Tacksamhet och nåd

Vi är vana vid att tala om Den Helige Andes gåvor som “nådegåvor”. Men grundtextens ord kan myckt väl översättas som “tacksamhetsgåvor”.


 
Först vill jag visa på Paulus ord i 1 Kor. 12, verserna 4 och vidare:

“Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme. Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme. Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla. Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta. Så gives genom Anden åt den ene …..”


Titta nu noggrannt på en text jag fetstilat. Det är vers 7. Det är inte en ordagrann översättning av grundtexten, men det återger betydelsen mycket bra.

I Folkbibeln har den översatts:Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.”

Det är helt tydligt av sammanhanget att det handar om nyttan för bröder och systrar, församlingen, där personen som får gåvan deltar i gemenskapen.

Ett undantag finns, där det handlar om den egna nyttan, nämligen tungotalet. Jag skall börja med litet grand om detta.

Paulus skriver i samma brev (1 Kor. 14:2):

Ty den som talar tungomål, han talar icke för människor, utan för Gud; ingen förstår honom ju, han talar i andehänryckning hemlighetsfulla ord.

Läs nu denna vers och begrunda det Paulus här påpekar. Jämför det sedan med det som står i Apostlagärningarnas andra kapitel. (Apg. 2:3-8)

“Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. 7 Häpna och förundrade sade de: “Är de inte galileer, alla dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål?”

Var detta “tungotal”? Eller låter vi oss ledas för mycket av att det står “tungor som av eld”? Vi brukar ju tala om Andens eld.

Johannes hade profeterat (Lukas 3:16):

Johannes svarade dem allesammans: “Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.


 
Ja, att det var Herren Jesus Kristus som verkade genom den Den Helige Ande på pingstens dag behöver vi inte tvivla på. Lägg märke till att Johannes syftar på Jesus som den som döper i “den helige Ande och i eld”.

Inte heller behöver vi tvivla på att det är samme Herre som genom samme Ande verkar när någon kommer i “andehänryckning” och talar “hemlighetsfulla ord” “icke för människor, utan för Gud”.

Paulus uttalar en ganska seriös varning i samma brev (1 Kor. 4:7):

Vad skiljer dig från andra? Vad äger du, som du inte har fått? Men om du har fått det, varför skryter du då, som om du inte hade fått det?

Det blir för långt att citera här, men läs det själv och fundera på varför Paulus tryckte in kapitel 13 mitt emellan det han undervisar om Andens gåvor i kapitel 12 och 14?

Hur ofta har du hört en predikan där tyngdpunkten lagts på kapitel 13 när man talade om Andens gåvor?

Först säger Paulus, i slutet på kapitel 12 “Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg.” sedan listar han i kapitel 13 en hel radda fantastiska manifestationer som han säger är nyttolösa.

1 Joh. 4:1 Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen.

Om det inte utgår från tacksamhet och kärlek finns det all anledning att “pröva andemakten” som ligger bakom.

Den Helige Andes gåvor är inte till för att förrika sig materialistiskt. Inte till för att få makt! Kraft att bli Herrens vittnen handlar inte i första hand om makt. Den är inte till för att bli rik och få tjänare och flyga runt i privata jetplan. Den är inte till för att frossa i högmod, fåfänga och beundran av andra människor. Den är inte till för att få makt över andra människor och bruka dessa, nej jag menar missbruka dessa på legio sätt.

Jag avslutar med en hemsk bild på materialismens gud, byggd av kinesen Chen Wen Ling.


 
Hur tror du missbruk av Den Helige Andes gåvor ser ut i Guds ögon? Svar: Hemskt avguderi!

Herren bevare oss!

/Kjell

16 thoughts on “Tacksamhet och nåd”

  1. Kjell,

    Viktigt det du skriver om nådegåvorna!

    Kom att tänka på att ang. “nådegåvor” så bekräftar ju själva Ordet att det är gåvor som inte bygger på förtjänst eller andlighet. Det är just därför de fortsätter att verka, åtminstone till en tid, även när de missbrukas. Gud visar alltså sin trofasthet, mot oss och Ordet, just genom detta!

