Historia, filosofi, religion, vetenskap och realitet

I en tidigare publikation om Trosförkunnelsens rötter kan du läsa en artikel av Sven Reichmann. Den handlar om upptakten till en av de största förförelser som drabbat kristenheten.

Men ondskans makter jobbade på bred front och förberedde hela världens tänkesätt för det stora avfallet.

I denna artikel försöker jag visa på vad som hände med politik, vetenskap, filosofi och “självklarheten” att människan, och inte Gud står i centrum. Humanismen och Evolutionsläran blev de nya religionerna som idag kompletteras med Mysticism hämtad från Hinduismen.

I och för sig fanns ju antikrists ande i verksamhet i det fördolda redan sedan syndafloden. Men jag tänkte begränsa det till att försöka ge en historisk översikt av upptakten till 1800-talets stora omvälvningar. Det blir långt nog ändå.

Det mesta här är saxat från information i “public domain”, redigerat och kompletterat med kommentarer.

Jag börjar med René Descartes och hans filosofi. På svenska kallas han även Kartesius, född 31 mars 1596 i La Haye en Touraine (nuvarande Descartes) i Touraine i Frankrike, död 11 februari 1650 i Stockholm i Sverige. Han var matematiker, filosof, vetenskapsman och jurist.

 
 
Descartes mor dog strax efter att han fötts. Hans far var jurist och politiker i parlamentet i Bretagne. Ungefär år 1605 började han i en jesuitisk internatskola vid La Flèche i département de la Sarthe, där han studerade matematik och, framför allt, skolastisk aristotelisk filosofi.

1619 genomgick han en egendomlig vetenskaplig väckelse. Han har berättat att han blev uppfylld av entusiams och fann grundvalen till en underbar vetenskap. Då förhållandena för en fri forskning inte var de bästa i Frankrike, bosatte sig Descartes 1629 i Nederländerna, där han stannade i tjugo år och utformade sina filosofiska tankar.

Descartes flyttade till Stockholm 1649, inbjuden till det svenska hovet av Drottning Kristina. Där tjänstgjorde han som Kristinas lärare och rådgivare. Livet i Stockholm var påfrestande. Slottet var kallt och dragigt, klimatet kallare än han var van vid, och Kristina krävde att lektionerna skulle hållas mycket tidigt på morgonen.
 
 
Redan efter några månader i Stockholm dog Descartes av lunginflammation, efter behandling med åderlåtning av den holländske Dr Wullens i Von der Lindeska huset.

Descartes är känd för sin filosofiska sats Cogito, ergo sum (“Jag tänker, alltså existerar jag”). I denna sats såg han en säker kunskap, som inte kunde betvivlas. Det går inte att tvivla utan att tänka och inte att tänka utan att finnas till.

Descartes ställde härmed människan i Universiums centrum.

I vilken mån Voltaire tog till sig Descartes tankar kan vi inte veta, men det finns anledning att tro att dessa två kunde “leka bra” ihop.

Voltaire föddes i Paris som François-Marie Arouet, son till juristen François Arouet och dennes hustru Marie-Marguerite Daumart (eller D’Aumard). Voltaires mor dog när han var sex år gammal, år 1700. När han var nio blev han skickad till en välkänd jesuitisk skola, Collège Louis-le-Grand, och där förblev han till 1711.
 
 
När han vid sjutton års ålder kom hem från skolan med sin examen ville Voltaire börja en karriär som författare. Hans far ogillade detta. Han ville hellre att sonen skulle bli jurist.

Voltaire kom till Paris vid tiden för Ludvig XIVs död. Den 16 maj 1717 blev han skickad till Bastiljen, för några satiriska epigram om den dåvarande regenten, Filip av Orléans. Han satt i fängelset i elva månader. I fängelset skrev han bland annat färdigt sin pjäs Oedipe.

Han hade inget vidare bra relation med fadern och andra auktoritetsfigurer. Ett gräl med en ung adelsman gjorde att Voltaire 1726 fick gå i exil i England för att slippa fängelse. När Voltaire återvände till Frankrike fortsatte han sin litterära karriär. 1733 publicerade han Lettres philosophiques sur les Anglais (ungefär “Filosofiska brev om engelsmännen”), där han prisade Englands religiösa och politiska frihet.

Från mars 1735 kunde Voltaire åter fritt vistas i Paris, men han höll sig mest i Cirey. Kring årsskiftet 1736/1737 hamnade Voltaire återigen i blåsväder på grund av dikten Le Mondain där han uttryckt sig respektlöst om Adam och Eva. Han tillbringade därför tre månader i Nederländerna. Väl hemkommen till Cirey ägnade han sig åt skrivande och fysikaliska experiment tillsammans med sin värdinna i det fysiklaboratorium som de inrett i slottet.

I likhet med Descartes blandade han alltså sina filosofier med “vetenskap”.

Under början av 1740-talet flyttade Voltaire till olika platser i Europa. De framgångsrika pjäserna Profeten Mahomet från 1742, där han framställde islams grundare Muhammed som en härsklysten bedragare, och Mérope från 1743, skrevs i Bryssel. Voltaire levde sedan ett tag som hovman. 1745 fick han en utnämning till kunglig historieskrivare, och hans livssituation blev därmed för ögonblicket säkerställd, både ekonomiskt och socialt. Samma år fick han en medalj av påven Benedictus XIV och dedicerade Profeten Mahomet till honom.

När Voltaire, efter 2 år på inbjudan av Fredrik II av Preussen fick fly Preussen på grund av en satir han skrev, fick han inte tillåtelse att bosätta sig i eller ens besöka Paris eller dess omgivningar – på papperet inte ens i Frankrike. Han bodde ett tag på godset Les Délices strax utanför Genève, där han startade en egen privatteater och även själv framträdde på scenen. 1755 gav han till slut ut den kontroversiella Pucelle. I Genève började han en hövlig brevväxling med en av stadens mest berömda invånare, Jean-Jacques Rousseau. Med tiden kom de att utkämpa hårda strider med anledning av Voltaires skoningslösa kritik av kristendomen.

Voltaire misstrodde demokrati, och såg demokratiska system som ett sätt att låta massornas dumhet breda ut sig. För Voltaire var det bara en upplyst monark som, med råd från filosofer – sådana som han själv – skulle kunna åstadkomma en förändring, eftersom det låg i den franske kungens intressen att förbättra Frankrikes makt och rikedom.

Voltaire var starkt emot den kristna tron. Han menade att evangelierna var uppdiktade och fulla av självmotsägelser och att Jesus inte existerat, utan att bägge var en produkt av dem som ville skapa Gud till sin egen avbild.

Voltaire invigdes i Frimurarorden en månad före sin död. Den 4 april 1778 ledsagades Voltaire av Benjamin Franklin till Loge des Neuf Soeurs i Paris och blev en lärling, möjligen endast för att tillfredsställa Franklin.

Jean-Jacques Rousseau, född 28 juni 1712, död 2 juli 1778, var en schweizisk-fransk författare, politisk filosof och autodidakt kompositör, som verkade under upplysningen. Han fick stor betydelse inom politik, pedagogik och litteratur.
 
 
 
 
Modern Suzanne Bernard Rousseau, dog nio dagar efter hans födelse som följd av komplikationer under förlossningen och fadern till Rousseau (Isaac Rousseau) övergav honom tio år senare för att komma undan ett fängelsestraff.

Rousseau föddes i Genève, som då var en självständig republik, men idag är en del av Schweiz. Han kom så småningom under familjen Warens beskydd och konverterade då till katolicismen för att, enligt honom själv: “försäkra sig om en utbildning”. År 1742 flyttade han vidare till Paris för att presentera ett nytt musikaliskt notsystem han uppfunnit för vetenskapsskolan. År 1754 blev han medborgare i Genève igen och rekonverterade till kalvinismen.

År 1761 publicerade han den mycket uppskattade romantiska romanen Julie, eller Den nya Heloïse. År 1762 publicerade han två viktiga böcker, först Om samhällsfördraget och sedan Emile. Båda böckerna kritiserade religionen hårt och förbjöds därför både i Frankrike och Genève. Rousseau var således tvungen att fly landet och begav sig till Môtiers i Schweiz där han levde under beskydd av Fredrik II av Preussen och hans lokala representant Lord Keith. Medan han bodde i Môtiers skrev Rousseau på konstitutionsprojektet för Korsika men var så småningom – på grund av stark kritik – tvungen att fly Schweiz. År 1764 tog han istället skydd hos den skotske filosofen David Hume i Storbritannien.

1762 propagerade Rousseau, i Om samhällsfördraget, för ett helt och fullt jämlikt samhälle, där medborgarna skulle avsäga sig sina egna individuella anspråk, till förmån för vad han kallade “allmänviljan” (som bland annat skulle manifesteras genom direktdemokrati).

Upplysningstiden, även kallad upplysningen, var en kulturhistorisk rörelse i Europa, vid mitten och slutet av 1700-talet. Kulmen nåddes i Frankrike under Voltaire och encyklopedisterna. (Intressant nog kallas just upptakten till det stora avfallet för “Upplysningen” i världens historieböcker.)

Upplysningen hämtade sin livskraft från naturvetenskapens framsteg och den åtföljande trovärdighetskrisen för den kristna religionen. Vetenskapernas nya universum tycktes oförenligt med den gamla “av Gud givna ordningen”. I stället för den uppenbarade religionen vände man sig till deism och naturlig religion. En allt radikalare religionskritik och en allt starkare strävan efter samhällsförändringar nådde sin höjdpunkt i den franska revolutionen (1789-1799).

Upplysningens viktigaste idé var tron på människans förnuft. “Alla människor är kapabla att tänka själva”, menade man.
 
 
 
Därför ska man inte okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar. Man behöver inte ens tro på det som olika kyrkor lär ut och det som prästerna predikar.

En annan viktig tanke under upplysningen var att samhället utvecklades bäst av jämlika människor i samverkan.

Franska revolutionen betecknar den period av politiska omvälvningar i Frankrike som inleddes 1789 och vanligen anses ha avslutats 1799. Genom revolutionen avskaffades en absolut monarki med feodala privilegier för adeln och prästerskapet; i dess ställe kom ett statsskick som ville utgå från upplysningens idéer.
 
 
Omvälvningen var förenad med betydande konflikter. Denna handling var viktig för att störta den sittande makten. Många av dem som deltog i stormningen var trötta på den orättvisa vardagen där fattiga var åsidosatta.

Få vet att man gick så långt för att utplåna alla spår av tradition och skapelseberättelse att man faktiskt försökte introducera en kalender baserad på decimalsystemet.

Enligt denna kalender indelades året i 12 månader med 30 dagar vardera. Varje månad indelades i tre tiodagarsveckor kallade dekader (tiotal), och vid årets slut lades det till fem eller (vart fjärde år) sex tilläggsdagar, kallade jours complémentaires eller jours epagomènes.

Kalenderreformen hade som utgångspunkt, epok, den 22 september 1792, den dag då republiken infördes. Detta datum kallades i den franska revolutionskalendern 1 vendémiaire år I. Månaderna hette:

• höst:
  • vendémiaire (från latinets vindemia, “druvskörd”) med början den 22, 23 eller 24 september
  • brumaire (från franskans brume, “dimma”) med början den 22, 23 eller 24 oktober
  • frimaire (från franskans frimas, “frost”) med början den 21, 22 eller 23 november
• vinter:
  • nivôse (från latinets nivosus, “snöig”) med början den 21, 22 eller 23 december
  • pluviôse (från latinets pluviosus, “regnig”) med början den 20, 21 eller 22 januari
  • ventôse (från latinets ventosus, “blåsig”) med början den 19, 20 eller 21 februari
• vår:
  • germinal (från latinets germen, “säd”) med början den 20 eller 21 mars
  • floréal (från latinets flos, “blomma”) med början den 20 eller 21 april
  • prairial (från franskans prairie, “äng”) med början den 20 eller 21 maj
• sommar:
  • messidor (från latinets messis, “skörd”) med början den 19 eller 20 juni
  • thermidor (från grekiskans thermos, “varm”) med början den 19 eller 20 juli
  • fructidor (från latinets fructus, “frukt”) med början den 18 eller 19 augusti

Veckorna

De tio veckodagarna fick namn efter sitt nummer i ordningen och kallades därför helt enkelt: primedi, duodi, tridi, quartidi, quintidi, sextidi, septidi, octidi, nonidi och décadi.

Ett dygn delades in i 10 (decimal)”timmar” om vardera 100 (decimal)”minuter”, vilka i sin tur delades i 100 (decimal)”sekunder”. Idén var inte ny, utan modellen hämtades från det forntida Egypten. Nya klockor konstruerades och tillverkades för att utvisa decimal tid, men de slog inte an och övergavs officiellt år 1795. Några idétrogna städer fortsatte dock att använda decimal tid fram till 1801.
 
 
Kalendern avskaffades av fyra skäl:

• 1. för att en tio-dagars arbetsvecka gav arbetarna mindre vila (mer än en fridag per vecka låg ännu inte i tiden),
• 2. för att dagjämningen var ett rörligt datum som start på varje nyår, vilket var ytterst förbryllande för flertalet
• 3. för att den inte var kompatibel med den sekulära rytmen i handelns mässor och jordbrukets marknader
• 4. och för att den nya dygnsindelningen upplevdes förvirrande med de nya enheterna decimaltimme och decimalminut, som inte anknöt till någon redan känd storhet.

Revolutionen hade förbebådats under lång tid före 1789 av upplysningen och dess filosofer,Voltaire och Rousseau med flera, samt med tankar om folkstyre och människans förnuft, vilka inspirerade befolkningen till uppror och krav på större jämlikhet gentemot kungamaktens och adelns provocerande lyxliv. Många såg den brittiska parlamentarismen som ett föredöme. Efter kriget mot Storbritannien var Frankrikes ekonomi eländig.

Då Pariskommunen och det nybildade nationalgardet tagit kontrollen över Paris gav Ludvig med sig och gick med på flera av nationalförsamlingens krav. Församlingen arbetade vidare på att omorganisera Frankrikes administration liksom på konstitutionen och 1789 års deklaration om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna vilken senare antogs den 26 augusti.

På bilden – deklarationen av de mänskliga rättigheterna. Humanismens substitut för “tio Guds bud”.
 
 
Ännu rådde livsmedelsbrist, såväl i huvudstaden som i stora delar av övriga landet. Det så kallade kvinnotåget marscherade från Paris till Versailles den 5 oktober för att kräva bröd. Kungen gav upp, öppnade sina förråd och tvingades följa med kvinnotåget tillbaka till Paris där han inrättade sig i Tuileriepalatset.

Kungafamiljen gjorde i juni 1791 ett försök att fly från revolutionen. Avsikten var att efter flykten komma tillbaka till Frankrike i spetsen för en utländsk invasionsarmé, krossa revolutionen och återställa den gamla ordningen. Flyktförsöket misslyckades. De flyende stoppades i den lilla byn Varennes vid gränsen och fördes tillbaka till Paris. Kungen avsattes inte men för första gången började kravet på republik att vinna gehör

Den 10 augusti 1792 trängde sig beväpnade folkmassor in i Tuileriepalatset där den kungliga familjen uppehöll sig. Kungen flydde till den lagstiftande församlingen. Denna hade i sin tur insett att detta var slutet för monarkin i Frankrike och kungen sattes i förvar. Frankrikes konstitution, i vilken monarkin ingick, blev nu en praktisk omöjlighet. Man blev nu tvungen att välja en ny folkförsamling med uppdrag att skriva ännu en konstitution.

Efter monarkins fall började jakobinerna högljutt kräva utrensningar av enligt dem opålitliga ledare. De radikala sansculotterna (arbetare, hantverkare, etc.) började även ställa krav som maximipriser på livsmedel och stöd åt fattiga och arbetslösa. Samtidigt som man höll val till det nya nationalkonventet stormade folkmassor Paris’ fängelser för att rikta sin vrede mot vad man såg som politiska fångar. I Septembermassakern, som händelsen kom att kallas, dödades mer än tusen fångar. Bara en mindre andel av dem var politiska fångar.

Under december 1792 och januari 1793 pågick intensiva debatter i konventet om vad man skulle göra med den störtade kungen. Maximilien de Robespierre och Saint-Just höll principiella tal där de lade fram åsikten att det inte kunde bli tal om en normal rättsprocess mot Ludvig XVI; istället borde kungen behandlas som en fiende och det sista hindret för revolutionens fullbordande. Konventet beslutade i januari att kungen skulle avrättas. Den 21 januari 1793 giljotinerades han – som förrädaren Louis Capet.
 
 
 
 
Revolutionens ledare införde 23 augusti 1793 en allmän värnplikt i Frankrike. Stora arméer bildades men de förlorade många slag. Inbördeskrig bröt ut i landet och regeringen blev tvungen att ta till allt hårdare metoder mot upproren. De ledande revolutionsmännen satte nu officiellt “Skräcken på dagordningen”. Robespierre valdes in i välfärdsutskottet, i praktiken Frankrikes regering. Försvar mot inre och yttre kontrarevolution var Skräckväldets motivering.

 
Under det år då skräckmännen satt vid makten avrättades i Paris mellan 1660 och 4000 människor med giljotin, uppgifterna går brett isär. Främst avrättades människor ur det tredje ståndet. Men alla dömdes inte till döden i revolutionsdomstolen, en fjärdedel frikändes.
 
 
 
När det yttre hotet mot Frankrike lättade under sommaren 1794 försvann den officiella motiveringen för Skräcken. Skräckmännen avslutade själva sin regim genom en statskupp mot Robespierre, Thermidorkrisen. Robespierre avrättades den 28 juli 1794

 
År 1799 störtade en framgångsrik militär och artilleriofficer, Napoléon Bonaparte, direktorialregeringen genom en kupp, brumairekuppen (november 1799).
 
 
 
Makten i Frankrike övertogs av tre konsuler, och Bonaparte utnämndes till förste konsul. Napoleon avslutade franska revolutionen genom att försona tidigare fiender och genom att bilägga konflikten med kyrkan. Bonaparte utmanövrerade sina konkurrenter och lät i december 1804 kröna sig själv till kejsare därför att han ville visa att ingen stod över honom. Därmed hade den franska revolutionen nått sitt slut.

Och nu har vi alltså nått fram till 1800-talets början. Jag lämnar nu politiken och fortsätter med vetenskapens sammanblandning med filosofi och religion.

Såhär beskrivs James Hutton av Wikipedia.

James Hutton, född 3 juni 1726 i Edinburgh, död där 26 mars 1797, var en skotsk geolog.

Hutton ägnade sig i början åt medicin och blev medicine doktor vid universitetet i Leiden 1749. Han bosatte sig 1768 i Edinburgh och övergick därefter till mineralogisk och geologisk forskning. Hutton företog forskningsresor i Storbritannien.
 
 
Hutton utgav 1785 Theory of the Earth, med undertiteln an Investigation of the Laws Observable in the Composition, Dissolution and Restoration of Land upon the Globe (ungefär: en undersökning av de lagar som kan iakktas i markens sammansättning, upplösning och återställande på jordklotet). Genom att i detta verk beskriva de grundläggande processerna för bland annat jordskorpans och bergarternas bildande och omgestaltningar lade han grunden till modern geologi.

Jag skulle vilja tillägga min egen “tolkning”……

Det var en gång för länge sedan, på 1700-talet för att vara mer exakt, en man som hette James Hutton. Han fantiserade ihop att jorden var miljoner år gammal, i motsats till den gängse uppfattningen att den var ungefär 6000 år. James Hutton skrev en bok om detta.

Följande viktiga person beskrivs såhär av Wikipedia.

Sir Charles Lyell, född 14 november 1797 i Kinnordy nära Kirriemuir i Forfarshire, död 22 februari 1875 i London, var en skotsk geolog. Han betraktas allmänt som den moderna geologins fader och är Tillsammans med James Hutton den som bidragit mest till att utveckla geologin som självständig vetenskap.
 
 
Lyell utförde viktiga stratigrafiska arbeten. Han genomförde 1828-29, tillsammans med Roderick Murchison, en resa i Auvergne och Italien. Med utgångspunkt från sina lagerstudier där föreslog han en indelning av tertiärperioden i pliocen, miocen och eocen. Denna indelning grundades på även Gérard Paul Deshayes undersökningar över tertiära mollusker.

Lyell fick störst betydelse genom sin uppfattning om de nu på jorden verkande krafternas betydelse för jordens utveckling gav geologin en ny inriktning.

Enligt gängse uppfattning skildes olika geologiska perioder, från varandra genom våldsamma katastrofer eller revolutioner, genom vilka inte endast de fysiska förhållandena totalt förändrades, utan även allt levande förstördes, så att varje ny period började med en ny skapelse, varigenom en fullständigt ny flora och fauna uppstod. De krafter, som varit verksamma under förflutna geologiska perioder, ansågs ha varit av annan art än de nu verksamma och knappast bundna av samma lagar som nu.

Lyell riktade sig mot dessa läror och försökte visa, att samma krafter, som nu verkar på jordskorpan, även verkat under förflutna geologiska perioder och att de verkar efter samma lagar. De får mycket stor verkan eftersom de verkar under ofantligt långa tidrymder. Inga globala katastrofer eller revolutioner har förekommit, dessa har alltid varit lokala, och lika litet har en fullständig förintelse av floran och faunan någonsin ägt rum. I stort sett har en jämn utveckling försiggått från den tid, då den glödande, flytande jordkärnan täcktes med en fast skorpa. (Härmed hade han i egna ögon “bevisat” att syndafloden aldrig hade inträffat.)

Lyell framställde dessa läror i Principles of Geology (hans huvudarbete, vilket föranleddes av studiet av George Julius Poulett Scropes “Geology of Central France”) och Elements of Geology, vilka från 1830 utkom i många upplagor och översattes på flera språk (i sammandrag bearbetade på svenska av Gustaf Lindström, “Geologiens grunder”, 1857; andra upplagan 1859).

Lyell var nära vän och mentor åt Charles Darwin men accepterade aldrig dennes evolutionsteori fullt ut trots att han var en av de första som konsulterades av Darwin om dessa teorier.

Jag skulle vilja tillägga min egen “tolkning”……

Boken som James Hutton skrev inspirerade Sir Charles Lyell till att 1830 fantisera ihop ‘the geologic column’. Han skrev en bok ‘Principles of Geology’ och angav själv att hans målsättning var att bli kvitt Moses.

Lägg märke till årtalet och koppla detta med det som Phineas Parkhurst Quimby gjorde vid samma tid.

Vi minns Jesu ord: “Om ni hade trott Moses hade ni trott mig”.

Charles Lyell gav olika jordlager namn, som t.ex. Jurassic, och tilldelade varje lager en indexfossil och angav hur gamla lagren var.

Detta hände alltså före 1830. Det fanns inga som helst vetenskapliga metoder att mäta åldern på mineraler och fossil. Om man vill vara snäll skulle man kanske kunna kalla det för en teori. Fast kanske Lyell hade besök av änglar som gav honom en uppenbarelse. Vad vet jag? Personligen kallar jag det för fantasi och inte så litet ‘biased’.

I American Journal of Science, 1976 – 276:51 och fortsättning läser jag en avslöjande artikel av en av Evolutionslärans anhängare, nämligen J. E. O’Rourke.

Jag citerar några av hans påståenden:

“The intelligent layman has long suspected circular reasoning in the use of rocks to date fossils and fossils to date rocks. The geologists have never bothered to think of a good reply,….”

“Radiometric dating would not have been feasible if the geologic column had not been erected first.”

“The rocks do date the fossils, but the fossils date the rocks more accurately.”

“The charge of circular reasoning in stratigraphy can be handled in several ways. It can be ignored, as not the proper concern of the public. It can be denied, by calling down the Law of Evolution. It can be admitted as a common practice. Or it can be avoided, by pragmatic reasoning.”

Man vet att det är lögn och fantasi på gång. Men tänk dig själv att du satsat tid och pengar på en utbildning som gett dig ett jobb som du försörjer dig på, och till och med kan göra dig rik och berömd om du är med på noterna….. Skulle du ha mod att göra revolt?

Följande viktiga person beskrivs såhär av Wikipedia.

 
Charles Robert Darwin, född 12 februari 1809 i Shrewsbury, död 19 april 1882 i Downe, Kent, var den brittiske biolog, zoolog, geolog, teolog och forskare som upptäckte och framlade övertygande belägg för att alla arter av liv har utvecklats över tiden från ett gemensamt ursprung genom den process som han kallade naturligt urval.
 
 
 
 
Det faktum att evolution sker blev accepterat av den vetenskapliga världen och stora delar av allmänheten under hans livstid, medan hans teori om naturligt urval kom att i stor utsträckning ses som den främsta förklaringen till evolutionsprocessen på 1930-talet, och nu bildar basen till modern evolutionslära. I modifierad form är Darwins vetenskapliga upptäckt den förenande teorin i biologin och ger en logisk förklaring till livets mångfald.

Vid Edinburghs universitet försummade Darwin sina medicinstudier för att undersöka havslevande ryggradslösa djur, och sedan uppmuntrade University of Cambridge honom att utveckla en passion för naturvetenskap. Hans femåriga resa på HMS Beagle etablerade honom som framstående geolog vars observationer och teorier stödde Charles Lyells aktualistiska idéer, och publiceringen av hans dagbok från resan gjorde honom känd som populärförfattare.

Jag skulle vilja tillägga min egen “tolkning”……

Charles Darwin tog med sig Lyells bok på sin resa som bland annat förde honom till Galapagos. Han publicerade sin bok “Origin of the Species” 1860 eller kanske 1859.

Till Darwins försvar bör man kanske notera att han talar om ’species’ och inte om ‘kinds’. Darwin själv berättade att Lyells bok utövade ett stort inflytande på honom. Darwin som var teolog när resan började berättar själv att Lyells bok gjorde honom till ateist. Han kastade ut Moses och kunde alltså inte tro på Jesu ord.
 
 
 
 
Men vad tror du att det hände sedan?

 
 
Darwin förväntade att man mycket snart efter hans publicerande av boken skulle finna en massa bevis för att han hade rätt. Detta var emellertid inte fallet och i början på 1870 talet beslöt en Tysk professor, en embryolog, vid universitetet i Jena att själv producera bevis. Denne Ernst Haeckel gjorde teckningar av foster från människor och djur och fejkade så att de skulle likna varandra.
 
 
 
 

1874 publicerade Haeckel en bok med dessa teckningar och formulerade det som han kallade “The Biogenetic Law”. Denna lag skulle alltså bevisa att alla varelser genomgår samma stadier i utvecklingen till fullgångna varelser.
 
 
1874 illustration from Anthropogenie showing “very early”, “somewhat later” and “still later” stages of embryos of fish (F), salamander (A), turtle (T), chick (H), pig (S), cow (R), rabbit (K), and human (M)

1875 hade collegor upptäckt att teckningarna var långt ifrån korrekta och universitetet ställde Haeckel inför rätta. Efter att ha blivit dömd skyldig sade Haeckel, bland annat, i sitt försvarstal: “… Jag borde kanske känna mej väldigt skyldig, men faktum är att hundratals goda observatörer och biologer ljuger på samma sätt….”

Märkvärdigt att de flesta av oss (i alla fall de som hör till min åldersgrupp) sett Haeckels teckningar i museer och skolböcker, fastän det var vetenskapligt bevisat redan 1875 att det bara var lögn på gång. Eller är det fortfarande lögn på gång? Det finns både ära och rikedom för dem som sjunger på rätt sätt.

Och dessutom kan man med hjälp av Haeckel bevisa att man bara tar bort en cellklump eller en fisk eller en groda när man mördar ett barn i dess moders sköte. Och det är bra för den heliga ekonomin. Vår tids Baalspräster har vita rockar på sig och arbetar under mera kliniska förhållanden. Men det får vi inte lura oss av. Det är fortfarande barna-offer till förmån för den materiella vinsten.

Detta skriver Wikipedia om Haeckel.

Ernst Heinrich Philipp August Haeckel, född 16 februari 1834 i Potsdam, död 9 augusti 1919 i Jena, tysk zoolog, evolutionsbiolog och naturfilosof. Han formulerade den biogenetiska lagen, kämpade för utvecklingsläran, och har haft stor betydelse i modern idédebatt, inte minst för socialdarwinismen. Hans största intresse var evolutionen och livets utveckling i allmänhet, vilket kulminerade i boken Kunstformen der Natur som är fylld med illustrationer. Haeckel blev åtalad för bedrägeri av fem professorer och dömdes av domstolsuniversitet i Jena, då hans fynd visats sig vara falska och fingerade.

Det var också Haeckel som myntade orden ontogeni, fylogeni och ekologi.

I den engelskspråkiga Wikipedia meddelar man fortfarande följande! (Kom ihåg att det är bedrägeri på gång!)

When Haeckel was a student in the 1850s he showed great interest in embryology, attending the rather unpopular lectures twice and in his notes sketched the visual aids: textbooks had few illustrations, and large format plates were used to show students how to see the tiny forms under a reflecting microscope, with the translucent tissues seen against a black background. Developmental series were used to show stages within a species, but inconsistent views and stages made it even more difficult to compare different species. It was agreed by all European evolutionists that all vertebrates looked very similar at an early stage, in what was thought of as a common ideal type, but there was a continuing debate from the 1820s between the Romantic recapitulation theory that human embryos developed through stages of the forms of all the major groups of adult animals, literally manifesting a sequence of organisms on a linear chain of being, and Karl Ernst von Baer’s opposing view that the early general forms diverged into four major groups of specialised forms without ever resembling the adult of another species, showing affinity to an archetype but no relation to other types or any transmutation of species. By the time Haeckel was teaching he was able to use a textbook with woodcut illustrations written by his own teacher Albert von Kölliker, which purported to explain human development while also using other mammalian embryos to claim a coherent sequence. Despite the significance to ideas of transformism, this was not really polite enough for the new popular science writing, and was a matter for medical institutions and for experts who could make their own comparisons.

Och bredvid visar man denna teckning:

Illustrations of dog and human embryos, looking almost identical at 4 weeks then differing at 6 weeks, shown above a 6 week turtle embryo and 8 day hen embryo, presented by Haeckel in 1868 as convincing proof of evolution.
 
 
 
Och finstilt följande information: “The pictures of the earliest embryonic stages are now considered inaccurate.”

Jag skulle vilja tillägga min egen “tolkning”……

Haeckel valdes in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1882. När jag gick i skolan och på Naturhistoriska Riksmuseét visade fortfarande Haeckels teckningar som varande fakta.

Det var nära 100 år efter att han bevisats vara en lögnare och bedragare som var ute efter eget beröm.

Varför tog det så länge att tala sanning om dessa teckningar? Varför presenteras de fortfarande i en del länder som fakta?

Jo, för det är lögn på stor skala. Jag talar inte om konspirationsteoreier här. Fatum är bara att Evolutionsläran är den subventionerade statsreligionen just nu.

Jag har tidigare skrivit om detta i icke kristna diskussioner och fick bland annat följande svar:

Jag måste säga att jag nästan får intrycket att din information till stor del kommer från (föråldrad) kreationistpropaganda, och att tala om evolutionister och deras “överste präster” som “avslöjas” låter nästan som en religiös fundamentalists paranoida vanföreställningar. Vidare antyder (för att inte säga påstår) du att evolutionär teori inte skulle vara en “äkta” vetenskap. Har du några belägg för detta förutom de fantasifulla idéer du nämner ovan angående geologi? I så fall vore det intressant att få veta.

 
Svaret fortsätter i samma ton fast värre. Om man inte har några bra argument att komma med finns det inte mycket att göra annat än att höja rösten och gå till anfall. 🙂

Här följer min egen version av evolutionsläran…..

Evolutionsläran kan sammanfattas så här:

För en massa miljarder år sedan exploderade ingenting och detta gav upphov till universum. På jorden regnade det på bergen och regnvattnet blev en soppa. Blixt och dunder och solsken tillförde energi så att proteiner bildades. Ur dessa bakterier och senare grodor som till slut utvecklades till prinsar.

Alla sagans ingredienser finns med:
För mycket länge sedan, långt borta i ett magiskt land hände det sig att en groda blev förvandlad till en prins…..
 
 
Eftersom man mycket väl förstår att det hela är både otroligt och ologiskt gömmer man sig bakom miljarder år. Ofattbara tidsrymder som öppnar för fantasi och hypotheser. Och eftersom hypotheserna är obevisbara kan man bygga på med mera hypotheser tills man systematiserat det hela så att man kan lura folk (och sig själva) att det är vetenskap i motsats till tro.

Och den motsättningen är ett falsarium. Gud som skapade allt ställde även upp alla vetenskapens lagar och bud. Det finns ingen som helst motsättning i tillit till denne Gud och fullt utövande av vetenskap.

Men det måste gå som beskrivs i 2 Petr. 3:3 Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandra efter sina egna begärelser. 4 De skola säga: »Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.» (Precis det som Lyell formulerade! – Vilken profetia!!!)

Sedan gillar jag det mera färgstarka språket i KJV där det beskrivs hur man skulle komma att förneka syndafloden.

“5 For this they willingly are ignorant of, that by the word of God the heavens were of old, and the earth standing out of the water and in the water:”

“Willingly ignorant” eller på vanlig svenska “avsiktligt okunniga”. Man har verkligen gjort allt för att såga den information som vi fått genom Mose böcker.

Rom. 1:21 Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade. 22 När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar 23 och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.

Evolutionsbiologerna kallade “den moderna människan” för “homo sapiens” vilket betyder “den visa människan’. På senare tid kallar man sig till och med homo sapiens sapiens, alltså “den visa, visa människan” men Bibeln säger: När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar.

Det finns verkligen anledning att dra öronen åt sig och i alla fall misstänka att Bibeln åtminstone kan ha en poäng här!

Clinton Richard Dawkins, född 26 mars 1941 i Nairobi, Kenya, är en brittisk etolog, evolutionsbiolog och populärvetenskaplig författare. Han var mellan åren 1995 och 2008 professor i Public Understanding of Science vid universitetet i Oxford. Han har publicerat flera böcker om evolution. Hans bok Illusionen om Gud från 2006, som argumenterar för ateism har givit upphov till betydande debatt.
 
 
 
 
Dawkins tror att oddsen att en gynnsam DNA-sträng skall uppstå är 1.000.000.000 mot 1 (en miljard mot ett). Se fotnot!

Men den som gör sig mödan att utföra en äkta chansberäkning finner att den är (måste dela upp det för att talet skall passa på sidan…)
1.600.000.000.000.000.000.000.000.000.000.
000.000.000.000.000.000.000.000.000.000 mot ett.

Man behöver inte vara naturvetare för att se skillnaden.

Men problemet är större än så för DNA är bara funktionell om den finns i en cell och en cell är som bekant uppbyggt av proteiner vilka består av aminosyror. Oddsen för att få en användbar kombination av aminosyror visar sig vara:

1.200.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.
000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.
000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000 mot 1

Och här sågar alltså de evolutionstroende ateisterna av grenen de sitter på, för även de 13.5 miljarder år de fantiserat ihop som universums ålder räcker inte för att göra så många slumpmässiga kombinationer. Och då talar vi alltså om ett protein. Inte ens en cell och så mycket mindre än ett komplext organ som t.ex. ett öga.

Bara den som verkligen vill luras kan bli lurad av de evolutionstroende ateisternas argument.

/Kjell

PS. Det blev alldeles för långt, så jag får återkomma till Humanismen och New Age i en framtida artikel.

Den som vill läsa mer om hur filosofer, konstnären och andra opinionsbildare successivt ändrat “självklarheter” kan läsa:

Francis Schaeffers bok “The God Who Is There”. Något trögläst, kanske, men väldigt gedigen och avslöjande.

Sven Reichmanns bok “Kulturen utan Gud” Lättläst, gedigen och avslöjande.

Fotnot:

Den som är intresserad kan läsa en bok om “evolutions-ateister” skriven av två sakligt kunniga personer.

Bokens titel är “Svar på den Nya Ateismen” och är skriven av Scott Hahn och Benjamin Wiker. Boken är utgiven på Fredestad Förlag under ISBN: 978-91-85608-18-8

(Att författarna är bekännande katoliker bör inte leda till fruktan för ingenstans i boken proselyterar dessa författare. Inte heller bör du tvivla på var jag står i fråga om RKK’s lära.)

Jag skrev en gång en recension av boken hos Aletheia.

Views: 347