Trosförkunnelsens rötter

Update 13-10-2011: Se PPS!

En artikel av Sven Reichmann, publicerad här med hans personliga godkännande. Texten går även att ladda hem från Broder Svens hemsida under en “drop-down-box” som heter “Trosförkunnelsens rötter”. (Bilderna har jag själv lagt till.)

Ett personligt, och djupt känt tack till Sven för allt han fått betyda för mej och så många andra. Må Herrens välsignelse följa honom och hans familj nu och allt framgent.

Trosförkunnelsens rötter


Essek William Kenyon levde från 1867 till 1948. Han var den förste kristne förkunnare som förde fram det budskap som med tiden kommit att kallas för ”trosförkunnelsen”. Senare tiders predikanter inom denna grupp har ofta bedyrat att de inte fått några impulser från Kenyon. Detta sammanhänger med att man bara godkänner så kallad ”uppenbarelsekunskap”.
 
I praktiken hävdar därför de flesta förkunnare att de fått sitt budskap direkt från den helige Ande, även om de gått på Hagins bibelskola och hört det varje dag i ett år eller mer.


Hagin själv har helt tydligt plagierat många av Kenyons böcker i sina egna skrifter. Trots detta förnekar han att han skulle varit påverkad av Kenyon. Vem var då Kenyon? Och framför allt: vad var det som gjorde att han började förkunna sitt särpräglade budskap? Låt oss gå bakåt i tiden och forska efter rötterna.
 
 
Quimby

Vi träffar då en man som från början var urmakare. Han hette Phineas Parkhurst Quimby och han levde från 1802 till 1866. När vi stöter på denne Quimby första gången har det just kommit en hypnotisör till hans hemstad. Året är 1836 och hypnotisören är en kringresande elev till Franz Anton Mesmer, den moderna hypnosens fader, som själv kallade sin konstart för ”animal magnetism”.
 
 

Hypnotisören hade en försöksperson med sig som han försatte i hypnos och sedan spexade med på scenen. Quimby blev våldsamt intresserad och han lyckades få hypnotisören att lära honom sin konst. Detta fick till följd att Quimby rätt snart stängde sitt urmakeri och började resa runt på samma sätt med en försöksperson.
 
 
Franz Anton Mesmer

Med tiden gjorde Quimby samma upptäckt som Mesmer själv hade gjort – nämligen att hypnosen kunde användas i helande syfte. Då slutade han med att uppträda på scen och började i stället titulera sig ”doktor Quimby”. Han reste runt i USA, tog in på olika hotell och annonserade att doktor Quimby hade kommit till staden. De sjuka strömmade till för behandling.

Mesmer hade på sin tid hävdat att den ”animala magnetismen” ytterst skulle komma från stjärnorna. Quimby hade en mindre ockult tolkning – eller mindre fantasifull. Han hävdade att all sjukdom enbart skulle bero på vår fruktan för lidande och död. Därför sade han till sina patienter att det bara var fruktan som gjorde dem sjuka. Och det han i all enkelhet menade sig göra var att han tog över deras fruktan och de tog över hans tro. Det bytet gjorde dem friska, ansåg han. De skulle inte frukta utan tro.

Själv såg han inget ”andligt” i detta. Han menade sig ha gjort en rent naturvetenskaplig upptäckt om vad sjukdom är och hur helande skall gå till. Han nämnde inte Gud och kopplade inte ihop sin praxis med religion.

Eddy

Hans mest namnkunniga patient har gått till historien under namnet Mary Baker Eddy. Hon var gift flera gånger under sin långa levnad och hade ett annat efternamn när hon 1862 kom till Quimby. Hon hade fått en sträng kristen uppfostran som präglat hennes liv. När hon kom till Quimby hade hon lidit svårt i ett äktenskap med en alkoholiserad man, och hon plågades av något slags sjukdom som gjorde henne sängliggande.
 
Så här i efterhand går det inte att säga vad det var hon led av. Med rätt eller orätt uppfattade hon sig emellertid som döende.

Hon skrev till Quimby och frågade om hon fick komma. Han gav klartecken, hon kom och hon blev helad. Hon blev minst lika intresserad som Quimby själv hade blivit av den första hypnotisörens övningar. På kort tid lärde hon sig Quimbys teknik och hans lära.