    Annars skulle Han ju dra dom tillbaks, på direkten, när de missbrukas.

    Tror att det är därför som människor ibland kan uppleva Andens närvaro på möten där man definitivt har en falsk förkunnelse, och därför tror de att det är rätt! Då förstår man ju vilka allvarliga konsekvenser/ avvikelser från den sanna, tron det blir… man är ju själv förledd och kan i sin tur därför förleda/lura andra, som går efter att få uppleva tecken och under, kristendom.

    Alltså på möten där det HÄNDER mkt? Har hört många säga att de upplevde Andens smörjelse under dessa möten. Och därför bedömt att då MÅSTE det vara från Gud!

    Men sen finns det givetvis även andra skäl, till att man låter sig/blir lurad! Ingenting är endast svart eller vitt!

    Antonia

        (Reply)

  2. Antonia Berglund skrev: “Alltså på möten där det HÄNDER mkt? Har hört många säga att de upplevde Andens smörjelse under dessa möten.”

    Ja, det är lurigt det där.

    Att det händer saker och att saker funkar är tyvärr inget bevis på var “kraften” kommer ifrån.

    I första Samuelsbokens 28:nde kapitel har vi berättelsen om när Saul gick till ett spiritistiskt medium för att kommunicera med Samuels ande.

    Enligt texten funkade det, men det var ju inte bättre för det.

    Ett varnande exempel!

    /Kjell

        (Reply)

  3. Hej!

    En liten fundering efter att Antonia Berglund skrev om nådegåvor som missbrukas!

    Vad jag förstår, så kan människan inte bruka nådegåvan, gåvorna efter eget tycke och när någon börjar ex sk profetera, utan att anden kommit med ord, så blir det ju inte rätt, alltså falsk profetsia!

    Bb

        (Reply)

  4. Björn bloggaren skrev: “Vad jag förstår, så kan människan inte bruka nådegåvan, gåvorna efter eget tycke ”

    Hur ser du då på 1 Kor. 14:29 Av dem som vilja profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, då må den förste tiga. 31 Ty I kunnen alla få profetera, den ene efter den andre, så att alla bliva undervisade och alla förmanade; 32 och profeters andar äro profeterna underdåniga. 33 Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens.

    Jag tror samma som Antonia. Om det vore förtjänta gåvor så vore det inga nådegåvor.

    Och när borde i sådana fall gåvorna kallas tillbaka eller deaktiveras?

    Efter att man sagt några dåligt valda ord till en medbilist som trängde sig före?

    Eller bara efter åtalbara förbrytelser?

    /Kjell

        (Reply)

  5. Kjell!

    Ja profeters andar är profeten underdåning, vad jag menar, av egen erfarenhet, att jag inte kan använda gåvan i mig själv, eller av mig själv, det är altid gåvogivaren som börjar med ex en ingivelse, eller en syn, eller ett ord och utifrån det så får jag fråga Gud hur han vill att att jag skall göra.
    Men om jag inte fått någon ex ingivelse, så kan jag naturligtvis fråga Gud om han vill säga eller göra något genom mig, men om han är tyst, så är det lämpligt att även jag är tyst. Börjar jag då ändå ex profetera, så profeterar jag mitt eget, vilket är falskt.
    Summan av kardemumma, så finns det inga andliga gåvor som vi kan bruka utifrån eget tycke, för gör vi det går vi utanför andens område!

    Bb

        (Reply)

  6. Björn bloggaren skrev: “Summan av kardemumma, så finns det inga andliga gåvor som vi kan bruka utifrån eget tycke, för gör vi det går vi utanför andens område!”

    Jag tror nog att vi menar ungefär samma sak, fast jag skulle uttrycka det i litet andra ord.

    Summan av kardemumma, så finns det inga andliga gåvor som vi får bruka utifrån eget tycke, för gör vi det går vi utanför andens område! Och då handlar det om missbruk.

    Och onekligen förekommer det missbruk.

    /Kjell

        (Reply)

  7. Tack för detta som väcker så mycket tankar. Jag tillhör de som inte direkt kan säga att jag fått några gåvor i meningen talenter och som jag skulle kunna missbruka, ja, man kan ju inte missbruka det man inte har, lite tillspetsat. Men Nåden att få vara ett Guds barn är en gåva och något jag känner att jag ständigt missbrukar, ja ”syndar på nåden”. Vad händer när man i tankar, ord och gärningar syndar på nåden därför att man i bakhuvudet vet att Gud förlåter även om jag fullföljer detta som jag vet att jag inte borde göra, inte borde säga, inte borde känna. Visst, Guds förlåtelse är gränslös, han är den som förlåter sju gånger sju gånger. Men det kan väl inte gå spårlöst förbi i min egen arma själ när jag missbrukar Guds Nåd mot bättre vetande?

        (Reply)

  8. Jakob Bernardsson,

    Inga lätta frågeställningar!

    Tydligen menar Paulus att han hade funnit svaret på denna kanske djupaste existentiella frågan i en kristens liv.

    Rom. 7:14 – 8:4

    Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

     
    Men nog kan man brottas ett bra tag med denna, och flera av Pauli texter.

    Sven Reichmann har brottats med detta länge och han har utgett en bok som heter “Frälsningen”.

    På sajten “Bibelfokus” har Anita Jareteg skrivit en recension av boken.

    Sven erbjuder även första kapitlet för nerladdning i pdf-format.

    Jag har tyvärr inte tillgång till boken, men första kapitlet får mej att tro att Sven svarar på just dessa frågor.

    Det enda jag kan tillägga är att det är ett känt faktum att synd leder till blindhet. Den som lever i synd kan därför, i brist på insikt, tro att han är en “relativt bra och god människa”. Medan den som kommit till tro och vandrar på frälsningens väg får öppnade ögon och inser hur stor och genomgripande syndens natur är.

    Speciellt det vi brukar kalla “skötesynder” är något där sikten inte brukar infinna sig förrän efter en längre tid av vandringen på frälsningens väg.

    För andra är ju snåla, men jag har sinne för ekonomi. Andra är ohyfsade och vulgära, men jag nämner saker vid deras rätta namn och säger sanningen. Andra skvallrar, men jag varnar för faror. Andra ljuger, men jag tar hänsyn till situationer. Och så vidare ad nauseum!

    Och nog kan man förr eller senare förstå Pauli utrop och konstaterande.

    Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?

    Och lösningen:

    Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste. Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! (1 Tim. 1:15 och Rom. 8:1)

    Men Herren må hjälpa oss att “tillsammans kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet” av frälsningens outgrundliga gåva.

    /Kjell

        (Reply)

  9. Jakob Bernardsson,

    Citat “Jag tillhör de som inte direkt kan säga att jag fått några gåvor i meningen talenter och som jag skulle kunna missbruka,..”

    Bäste Jacob,

    Visst har du gåvor. Visst har du sådant Gud har givit dig som du kan missbruka.

    Märk väl att 1 Kor 13, Kärlekens lov, står mitt emellan kapitel 12 och 14, som avhandlar “De andliga nådegåvorna” och “..dess rätta bruk”. Guds Helige Ande är Kärlekens Ande, och såvitt vi antingen talar i tungor, profeterar eller rentav ger uttryck för den kärlek som blivit oss given av Kärlekens Ande på annat sätt, så kan vi göra det äkta eller falskt. Vi kan förställa oss för att uppfattas av andra som något vi inte är, med orena syften, men vi kan även vara ‘äkta’, dvs. oss själva i all vår nakenhet.

    Så sant du är drabbad av Guds Kärlek, så sant har du upplevt Jesu Kristi Ande, Kärlekens ande, Guds Helige Ande. Med mindre har du inte liv i Gud. Han är förmedlaren av allt som innefattas i din relation med levande Gud, om du har någon. Och jag upplever dig allt annat än förställd.

    Gud välsingne dig

    MVH / Sefast Tronde

        (Reply)

  10. För övrigt en bra blogg-artikel.

    För att beskriva de Andliga nådegåvorna med helt egna ord, helt efter egen erfarenhet:

    – De andliga nådegåvorna är en återspegling av glädjen i levande Gud, och ett uttryck för vår kärlek till Honom.

    – Är våra motiv rena, att älska och ära Gud, blir gåvorna ett uttryck i våra liv för Guds vilja, Honom till ära och pris, där vi glömmer oss själva.
    – Missbruk av de andliga gåvorna är främst när människor sätter sig själva i fokus, och där människor vill framstå mer andliga, mer gudfruktiga än dom i själva verket är. Då är det “en klingade malm, eller en ljudande symbal”. “För sin kallelse och sina gåvor kan Gud inte ångra.”

    – Det förekommer helt visst en anspänning hos många för att de inte upplever sig ha fått någon “nådegåva”. Det blir till ett mätesnöre för förment andlighet. Typiskt: Talar man inte i tungor är man en andra klassens kristen. Svaret: Just den anspänningen, med den omutliga viljan att vara äkta och inte förställa sig är hindret. Du måsta vara som ett barn, du måste våga vara “en dåre för Kristus”; där är förlösningen som frigör från de anspänningar som hindrar från att ta emot.

    Ett gott råd: – Du skall älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta, av all din själ, av allt ditt förstånd och av hela din själ. I detta ligger alla svaren, all härlighet och vägen till himmelen.

    MVH / Sefast Tronde

        (Reply)

  11. Sefast Tronde,

    Broder Sefast,

    “Är våra motiv rena, att älska och ära Gud, blir gåvorna ett uttryck i våra liv för Guds vilja, Honom till ära och pris, där vi glömmer oss själva”.

    Det sa amen i hela mitt inre, när jag läste ditt inlägg! Det blir alltid sunt och äkta, när Gud får vara i vårt centrum.

    Det är Han som all ära ska ha! Allt är “bara” av NÅD, därför finns det heller ingen egen berömmelse /fördömelse för dem som är I Kristus Jesus!

    När vi ingenting är, i oss själva, då verkar Hans Ande mäktigt i oss.Vilken vila i dessa ord!
    Mvh/Antonia

        (Reply)

  12. Sefast Tronde,

    Till Sefast Tronde

    Visst kan det vara så att vi alla har gåvor, som kan brukas och missbrukas. Men vad jag ville påtala är att Gåvan med stort G, nämligen nåden att få vara ett Guds barn, frälst, är kanske ändå den gåva vi lättast och ofta och oreflekterat missbrukar. Begreppet “att synda på nåden” är kanske mer relevant och närmare oss än vad vi tänker om oss själva. Jag kommer på mig själv med att dagligen göra det i tankar, ord och gärningar, attityd…

        (Reply)

  13. Antonia Berglund,

    Citat “Det sa amen i hela mitt inre, när jag läste ditt inlägg! Det blir alltid sunt och äkta, när Gud får vara i vårt centrum.”

    Halleluja, Hans är äran!
    Möts vi inte förr, så i himmelen.

    MVH / Sefast Tronde

        (Reply)

  14. Sefast Tronde,

    Broder Sefast,

    Kom att tänka på denna strof, efter jag läst din slut kommentar!

    TILL HIMMELEN JAG GÅR
    DIT SYNDEN ALDRIG NÅR
    ETT HÄRLIGT LAND DÄR HÄRSKAR EVIG VÅR
    DESS SOL ÄR HERREN SJÄLV
    DÄR FLÖDAR LIVETS ÄLV
    OH SYSKON LÅT OSS ALLA MÖTAS DÄR!
    Mvh/Antonia

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *