Så här skrev Antonia som reaktion på artikeln om sektarism : “Allt som du listade var med utom ett fåtal exempel. Det var nästan kusligt att se denna lista så på pränt”!
Här följer hennes personliga vittnesbörd. Det är stark läsning! Ingen kan läsa detta utan att bli berörd. Tack Antonia, må det bli till välsignelse för våra läsare. /Kjell
Eftersom jag som “ny kristen” hamnade i ett ungdomsteam som ville ut och evangelisera i världen så fick jag se hur snabbt det kunde vända och bli till en sekt istället! Trots att intentionerna var goda från begynnelsen!
Vi reste runt genom hela Europa och vissa av oss, var även i USA, och vi vittnade ute på gator och torg om Jesus!
Vi bodde i ett jätte stort armé tält, med enkla tältsängar, och allt jordiskt vi ägde, var våra medhavda sovsäckar och lite kläder.
Förändringen skedde gradvis och eftersom de allra flesta var nya i tron och dessutom ungdomar, så var det inte många som insåg vad som hände. Ingen Bibelkunskap att tala om heller, förutom de fåtal sanningar som predikades om och om igen! Ledaren var en ytterst charmig och karismatisk personlighet så han kunde egentligen ha predikat om vad som helst, gula sidorna ur telefon katalogen, och alla skulle ändå ha gillat det! Att pröva mot Ordet hade ju inte många lärt sig!
Mådde ju inte så bra alls, så min räddning blev att det fanns en äldre, mogen, kvinna som kunde sin Bibel och som var med i vår grupp i USA. Ingen vågade nämligen kritisera ledningen, men det jag såg, skrämde mig i djupen.
Gick till hennes tält en kväll och frågade om vi kunde prata lite? Hon välkomnade mig med öppna armar!
Jag berättade om mina tvivel, och om ledarskapets otrohetsaffärer och mycket annat som inte stämde, som jag hade iakttagit. Hon nickade bekräftande hela tiden under min berättelse, och därför vågade jag fortsätta. Var så lättad att äntligen ha någon att dela allt med, som jag gått och burit på. Hon sade att hon var där enkom för att hjälpa dem som ville ha hjälp! För Gud hade lagt detta på hennes hjärta!
Det var mkt i gruppen som var orent, exempelvis så gjorde ledaren, som också var gift, sexuella närmanden mot mig, men då gav jag honom en örfil. Han var så van vid att få som han ville, så han såg riktigt snopen ut.
Dubbelmoral
Det sjuka var att vi systrar, fick alltid bära långa kjolar/klänningar, för att bröderna inte skulle se våra ben, och tänka orena tankar. Men nästan alla ledarna, gifta som ogifta, låg med andra kvinnor. Ja, det förekom en dubbelmoral som var utan dess like.
Hos oss handlade det inte om ledare som var villiga att ge sitt liv för fåren, utan snarare handlade det om att fåren skulle ge sitt liv för Herdarna.
Vi var i de närmaste livegna och ledarskapet hade också hand om våra pass så rymma kunde vi inte. Och några pengar hade vi ju ändå inte! När man gick med i teamet så uppmanades man nämligen att sälja allt och ge pengarna till teamet. De skulle nu försörja oss, som man sade Och detta kanske man avsåg från början, men några pengar såg vi aldrig till.
Två gånger, i “Europa teamet”, fick Röda Korset rycka ut och ge oss mat, för det fanns ingenting att äta överhuvudtaget. Och vi var ca: 350 pers då!
Fick berättat för mig, om ett ungt amerikanskt par som rymt från vårt team i USA, men som kort därefter begick självmord!
Hindrade relationer med familjen
Vi hade mestadels brevkontakt med våra familjer, avstånden var ju ofta dessutom långa.. Men om någon ville hälsa på sin familj/ släkt så kunde det ibland gå för sig. Men bara på ett villkor! Man hade nämligen ett Byddy system som betydde att man aldrig fick vara ensam. Detta byggde på, sade man, att Jesus alltid skickade ut sina lärjungar, två och två. Så OM någon fick åka hem och hälsa på, då måste “buddyn” (kompisen) också följa med.
Manipulationer och hot
Man fick nämligen höra, i tid och otid, att om man lämnade teamet så var det detsamma som att lämna Gud för alltid! Och paret som rymde skrev i ett efterlämnat brev att dom inte orkade leva vidare i fördömelsen och föraktet!
Vi levde väldigt enkelt, mest av donationer som kom in, då och då, och maten var därför mkt begränsad. Vi fick ofta citerat för oss “att människan skall inte leva av bröd allena” ! Men det hjälpte inte så mkt när magarna knorrade som värst!
Detta citat gällde alla utom spädbarn, gravida, och ledarskapet självt förståss. Och eftersom jag inte ingick i någondera av dessa kategorier, fick jag snabbt lära mig att gå bönevägen istället, när det var riktig kris. Fick dock många bönesvar som visade att Herren inte glömt mig.
Högmodet var stort, för vi var ju de enda riktigt kristna som offrade något för Jesus! Medan alla andra kristna var B-lags kristna som inte tog sin tro på allvar. Ändå var det just dessa människor som ställde upp för oss, i olika krislägen! Då dög deras hem, pengar och mat alltså!
Men efter mitt långa samtal med denna underbara syster, så blev jag fri på något vis. Sanningen gjorde mig fri! Innan var det bara kaos och förvirring inuti och en rädsla att jag kanske dömde “Herrens tjänare”! Vilket de ju inte var, men det insåg jag ju senare…
Underns tid inte förbi
Eftersom mitt visum höll på att gå ut vid denna tid så behövde det förnyas. Bad innerligt till Herren, under ansökningsperioden, om att Hans vilja skulle ske. Skulle jag bli kvar i teamet så fick Han ordna med förlängning.
Men fick avslag, och därefter lämnade jag teamet, för det kunde inte ens “högste” ledaren göra något åt. Då hade jag ju varit kvar i USA illegalt! Så Herren använde alltså ett enkelt visum, för att få mig fri! XXXX hade ju ALDRIG släppt mig, för jag tillhörde en av hans favoriter! Han kom faktiskt till Sverige sen och letade upp mig, försökte hota mig, om jag inte kom tillbaka. Men jag gick bara lungt därifrån.
Jag är ändå mycket tacksam för de dyrbara läxor jag fick lära mig, genom dessa erfarenheter! De angav sedan inriktningen på mitt fortsatta liv. Hade ju mestadels fått lära mig, hur det INTE skulle gå till, i vandringen tillsammans med Gud!
Listar några av mina “läxor” till slut!
- Följ endast Gud, aldrig människor. Han sviker oss aldrig!
- Ta vara på varningssignalerna inom dig, det kan var Gud som varnar dig, våga tro det!
- Håll dig alltid nära Herren och Ordet, där kan inte Ormen nå dig!
- Låt aldrig någon ledare “som kallar sig kristen” skrämma eller fördöma dig, varken till lydnad eller underkastelse!
- För så leder inte Herren. Han tvingar oss aldrig till någonting, utan Han samarbetar istället med vår vilja.
- Och sist men inte minst! ALLT är inte Gud, som glimmar som Sven Reichmann skrev. Läs den!
Guds välsignelse till varje läsare!
Antonia
Views: 46
Tack Antonia för att du berättade om detta smärtsamma du varit med om. Varje sekt har säkert sina egna knep för att lura in folk i sitt nät, men samtidigt finns det säkert vissa saker som är gemensamma, och därför blir din lista av “läxor” till hjälp om man prövar allt utifrån det.
Jakob Bernardsson (Reply)
Hej Antonia!
Starkt vittnesbörd, stark läsning.
Skönt att Du fortsatte vandringen med Gud.
Jag tror många som kommit ur villo-läror
lämnar allt vad Gud heter.
Bra att Du gav ledaren en örfil.
Jag vet många falska ledare,
som skulle behöva få sig en örfil.
mvh L.S
Lennart Svensson (Reply)
Jättestort tack Antonia, för att du delar med dig! Säkerligen till välsignelse för många som läser.
Jag vet att det finns MÅNGA där ute som sitter fast i olika sammanhang, som behöver frigöras från sina bojor. Det finns otroligt många snaror att fastna i, till både höger och vänster. Men vi kan alltid räkna med att Jesus på ett eller annat sätt lossar våra bojor, om vi älskar Honom och vill följa Honom.
Just detta, att vi berättar om våra egna “felsteg”, tror jag är värdefullt, och hjälper till att lossa mångas bojor. Jag tror att det finns många som sitter tysta och inte vågar berätta vad de varit med om i sina liv, men om de ser att vi alla hamnar på sidovägar ibland, och att allt bara beror på Guds nåd och kärleksfulla omsorg om oss, så kanske vi når fram till fler människor.
Viktigt att vi vågar visa oss själva såsom vi är, och inte förställer oss. Ingen av oss är perfekt. Ingen av oss platsar på piedestalen. Bara EN kan få äran för att vi kommer upp ur fallgropar och tillbaka på vägen igen, och det är Jesus Kristus.
Och framför allt kan vi ALLTID LITA PÅ att vi får hjälp att komma rätt, om vi vänder oss till Jesus och ber Honom leda oss. Jag tycker mig se att många lider av fruktan att “hamna fel”, och hamna i “avfallet”. Om vi lider av sådana tankar tror jag det bästa är att vända sig till Gud vår Fader, och krypa upp i Hans famn och ta oss tid att lära känna Honom på djupet. Ju mer vi känner Honom, desto mer kan vi lita på att vi kommer tryggt i hamn. Ägna tid i Ordet, bön och tacksägelse. Var inte rädd. Frukta inte. Lita på “storpappa” 🙂
Rom 5:8-11
8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. 9 När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. 10 Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. 11 Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.
Hälsn Eva Helen
Eva Helen (Reply)
Tack Antonia!
Intressant – och samtidigt djup tragisk läsning. Tyvärr är det många andra som har upplevt liknande händelser.
Dina “läxor” är alla bra. Den första utgör en bra sammanfattning:
“Följ endast Gud, aldrig människor. Han sviker oss aldrig!”
Och jag vill tillägga, för att vara fast förankrad i Guds ord:
Läs Bibeln!
Från pärm till pärm…
Gång, på gång, på gång…
Vi får då också de varningssignaler vi alla behöver när vi vandrar genom livet.
Frid!
Tachbulah (Reply)
Jätte viktig berättelse. Jag har också lämnat en sekt men det kan jag inte berätta för det är ingen som skulle tro mig.
Debora (Reply)
Tack för ditt starka vittnesbörd, Antonia.
Jag tror att våra vittnesbörd kan få betyda mer för andra än vi kanske anar.
Härligt att höra att du gått vidare med Jesus. Är det verkligen Honom vi längtar efter, och inget annat, så kommer Han att leda oss rätt.
mvh, Ingela
Ingela (Reply)
– Tack för ett skakande men fint vittnesbörd!
Symtomatiskt! Men kanske mer förekommande än vad många tror. Förmodligen skulle flera i din grupp kunna ge liknande vittnesbörd. Men, kanske skammen kanske håller dem tillbaka. Det är en tragedi att så mycket elände skall mörkas, och så många sårade människor lämnas efter längs vägen.
Förstår väl att du har dina motiv till en stark integritet rörande händelserna. Men likväl har jag några frågor angående händelsernas kontext, som du givetvis inte behöver känna någon press att svara på, men som jag skulle vara tacksam för om du ändå gjorde.
– Var huvudmannen för evangelisationsteamet en sekt, dvs. en församling eller en mindre organisation?
– Eller, var teamet knutet till en samfundsanknuten församling eller en evangelisk organisation?
– Svenskt, utländsk eller internationell?
Anledningen till att jag frågar är för att kunna få en djupare och mer klargörande bild av händelserna. Hur har det överhuvud taget kunnat ske?
Har själv vissa tider känt kallelse, under stor vånda, att konfrontera diverse ledare som begått övergrepp. Dramatiska sådana. (Skulle kunna skiva en artikel med flera exempel!) Och, har i nära nog samtliga fall erfarenheten av att de bakomliggande ansvariga samfunden/ledarna mörkat och därigenom skyddat de som gjort övergreppen.
Vill du svara så gör det, annars känn dig fri att avstå. Jag vet väl att det är mycket som kan vara känsligt, och många finns att ta hänsyn till. Och vi är kallade att leva i Kärleken, och i den finns varken plats för nyfikenhet eller sensationslystnad.
MVH / Sefast Tronde
Sefast Tronde (Reply)
Debora,
Kära Debora!
Visst ska du berätta, det måste få komma ut ur dig! Det är ett led i helande processen.
Det är inte vi som skall skämmas, utan dom som har förlett Guds egna barn.
När jag gick till kvinnan i tältet, visste jag ingenting om henne. Jag var rädd att hon inte skulle tro mig och börja anklaga mig för att sprida förtal!Kände mig pytteliten! Men samtidigt var det ju på liv och död för mig.För om man kunde vara kristen och ändå vara precis som världens barn (ja, kanske värre) då fanns det ju inget hopp, varken för mig eller andra!Ville ju bli en ny skapelse i Jesus Kristus!Världen hade ju inget att erbjuda, allt detta hade jag ju redan prövat!
Men så lättad jag kände mig efteråt Debora! Hoppet återvände, det blev ljust, det var inte jag som var konstig, eller hade gjort något fel!Hade helt enkelt “bara” blivit lurad! Att hon trodde mig, och lyssnade, var en stor läkedom!
Om du vill, kan du fråga Kjell, om min mejl adress? Om du orkar berätta förståss? För tro dig, det kommer jag att göra! Men bara om du själv vill.Mina läppar är förseglade i sådana fall.
Du förstår, det gjorde riktigt ont i mig, när du skrev att ingen skulle tro dig. Har man själv varit utsatt för ett “sekt missbruk”, så vet man…Jag, använder det uttrycket därför att man missbrukat den tillit man gav som en gåva.Och allt detta skedde i “Guds namn” dessutom!
Gud välsigne dig Debora, du är älskad och känd av Gud!
Antonia
Antonia Berglund (Reply)
Antonia,
Jag är säker att många som läser detta vittnesbörd suckar till Herren och välsignar dej.
Ondskans makter vill helst att dylika saker stannar i mörkret.
I likhet med broder Sefast undrar jag också om ledaren (ledarna) verkligen hade rent mjöl i påsen från början.
Du skrev ju: “så fick jag se hur snabbt det kunde vända och bli till en sekt istället! Trots att intentionerna var goda från begynnelsen!”
Det verkar mera som om ledaren var beundrad och skicklig att manipulera och att han ledde det i den riktningen avsiktligt.
Sedan kan man kanske generellt varna för grupper som inte har tillräcklig representation av medlemmar av olika ålder.
Ordet “äldste” betyder faktisk “gammal man” och i alla fall på NT’s tid ansåg man att personer under 50 inte var tillräckligt mogna att vara lärare och ledare.
Ett kollektiv ungdomar kan mycket snabbt urarta till blinda får som leder blinda får.
/Kjell
Kjell (Reply)
Broder Sefast,
Skall försöka att svara på dina frågor, utan att röja känslig info.
“Var huvudmannen för evangelisations teamet en sekt, dvs. en församling eller en mindre organisation”?
Som jag förstått det hela så har det funnits tidigare rörelser som denna, men mera lokalt förankrade då.Och där har man inte haft detta problemet! Då hade man ju inte blivit särskilt långlivad där. Men i detta fallet fanns det ingen “huvudman.” Det var dom själva som fattade alla beslut o.s.v.
Det olyckliga sambandet i att inte stå under någon annans auktoritet, ansvara inför någon, (inte ens inför Gud) och samtidigt leva ett kringflackande nomad liv, mellan Europa och USA, omöjliggör ju någon närmare insyn! Man stannar ju så kort tid på varje plats, menar jag. Den enda info som därför finns att tillgå, är ryktesspridning, vilket ju inte är någon särskilt tillförlitlig källa!
Dessutom var det ju en sekt där man visade en sida utåt, och en helt annan när “strålkastarna hade släckts”
Kan därför inte se hur någon kunnat förhindra det som pågick. Hela poängen med sekter är ju, just isolering, och utanförskap. Men Herren, i sin nåd, varnade dem som var lyhörda i Anden och gåvor och tjänster började därför kraftigt sina med tiden.
Det var ju på grund av dessa, som allting var uppbyggt, så därför blev det, efter att jag lämnat, ett massavhopp från Europa! Guds Ande verkade mäktigt i allt detta.
När de hade gjort sig själva, omöjliga, i både Europa och USA, så var det Ryssland som blev nästa evangelisations objekt och nu är det visst Mexico.
“Eller, var teamet knutet till en samfunds anknuten församling eller en evangelisk organisation”?
Nej, inte så långt jag känner till.
“Svenskt, utländsk eller internationell”?
Utländsk, mindre organisation, med stöd av kristna “församlingar” och enskilda, personer som lurats att tro att detta är ett verk av Gud! När de börjar inse vad som är vad, drar man bara vidare till ny plats, med nya godtrogna kristna, och så pågår det.
Hoppas du fått de svar du behövde? Annars får du gärna återkomma.
Mvh/Antonia
Antonia Berglund (Reply)
Kjell,
Kjell,
Det började med evangelisation i mindre skala, och huvudtanken var att ungdomar skulle vinna ungdomar.Viket visade sig vara en “lönsam strategi”.För teamet växte lavinartat och det var sen som problemen började.En massa andliga barn, med mkt olika bakgrund, och med blandade nationaliteter och språk.
Och ett ledarskap som var både omoget och ungt och när teamet sedan växte så drabbades de av hybris!De var ju i centrum hela tiden, för att de ville vara det, men också för att alltid någon behövde ngt. Och tyvärr agerade de som om de vore Gud Fader själv:
Gav råd och dåd till höger och vänster! Bröt upp relationer, förlovningar, parade ihop sådana som de tyckte passade bättre för varandra, beslöt att skilda skulle gå tillbaka till sina f.d. (oavsett om dessa var omgifta eller ej) och så vidare och så vidare.Och alltid var det Gud som visat dom detta!
Det fanns ett fåtal “gamlingar” också, men dem hade vi ingen kontakt med.Vi sov ju i tälten och de bodde i sina husvagnar, lite utanför området.Men om de hade ngt inflytande eller ej, det kan jag inte säga. Såg dem ju nästan aldrig.
Om ledarna hade rent mjöl i påsen från början, eller ej, kan vi nog aldrig få veta.
Som du brukar säga:” Det är den lilla procent andelen råttgift i maten som dödar, inte resten”..fanns det lite råttgift i maten, så såg jag det inte, i varje fall.De förde ju mig, till en levande tro på Jesus!
Och de kom även från ett främmande land, långt borta, vi kände dom alltså inte och de presenterade sig som ivriga evangelister som ville vinna människor för Gud!
Vilket sammanföll med de flestas önskan, så det var ju inget konstigt med det!Många äldre men också stabilare kristna, här i Sverige, verkade också stödja detta.
Men nu skulle de aldrig våga sig hit mera, för de vet att det inte lönar sig!
Antonia
Antonia Berglund (Reply)
Vill tacka er alla: Jakob Bernardsson, Lennart Svensson, Eva Helen, Debora, Tachbulah, Ingela, Sefast Tronde och Kjell, för uppmuntran och för era vänliga ord!
Det värmer i hjärte-trakten!
Antonia 🙂
Antonia Berglund (Reply)
Tack för att du delat med dig av denna erfarenhet som hade kunnat krossa dig fullständigt. Herren räddade dig tack och lov, och nu använder Herren dig till att rädda andra.
Önskar dig och alla mina syskon i Herren en välsignad sommar (jag jobbar fortfarande en hel del och hinner inte själv skriva så ofta på bloggarna)
Majlis
Majlis (Reply)
Majlis,
Kära Majlis,
Tack för uppmuntran! 🙂
Hoppas du får en fin sommar själv.
Antonia
Antonia Berglund (Reply)
“men då gav jag honom en örfil”
Finns flera genuina saker att säga om Antonia och efter beskedet om hennes hemgång som nådde mig först i går har endast de första reflektionerna över hennes tro börjat landa. Har ingen avsikt att berätta allt man kommer å tänka på men avtryck har hon i sanning gjort.
Hennes ja var ja och hennes nej var nej. Det är det som är att vandra i tro. Med dessa ja och nej stod hon för sin tro och med ödmjukt hjärta lät hon sanningen pröva dem. Som kvinna tackar man särskilt Herren för kvinnliga förebilder och det är inte utan att hjärtat bultar extra när man ser framför sig hur en ödmjuk, Jesusälskande icke-våldskvinna langar i väg en örfil mot en getabock som försöker inkräkta på hennes tempel. Antonia satte genom sina ja och genom sina nej upp gränser som nådde genom skärmen, för jag har aldrig mött henne fysiskt.
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Med risk att bli kallad vänstervriden, feminist och andra skällsord vill jag ge dej bifall.
Antonia var absolut säkert inte “ljum”. Jag tror att Herren gillar det!
Det fanns flera tillfällen där hon uttryckligen protesterade mot mina tolkningar.
Jag tror att det är så Herren vill ha det. Och livet har lärt mej att gilla ärliga opponenter.
/Kjell
Kjell (Reply)
Ulrika,
Mycket träffande beskrivning, Ulrika.
Ingela (Reply)
Hej alla mammas bloggvänner/vänner!
Jag vill bara klargöra att hon var en stark och envis kvinna. Efter att ha haft mycket lidande i sitt liv som även formade henne till den starka kvinna hon blev. Jag har ofta beundrat henne för hennes styrka och att hon var vis som en uggla. Jag saknar henne så hjärtat blöder..hon var mitt allt. Minns när hon fick skäll av en sköterska på sjukhuset efter stroken, då sa hon “ska dom sätta sig på mig så ska jag se till att dom sitter obekvämt!” Det var mamma i ett nötskal om nån var dum mot henne. Men hon var trofast och hade ett hjärta av guld. Det stämmer att hon somnade in med mig och hennes bästa vän vid sin sida 4/11-16
Jag har haft kontakt med en diakon och många av mina vänner för att hantera min sorg. Dom har varit otroliga. Utan dom hade jag inte orkat.
Ifall nån har några frågor eller bara vill prata så lämnar jag min mailadress här. Men jag kommer svara i den mån jag orkar då jag nästan “gick in i väggen” under den perioden mamma var dålig från stroken fram till nu. Jag är själv kroniskt sjuk och är väldigt trött pga detta. Plus att sorgen tar mycket energi.
(Mailaddressen får den som frågar. Admin har den och har gömt den så att den inte kan missbrukas.)
Mvh Tuva ❤
Tuva Blomqvist (Reply)
Tuva Blomqvist,
Tack för ditt inlägg Tuva.
Jag har gömt din mailaddress för den kan tyvärr missbrukas i social media.
Var och en som legitimt vill ha den kan meddela det här och jag skall sända den till dem via den email de uppger.
Allt gott tillönskar jag dej och de dina.
/Kjell
Kjell (Reply)
Tuva,
Det är mycket tråkigt att Antonia har gått bort. Jag förstår hur oerhört tungt det känns för dig.
När jag inte såg henne på bloggarna under en längre tid fick jag en ingivelse… Tyvärr besannades den.
Jag har inte träffat Antonia, men diskuterat med henne på olika bloggar, och när jag nu kollar några av våra diskussioner kan jag konstatera att hon mycket engagerat och med stor inlevelse förmedlat sin förståelse av Guds Heliga Ord.
Vi får mötas på en bättre plats.
https://www.youtube.com/watch?v=FiobxJzNV3U
Tachbulah (Reply)
Kjell,
Från tredje Johannes 1 :”….så att vi arbetar tillsammans för sanningen.”
Det var det som jag upplever att Antonia gjorde. I det arbetet ingår att rådgöra och undervisa varandra. De som läser Bibeln ser att den innehåller många rådslag om hur man arbetar bäst tillsammans för att bevaras i tron och för sanningen. Finns inga konflikter mellan könen i Bibeln. Aldrig tas världsliga ting som politiska partier upp i de rådslag som handlar om individens eller gruppens relation mellan varandra och Herren. Vad jag kan se i Bibeln handlar det ytterst om var och ens tro/relation med Herren, där var och en får lov att stå för sin tro, och därefter att tillsammans utifrån dessa individuella uppfattningar, som exepelvis tolkningar av text, arbeta vidare för sanningen. För att nå framåt är det en förutsättning att var och en vågar stå för sin uppfattning. Då blir det tydligt vad man samtalar om och vart man kan gå vidare. Ingen har hela sanningen utom Herren. Vi är delar och låt dem vara tydliga för ett konstruktivt arbete. Därpå får man lägga till tid. I seriöst arbete tar det tid. Om var och en säger sin uppfattning klart och tydlig och sedan ger varandra tid tror jag det funkar. Herren är med i sådant, tror jag.
Ulrika (Reply)
Ulrika skrev:
Sanningen i ett nötskal!
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Jag skrev: “Finns inga konflikter mellan könen i Bibeln.”
För alla läsares skull vill jag förtydliga att jag menar att det inte finns några konflikter mellan könen i den bibliska församlingen.
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Om någon vill reagera kommer jag att flytta detta till Off-Topic.
Det finns inga konflikter. Där har du, Ulrika, helt rätt.
Det finns inte heller några kvinnliga äldste-BRÖDER.
Men samtidigt måste jag ju då erkänna att ordet “äldstebröder” inte finns i Bibeln.
Titus 1:5-6 Jag lämnade dig på Kreta för att du skulle ordna det som återstod och i varje stad insätta äldste efter mina instruktioner. En äldste ska vara fläckfri, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara vilda eller upproriska.
1. Troende barn som inte kan beskyllas för att vara vilda eller upproriska!
Hur gamla bör sådana barn vara MINIMALT?
Min tolkning är att dessa “barn” måste vara åtminstone tonåringar i de högre tonåren, eller till och med unga vuxna.
2. Om en person är “en kvinnas man” så är han inte en kvinna, inte en “Don Juan”, inte en “ungkarl” och inte en homo.
Denne man är således en god fader och ledare i sitt eget hem där hans vuxna barn har valt att följa hans och mammas exempel.
Hur gammal kan då en sådan “äldste” vara?
Ja, även namnet betyder att han inte är ung.
Inte tror jag att det finns spikade åldergränser, men däremot blir det ganska konstigt om vi tillsätter “äldste” som är yngre än 40 år. Och vi vet från Fariseernas tvivel på Jesus att de ansåg en “lärare” yngre än 50 som varande en person som inte ännu var torr bakom öronen.
Visserligen fick Hollywood göra Arnold Schwarzenegger till “mamma” eller “pappa som födde ett barn”. Men i verkliga livet är “en kvinnas man” en man som inte föder barn. Och en kvinna som föder barn är inte en man.
Kvinnliga pastorer? Nej, inte enligt Bibeln.
1 Tim. 3:2 En församlingsledare måste vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.
Vad gäller då för “en mans kvinna”?
Jag citerar då från Reformationsbibeln. 1 m.Ti 3:11-12 Deras hustrur skall på samma sätt uppträda värdigt, inte förtala någon, utan vara nyktra och trogna i allt. En församlingstjänare skall vara en enda hustrus man, hålla god ordning på sina barn och på sitt eget hus.
Och lägg då till Ef. 5:25-30 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. Han gjorde det för att helga den, sedan han renat den med vattnets bad i kraft av ordet, och föra fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller annat sådant. Helig och fläckfri skulle den vara. På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den. Så gör också Kristus med församlingen, eftersom vi är delar i hans kropp.
Ingen konflikt, men tydliga krav!
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Jag är med och håller med. Ja….alltså.
Ulrika (Reply)
Kjell,
Tack Kjell. Det var snällt, tänkte inte så långt.
Ha det så bra
Tuva Blomqvist (Reply)
Tachbulah,
Tack Tachbulah!
Ja det känns fruktansvärt jobbigt men det är livets gång. Jag vet att hon inte lider mera, hon blev aldrig sig själv helt efter stroken och när hon ramlade i sin lägenhet här i Östergötland (vilket hon tyvärr ofta gjorde) till slut gick det ju riktigt illa.
Den 4/11 får ni gärna tänka på mamma och tända ett ljus. Typiskt att det är på alla helgona i år, det är en “högtid” hon inte tyckte om. Men men.. Kram till er alla som bryr er. Hon hade uppskattat det mycket! <3
Tuva Blomqvist (Reply)