Men Mary Baker Eddy hade fått en kristen fostran och det dröjde inte länge förrän hon började påstå att hon helade sjuka på samma sätt som Jesus hade gjort. Eller kanske snarare att Jesus använde samma teknik som hon hade upptäckt. För rätt snart blev den upptäckten hennes egen. Efter Quimbys död gjorde hon rent hus med sitt beroende av honom och kritiserade öppet både honom och hans läror.

Christian Science

Hon gick därför vidare och startade ett nytt samfund. Om detta skall uppfattas som kristet får vi lämna därhän. Inom rörelsen läser man med lika stor andakt i den bok som blev hennes livsverk – ”Vetenskap och Hälsa, med nyckel till Skriften” – som man läser i Bibeln.

När hon nu skulle ”förkristliga” Quimbys teknik gjorde hon en ganska dålig koppling mellan denna och bibelordet. I princip förklarade hon att sjukdom och död bara är en bluff. Människan vill inte tro att Gud är så god som han är och därför faller hon offer för fruktan. Den fruktan kommer i sin tur att göra henne sjuk.

Sin tankeprodukt kallade hon för Kristen Vetenskap. Och lite grovt kan man säga att Quimby stod för begreppet vetenskap och hon för ”kristendomen”. I hennes lära var det inte så att Gud i sin barmhärtighet skulle böja sig ner och hela de sjuka. Nej, sjukdomen var bara en bluff och den sjuke skulle bara komma till tro på sanningen, så ordnade sig resten. Det var tron som helade och inte Gud.

Hennes verksamhet blomstrade runt sekelskiftet och en bra bit in på 1900-talet.

Numera har den förvandlats till en ganska begränsad sekt. En viktig orsak ligger i att hennes teologi var så amatörmässig. Trots allt blev ju den stora frågan hur det kunde komma sig att alla till sist dog av något som inte fanns. Inte ens den mest troende kunde avvända döden trots att den bara skulle vara en bluff.

Så fastän många ansåg sig ha blivit helade genom hennes verksamhet, så blev denna i sig själv inte någon mera betydande rörelse.

Boston

År 1892 började Mary Baker Eddy att bygga sin så kallade moderkyrka i Boston. Denna har än i dag ett absolut herravälde över rörelsen i alla dess förgreningar över jorden. Den är vad Vatikanen är för katoliker eller vad Brooklyn är för Jehovas Vittnen.

I Boston med anknytning till denna moderkyrka fanns nu ett privat college – Emerson College of Oratory. Titeln antyder att man lärde ut vältalighet på denna skola. I praktiken var den en samlingsplats för olika trosriktningar – inte minst för ockulta sådana.


 
En av lärarna hette Ralph Waldo Trine och han räknas för en av västerlandets fäder till det som kom att kallas New Age, fast det vid denna tid ännu kallades för ”The New Thought Movement”. Detta begrepp betydde inte bara att man tänkte på ett nytt sätt.
 
 
 

 
Bakom ”det nya tänkandet” låg snarast idén att man kunde ändra verkligheten genom sina tankar, sin tro. Inspirationen hämtade man från många håll, bland annat direkt från Quimby eller från den svenske spiritisten Emmanuel Swedenborg.
 
 
 

 
Hinduismen stod också fadder med sin lära om att materien är ”maya” det vill säga ett ”sken”, och att ”andevärlden” är det enda verkliga. Den som ”går in i andevärlden” och ändrar denna kommer också alltid att påverka materien. Så har yogis och gurus sagt och gjort i Indien sedan urminnes tider.
 
 
Samma år som Mary Baker Eddy började bygga gick Kenyon på Emerson College. Det kan ju hända att det är en slump att hans lära är så lik Christian Science som den faktiskt är. Hagin brukade bara kunna möta frågor om denna likhet med frustande indignation men egentligen inte med några goda sakskäl.

Djävulen

Så långt jag kan förstå tog Kenyon över Quimbys teknik för helande och gjorde en mindre stötande koppling till bibelordet än vad Mary Baker Eddy hade gjort. Han sade inte att sjukdom skulle vara en bluff. Han hävdade i stället att den var ”Satans attacker”. Men sedan blev undervisningen ungefär den samma. Man skall inte frukta, för då kommer Satan åt en utan man skall tro. Det är inte Gud som helar den sjuke utan tron.
 
I Christian Science får man inte säga att man är sjuk, för har man inte varit dålig förut så anses man bli det då. Som bekant är det lika ”förbjudet” i trosrörelsen. Och sina sinnen får man inte lita på, säger Christian Science – och Kenyon.

Sinnena förmedlar symptom på det som bara är en bluff och kan därmed få en att gripas av sådan fruktan för sjukdom att man till sist tror sig vara sjuk – och blir det. Båda lägren hävdar också att människan inte är identifierad med sin kropp utan hon är en ande som har en själ och bor i en kropp. Anden är det enda verkliga både i trosförkunnelsen och i Christian Science.

Det märkligaste är att både Kenyon och Mary Baker Eddy förnekar att Jesu verk skulle vara fullbordat när han själv säger att det är fullbordat. Kenyon säger att Jesus frälste oss genom att pinas av demonerna i tre dygn i helvetet tills Fadern säger att ”Nu är det nog.” Då skall Jesus ha rest sig, tagit nycklarna från djävulen och gått. Det är denna lära som kallas JDS. Den har blivit så kritiserad att man numera ligger lite lågt med den. Men den har förkunnats öppet på Livets Ord och i många andra sammanhang.

Mary Baker Eddy uttrycker samma sak på följande vis: ”Gravens ensliga kammare gav Jesus en tillflykt undan hans fiender, en plats där han kunde lösa varats stora problem. Hans tre dagars arbete i griften satte evighetens insegel på tiden. Han bevisade, att Livet är fritt från död och att Kärleken är hatets överman. På grundvalen av Christian Science, Förnuftets makt över materien, bemötte han alla medicinens, kirurgiens och hygienens anspråk.” (Vet + Hälsa sid 44, rad 5-12)

Om alla dessa likheter är slumpens verk, så må det ursäktas att jag undrar vad slumpen i så fall är.

/Sven Reichmann

Ett PS från Sven:

Problemet med trosförkunnelsen är att det som är bra inte är nytt medan det som är nytt inte är bra utan ockult baserat. Vi har inget uppdrag att söka upp demonerna för att banka på dem. Ingen i hela Bibeln har sysslat med sådant utan det är ren spiritism.

Ett PS från Kjell:

Den som inte har läst Svens bok “Allt är inte Gud som glimmar” kan jag verkligen råda att göra det.

Boken kan köpas för en tia via Bibelfokus eller laddas hem från Svens egen hemsida i pdf-format.

PPS:

Yonggi Cho anklagas för att ha förskingrat miljoner

19 thoughts on “Trosförkunnelsens rötter”

  1. Kjell,

    Vad intressant att få tillgång till denna artikel! Man ser här att “själafienden” också arbetar på sikt, precis om Gud gör. Han brukar plagiera Herrens idéer så långt det är möjligt, förutom det sanna och goda förståss.

    Verkligen ofattbart att man kan förvränga sanningen på så många olika sätt, och att det ändå alltid slutar med samma “konkurs”.Lär vi ingenting av historien, kan man ju fråga sig.

    Lade märke till att det var löftet om hälsa/helande som var det främsta dragplåstret i alla de tidigare villorna. Och löftet om ett pålitligt botemedel mot ohälsan!

    Detta fenomen ser man ju även inom Tros förkunnelsen, men där har man tagit steget full ut istället, och påstått att vi är som “små gudar”, som kan befalla bort alla motiga omständigheter som ingår i detta jordelivets villkor. Därför behöver man inte nu längre lida brist på något område av livet ! Och gör man detta, så får man skylla sig själv! Vilket givetvis lägger en tung skuld, på dem som då inte kan uppnå “dessa höga ideal”. Vilken förvrängning som utmålas, gällande Guds sanna ansiktsdrag! Han som allena är barmhärtig, mild och god! Men även är en allsmäktig Gud.

    Det handlar alltså inte längre om att ödmjukt be Gud om helande/hjälp, utan nu befaller vi själva över liv och död, och Gud blir “överflödig”….?

    Och man frågar sig givetvis; var fanns alla de som skulle ha varnat, för dessa villor? Profeter, lärare, Herdar och även de med nådegåvan att skilja mellan olika andar!

    Tycker även att det är högst anmärkningsvärt att ingen av företrädarna för denna grova villfarelse, har gjort någon avbön och bett alla offer, för denna förkunnelse, om förlåtelse.

    Istället har Kristenheten i stort, öppnat vida famnen för dem och hävdat att; “det var då det”, men nu har de ju ändrat sig? Hur visste man detta?

    Sven Reichmann, har givetvis tagit detta uppdrag på allra största allvar, men även ett fåtal andra. Men jag undrar fortfarande över var alla de andra fanns?
    Mvh/Antonia

        (Reply)

  2. Inte att undra på att trosrörelsen i Sverige idag är förvirrad och mycket vilsen.

    Man äter en soppa av läror från Kenyon och på senare uppblandat med katolsk helgondyrkan och mysticism. Den soppan kan omöjligen bli annat än giftig.

        (Reply)

  3. Antonia Berglund skrev: “Tycker även att det är högst anmärkningsvärt att ingen av företrädarna för denna grova villfarelse, har gjort någon avbön och bett alla offer, för denna förkunnelse, om förlåtelse.”

    Syndabekännelse är alltid svårt. Och om man då måste bekänna att de väldiga uppenbarelser man meddelat under den falska deklarationen att man agerade som Herrens profet var bluff och båg och satansik lögn, blir det nog i det närmaste omöjligt att krypa till korset av egen vilja.

    Så länge man kan starta eget med “god success” och fortsätta att skörda ära, berömmelse och mammons välsignelser, behövs det ett direkt Herrens ingripande för att tvinga till sinnesändring.

    Ju större synder är, desto större blir andemakternas motstånd när vi behöver bekänna den.

    Herren hjälpe oss alla att komma in i ljuset som Han är i ljuset, för: “Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.”

    Herren förbarme sig!

    /Kjell

        (Reply)

  4. En företeelse jag reagerar mot angående trosrörelsen och dess avläggare är att kristenheten (de som älskar Herren sin Gud) på inga villkor bör tillåta dessa rörelser att “kidnappa och muta in de Andliga nådegåvorna”.

    Det har varit nära att det svenska folket låtit nynazistiska grupper ta över vår svenska flagga med det gula korset. På samma sätt har olika karriärpredikanter strävat efter att muta in andens gåvor, sockrat med framgångsteologi.

    Vi bör alla sträva efter att avslöja mörkrets gärningar, och bedja och anropa Gud, att Han låter Sin goda och välbehagliga vilja ske, till att skilja ljuset från mörkret, och genom Sina bekräftelser och Sin auktoritet låta det bli uppenbart vilka som är Hans tjänare och tjänarinnor och vilka som inte är det. Ty utan Honom, som är Herre över himmel och jord, den ende levande Guden, är och förblir all strävan bara fruktlösa människotankar.

    Aldrig att vi skall tillåta Den Helige Andes gåvor att bli ett sorts kännetecken på villfarelse. Tendenser till detta har dock funnits, därigenom att så många skrymtaktiga predikanter har gjort så stort nummer av den bedräglighet de velat ge sken av att vara Guds stadfästelse av deras läror.

    Men häri gäller det att handla vist, och inte gå i egen kraft eller att ta sig auktoritet man inte har. Och tyvärr kan självutnämnda väktare även bli skapare av villoläror, då ohöljd kritisism, misstänksamhet, och orättfärdiga associationssamband erkänns som helgade medel för att “rena templet”. Vi bör vara medvetna om att vi alla är besmittade av en benägenhet att främst lita till oss själva, att hellre tro lögn än sanning och att gärna låta höga mål helga diverse till synes ursäktliga små orättfärdigheter.

    Vägen har diken på båda sidor. Då vi betänker detta bör vi även förstå vårt beroende av levande Gud i allt detta, och hela tiden låta Honom leda oss genom ständig bön och överlåtelse.

    Vi kan alla någon gång vara aningslösa, men att bedja och anropa levande Gud är aldrig aningslöst. Låt allt arbete ske under ständig bön.

    MVH / Sefast Tronde

        (Reply)

  5. strong>Kjell,

    Kjell,

    “Syndabekännelse är alltid svårt. Och om man då måste bekänna att de väldiga uppenbarelser man meddelat under den falska deklarationen att man agerade som Herrens profet var bluff och båg och satansik lögn, blir det nog i det närmaste omöjligt att krypa till korset av egen vilja”.

    Ja, så är det nog, men kristenheten i övrigt (mest Pingst då) skulle inte ha förklarat dem” rumsrena” förrän denna reningsprocess hade skett! Då hade dom fått pressen på sig att välja; antingen total omvändelse eller också fortsatt utanförskap!

    Man sätter ju t.o.m. djur i karantän, tills de garanterat är smittofria, menar jag, för att skydda de friska.. Man brukar helt enkelt sunt förnuft!

    Men istället för detta valde man att göra uppror mot Ordet och Anden för lönsamhetens skull! Och därmed dra sig själva och många av sina “egna medlemmar i fördärvet” Och nu har Pingst m.fl. fått skörda vad dom sådde. Ett stort avfall inom både frikyrkligheten och i Svenska kyrkan!

    För man tog ju med sig dessa orena ande makter i från trosrörelsen, rakt in i kristenheten, som då också besmittades.

    Man undrar om detta hade kunnat undvikas, om det hade funnits äkta profeter, herdar och lärare o.s.v inom kristenheten, som allvarligt kunde ha varnat för detta, samgående?

    Dessutom bär inte endast trosrörelsen, utan även kristenheten i övrigt, på samma skuld. De har ju båda löpt efter främmande gudar…
    Mvh /Antonia

        (Reply)

  6. Klargörande:

    Vill tydligt poängtera att jag anser att hela ledarskapet, de inför Gud ansvariga, får ta på sig hela skulden om de intagit denna tygellösa hållning!

    De enskilda “med. lemmarna” får var och en, ta sitt eget personliga ansvar, om man vill bli kvar trots allt, eller lämna sammanhanget.
    Mvh,
    Antonia

        (Reply)

  7. Det finns mera extrema inom trosrörelsen sedan finns det mera evangelikala.
    När trosrörelsen är som Hagin så är den extrem.
    Jag känner folk som går till Livets ord i Uppsala som kallar sig evangelikala.
    de tycker trosrörelsen ger en fel undervisning av tro och gillar inte Benny Hinn eller Hagin eller många andra extrema trospredikanter..
    Dock har de valt att stanna kvar inom församlingen.

    Problemet med trosrörelsen är att de sprider en felaktig syn på tro.
    Jag har varit inom rörelsen i 15 år och gått bibelskolan där i 2 år.
    Men under hela min tid där sålde man aldrig böcker med tex Georg Muller eller Hudson Taylor som verkligen hade en sann tro.
    Jag känner folk på Livets ord som har läst muller och Taylor och håller fullständigt med om att Livets ord undervisar en felaktigt tro.
    Så visst finns det mycket folk även inom trosrörelsen som inte alls håller med dem.

        (Reply)

  8. Josef Löwdin,

    Ja, det är viktigt att man skiljer på en “sekt” och dess medlemmar. Det kan finnas anledning att stanna i sammanhang som är allt annat än ideala.

    Jag har själv upplevt den situationen. Det var i en församling i Holland.

    Inte sällan bad jag till Gud innan sammankomsterna och sade. Jag vill egentligen sluta vara med i denna församling, men om du ger mej ett tecken eller en övertygelse att jag fortfarande bör stanna kvar, så gör jag det.

    Och så skedde tills man en gång hade en gästpredikant som uttalade mer hädelser på en timmes tid än man vanligtvis hör bland ateister på ett år.

    Då var det dags att gå. Och vi var fem familjer som gick tillsammans och tillsammans sökte medlemskap i en sundare församling.

    /Kjell

        (Reply)

  9. Ulf Ekman, finns han?

    Ulf Ekman talar för sin sjuka svärmor,… och ställer sig oförstående till den teologiska lära han själv är Europas främsta representant för.

    I senaste numret av tidningen Keryx, nr 2/2011, där Ulf Ekman är både chefredaktör och ansvarig utgivare, har han själv skrivit en artikel med titeln, “Framgångsteologi, finns den?”. Och så börjas ett minst sagt flummigt resonemang, med trådar spretande hit och dit, där det börjas med själva definitionen av ordet “framgångsteologi”, fortsätter med några perifert misshandlade bibelhänvisningar och landar i en vältalig och mångordigt försvar för “trosförkunnelsen”, som UE hellre vill kalla det hela.

    Som jag uppfattar kontentan av UEs lirkanden och ordvändningar vill han sakta men säkert försöka omdefiniera vedertagna uttryck och teologisk terminologi på ett sätt som framställer honom själv och hans förkunnelse i en bättre dager. “Prosperity” är ju en teologisk inriktning som med tiden kommit att få en alltmer väldefinierad och dokumenterad betydelse, och därmed kommit att avslöjats med följden att den fått möta alltmer avståndstagande från evangeliskt kristna. Inser då inte UE att den synonyma länken mellan ‘prosperity’ och ‘faith’ i teologiskt terminologi redan är etablerad. Och att hans egna kopplingar till främst Hagin’s men även Kenyon’s läror är tämligen väldokumenterade, främst genom hans egen förkunnelse, tidiga skrifter och huvuddelen av de gästpredikanter han kallat till LO i Uppsala.

    Ulf Ekman talar för sin sjuka svärmor!

    Under min tid i universitetsvärlden var det ett fenomen som jag alltid reagerade mot, och det var att vissa forskare lade fram sina arbeten där de omdefinierade redan väl etablerade begrepp och ord, i syfte att framställa sig själva och sitt arbete i bättre dager. Detta ger en värdeförskjutning i betydelsen av språket, vilket jag ofta uppfattar som ett orent strävande efter att försköna det fula och göra lögn till sanning. UEs strävanden i att göra hans eget livsverk och förkunnelse mer rumsren är uppenbar. Frågan är bara hur han lyckas.

    Väl har flertalet av oss någon gång i livet gjort oss skyldiga till det som vanligtvis kallas för “ungdomssynder”, dvs. vi har tidigare i livet gjort oss skyldiga, i ord och gärningar, till sådant vi med åren och ökat förstånd senare förstod varit fel. Många gånger är det helt enkelt fråga om verklig synd, något som skiljer oss från den Gud vi bekänner oss till. Och när vi ser och förstår detta får vi bekänna våra synder inför Gud.

    Det är ett problem med människor som aldrig bekänner att de gjort fel, och när de bekänner är det i förminskande, självförlåtande termer i avsikt att de aldrig skall behöva bekänna det som synd. Och, kanske främst av allt, aldrig behöva be någon människa om förlåtelse.

    Personligen litar jag inte på en människa som inte kan säga förlåt. Det är en av de karaktärsdrag som visar på verklig gudsfruktan och helgelse. Att fortsätta klampa på i storskorna och buffla sig fram är ingen god väg. Det är en återvändsgränd.

    Framgångsteologi är ett väl definitionsmässigt etablerat begrepp. Trosförkunnelse har tyvärr blivit ett begrepp som kidnappats, men inte dess mindre fått en etablerad definition. Båda har de fått sina rötter och sitt bedrägliga gift från de herrar som beskrivs i denna bloggpost. Vill nu UE vända om från detta vore det bra, men tyvärr tyder ingenting på detta, utan snarare att han vill försköna sin egen spegelbild – som vanligt.

    Tidningen Keryx 2/2011, med artikeln “Framgångsteologi, vad är det?” av Ulf Ekman finns att läsa på Livets ords hemsida. Du kan spara ned den som PDF om du vill. Det skulle inte förvåna om den så småningom togs bort, därför att dess brister är avslöjande ytliga.

    Så var det med “prosperity” för den här gången.

    MVH / Sefast Tronde

        (Reply)

  10. Sefast Tronde skrev: “Det är ett problem med människor som aldrig bekänner att de gjort fel, och när de bekänner är det i förminskande, självförlåtande termer i avsikt att de aldrig skall behöva bekänna det som synd. Och, kanske främst av allt, aldrig behöva be någon människa om förlåtelse.”

    Ännu en “kommentar” som väl hade klassificerat som gästblogg… 🙂

    Jag laddade hem pdf-filen och kom osökt att tänka på en text ur Ordspråksboken 10:9: “Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.”

    Och medan ledarfigurer i kristenheten bemödar sig att vinna medlemmar till sina sektariska församlingar, och söker alla vägar för att samarbeta i strävandet att inte förlora sina maktpositioner, längtar en sörjande kvarvara av troende efter äkta väckelse.

    Det behövs inga strategier, scenarier eller tekniker. Faktum är att ju mer vi presterar själva, desto mer motverkar vi äkta väckelse.

    Vad som behövs är att vi alla grips av syndanöd. Den får börja med vem som helst, men får inte gå förbi de självutnämnda ledarna.

    Tänk, jag tror att om de otrogna herdarna fick tillräckligt med syndanöd att ta steget fullt ut och bekänna sina synder och be Herren och människor om förlåtelse, då skulle väckelsen bryta ut.

    Det hjälper absolut inte att vitmena synden med rättfärdigande. Inga tekniker hjälper. Bara syndabekännelse på samma nivå som synden begåtts.

    /Kjell

        (Reply)

  11. Min yngsta son på 20 år som jag nämt i förbön här några gånger som blev sexuellt utnyttjad i tonåren och våldtagen av en äldre grabb i flera år …Har råkat riktigt illa ut nu …Han sprang ut för två veckor sen och ramlade till slut på vägen där det låg mycket glassplitter…Och skar sönder sig och höll på att förblöda då polisen hittade honom …

    Sjukhuset sa till polisen hadde ni kommit lite senare, hadde han varit död… Hans bror min äldsta son sa att det inte var en bra avdelning han var på… För det såg inte efter dem… Och han var självmords benägen….

    Jag viste inget om detta förrän igår… Be att han får leva och tro på Gud och bli frälst och vill det med evigt liv i Gud som Gud vill… För tid och evighet och hans bror och mor och våra anhöriga och vänner och alla människor i vårt liv?

    Och jag med Gode Gud med tro hopp och kärlek och livsglädje i dig Gud och din Goda vilja kärlek och omsorg och nåd för evigt som du vill, Gode Gud, och lyckligt och tryggt med en ljus och trygg framtid? Och framtids tro i dig och på dig Gode Gud med försoning med dig och alla och varandra och oss själva och livet och Guds Ord och Guds församling i dig Gud?

    Med verklig tro på dig och ditt Ord och din Goda vilja om dig och livet och församlingen som du och Guds Ord och din Goda vilja är i dig Gud? Igenom din nåd och sanning och kärlek och försoning och omsorg och förlåtelse och välsignelse och frid på rätt väg för evigt ???

    Gode Gud och skydd och frälsning från allt ont som du vill Gode Gud Herren vår sköld och skärm helt välsignat i frid med dig Gode Gud ? Herren vår frid Vår och min Gud och Fader i Himlen enligt ditt Ord bibeln bara i andens frukter och gåvor med tro hopp och kärlek dessa tre de största som ska bestå???

    För människor är det omöjligt att bli frälst men för Gud är allt möjlig??? Hjälp Gud i Jesus namn,amen!!! Ronny John 3:16-17 ps 23, ps 103. 104 matt 28.18-20 Rommarbrevet och 1john 1:8 1kor 13 kärlek förrgår aldrig John 14:6 Matt 5-7, 24, 25, 28 markus 16:15-20 2kor 5-6… Ef 6:10-18 Rom 8 är Gud för oss vem kan då vara emott oss…Och inget kan skilja oss från Guds kärlek i kristus Jesus vår Herre…Herre jag vill hemskt gärna Hälsa på min son också, ornda resan och upphället och all nåd och välsignelse med frid med dig Gud vi behöver för gott i Jesus namn, amen

    Guds frid och Gud välsigne er !!!

    Ronny

        (Reply)

  12. Ronny,

    Jag tror säkert att flera som läser dina kommentarer även lägger fram dej i bön inför Herren.

    Jag vill även be att du får bli befriad från det som eventuellt binder dej till det förflutna.

    Det sägs av en del att bara ungefär någonstans mellan 20% och 50% av Israels barn lämnade Egypten tillsammans med Moses.

    Resten stannade hellre kvar i slaveri och en viss säkerhet i form av mat och husrum.

    Däremot fanns det en relativ stor grupp andra nationaliteter som tågade ut tillsammans med Moses.

    /Kjell

        (Reply)

  13. Youtubelänken här under är ett skrämmande exempel på hur snett det kan gå inom framgångsteologernas kretsar, där pastorer upphöjs till gudar. I detta fall är den en av Ulf Ekmans skyddslingar det gäller, nämligen den brottsmisstänkte pastor Kong Hee i City Harvest Church i Singapore.
    Här upphöjer hans efterföljare honom på det mest kusliga sätt. Men det finns säkert de som försvarar även dessa galenskaper. Eller vad säger ni om detta?

    http://www.youtube.com/watch?v=6Ext8ENCSzE&feature=player_embedded

    Berndt

        (Reply)

  14. Tyvärr finns Science Church i Zürich där jag bor och om man tittar på Google finns det en hel del av dessa kyrkor och just nu försöker dom få fäste i Svartafrika (var det nur är….).

        (Reply)

  15. Mariann Giger,

    I och för sig är den så kallade “trosförkunnelsen” och “scientologerna” inte officiellt förbundna med varandra.

    Att de har vissa brunnar och ockulta läror gemensamt beror således inte på samarbete.

    Trosförkunnelsen introducerades officiellt i Kenya, där jag bor, genom Morris Cerullo. (Ve dem genom vilka förförelserna kommer.)

    Några scientologer har jag inte sett här, men om de har verksamhet här är det nog i storstäderna bland de högre utbildade med väl betalda jobb.

    Scientologin är kanske ingen större fara i ett land med 60% under svältgränsen och med en medelinkomst på 1600 SKr i de bäst betalda områdena, 500 SKr i de fattigaste områdena. Per månad.

    /Kjell

    PS. Möchtest du lieber auf Deutsch schreiben? Es ist okay.

        (Reply)

  16. matt 13:25…men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.

    Det finns en draksådd i trosförkunnelsen. Det hindrar inte att det även finns delar av klassisk kristendom varför många goda kristna ändå attraheras av en utåt sett dynamisk rörelse.
    Jag mötte trosförkunnelsen i Göteborg på 80-talet och tyckte att den mycket påminde om en väckelserörelse som t e x den tidiga pingströrelsen. Men något inom mig gnagde och jag kände en ständig ofrid. Det var dock en känsla som jag länge undertryckte för jag ville ju inte missa “vad Gud gör idag”. Till slut var jag dock tvungen att tränga ner i problematiken och Sven Reichmans var den som hjälpte mig att sortera ut begreppen så jag kunde förstå vari villoläran låg.

    Jag hittade tre allvarliga och kätterska läror.
    1) Demonologin. Det trosförkunnelsen lär om hur man skall besvärja demoner att vika och binda andar är inte kristendom. Det är schamanism. Att vid varje problem titta ner i avgrunden för att se vilket ond ande som orsakat detta istället för att se uppåt mot Jesus kan driva människor in i psykisk sjukdom. Jag hade en god vän som inte mådde bra. Men ju mer han gick runt och besvor de onda andrana att vika desto sämre mådde han tills han hamnade på psyket. Min läromästare här är Wesley. När han vaknade en natt för att någon satte sig på sängkanten och såg att det var hin håle själv, så sade han “jaså är det bara du” och vände sig om och somnade in. Så lite fruktar en man den onde när han lever i Guds närhet.

    2)Synen på ledarskap. Att mena att Gud talar på ett särskilt sätt till vissa personer och att andra måste lyda dem och att det är att sätta sig upp mot Gud själv om man ifrågasätter ledaren är inte evangelisk kristendom. Det är likt katolicismen men är ännu mer kännetecknande för alla sekter; religiösa eller politiska. Det innebär att t e x Livets Ord bör klassas som en sekt och inte ett samfund.

    3) Omdefinitionen av begreppet tro. När Martin Luther efter att ha studerat Galaterbrevet återupptäckte att vi blir frälsta av tro och inte gärningar kunde ham andas ut. Han hade kämpat med att försöka få frid med Gud på de sätt som den tidens katolska kyrka erbjöd, han fastade och bad och späkte sig o s v . När han då efter att ha studerat Galaterbtevet ingående och mer eller mindre fått en uppenbarelse kunde han andas ut; Åh det är fullbordat jag behöver bara tro, räcka ut min tomma hand och ta emot en fri gåva! Hans andliga kamp var över och han fick frid i sin själ och resten är kyrkohistoria.
    När vi kommer till trosförkunnelsenn sätt att tala om tro så märker vi hur oerhört listig djävulen är och att den bästa lögnen är den som liknar sanningen!
    Vad har trosförkunnelsen teologer då gjort? Jo, de har gjort själva tron till en gärning!
    Smaka på den du!
    Då blir tron inte längre det som löser krampen utan tron blir något man måste kämpa fram. Man skall ha en viss typ av tro, man skall ha en viss styrka i tron man får inte umgås med människor som kan skada din tro. Och plötsligt har den troende människan blivit introspektiv och ägnar mer tid att titta på sin egen tro för att granska om den duger istället för att se på Jesus. Och det vet vi alla, att när vi tittar in i oss själva finner vi inget hopp. Det som för Luther blev slutet på kampen blir för en människa smittad av denna draksådd bara början på en ny kamp som inte har något slut, för vad har vi för hopp om inte ens “tron allena” längre kan hjälpa oss.

    De vänner jag har som finns kvar i Trosrörelsen men ändå mår bra är de som vuxit upp i kristna sammanhang och haft en enkel barnatro som burit, hos dem har inte draksådden slagit rot. Andra har jag sett komma i mycket svåra kriser.
    All villolära är skadlig men inget är värre än när det drar vår uppmärkshet bort från HERREN själv och hans viskning i vårt hjärta; det är lika illa vare sig vi blint följer blinda ledare, börjar jaga demoner eller förvränger vår enkla tillitsfulla barnatro.

    Guds Frid älskade syskon
    Anders Levenskog

    1

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *