Men även i “kristenheten” har evolutionsläran trängt in. Där kallas den “detta är vad Gud gör idag“.

    Och massorna som gillar sensation, sociala träffar, positivism och evolutionsteorier sväljer betet med krok, sänke och flöte.

    Vi har fått unika möjligheter att besöka andra folk och kulturer jämfört med människorna som levde för ett par hundra år sedan. De geografiska gränserna har suddats ut.

    Men i stället har de flesta isolerat sig i en “provins av tid”. Historielösa och därmed utan möjlighet att ta ut kompassriktningen på utvecklingen.

    Det bästa vi kan göra för att bota denna sjuka är att bryta oss loss ur just tiden vi lever i. Tidsandan är mållös.

    Gilbert K. Chesterton skrev: “Den som gifter sig med tidsandan kommer snabbt att bli änkling/änka.”

    Det är bra att det finns gedigna bibellärare som gräver upp relevant historia.

    Problemet är bara att charlataner tar del av denna kunskap och använder den för egen vinning i form av “religions-evolution” och lurar stora skaror att “detta är vad Gud gör idag”.

    /Kjell

    PS. Det finns ett litet skämt: “Inte ens nostalgin är längre vad den förr var!”

        (Reply)

  12. Kjell,

    Mycket riktigt finns förutom den grupp som säger “Det var bättre förr”, även den grupp som säger “Nytt är bäst/Det här gör Gud idag” – kanske vi kan se två motsatta diken här?

    Vi kan kort och gott konstatera att människan utan Gud, människan utan Herrens ledning, människan som inte ödmjukar sig under Gud, människan som inte aktar på Guds ord, blir kompasslös och går alltid vilse.

    /Eva Helen

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *