Allt kött är hö!

En gästblogg av bloggaren Eva Helen som har bloggen Det levande Ordet där du finner resten av hennes publicerade tankar och funderingar. Tack Eva att jag fick publicera dessa tankar här. /Kjell

Detta inlägg ska handla framför allt om gamla psalmer, och vad de kan säga oss idag.

För drygt ett år sedan började jag lyssna på och läsa gamla psalmer från Psalmboken, och Segertoner. Själv är jag inte uppväxt med sådana, förutom de psalmer vi sjöng inför jullov och sommarlov i skolan, såsom “En vänlig grönskas rika dräkt”, “Bereden väg för Herran”. Dessa sjöng vi i konkurrens med sånger som “Idas sommarvisa”, och “Lusse lelle”.

Jag minns att jag som skolflicka funderade över vissa ord i psalmtexten vi sjöng och som var svåra att förstå, som exempelvis “Allt kött är hö”. Inte alldeles enkelt för ett barn att förstå.



På söndagsgudstjänsterna i frikyrkan på 80-talet fick jag sällan höra några psalmer, utan psalmerna hade bytts ut mot mer moderna “lovsånger”, som oftast bestod av bara en vers, eller max två verser. Jag minns hur jag tyckte det var tröttsamt hur de sjöng samma verser om och om och om igen. Minst tre gånger om. Alltid var det så! Varför skulle vi göra det? Och vad var det för texter vi sjöng egentligen?

Jag minns hur tankegångar gick bland kristna om att gamla psalmer var tråkiga och omoderna, och att vi måste komma med något nytt och häftigt som tilltalar dagens moderna människor, som visar hur moderna vi kristna är, att vi kristna inte är så tråkiga och religiösa som många i “världen” annars kanske tycker.

Jag lämnade kyrkan i tonåren för drygt 20 år sedan, och började besöka frikyrkan igen för ett par år sedan. Lovsångerna i den kyrka jag besökte var nu en blandning av både psalmer, och mer “moderna” lovsånger. Jag fick erfara hur jag inombords reagerade olika, beroende på vilken sång som sjöngs. Vissa sånger fick hela mitt inre att jubla och glädjas, medan andra fick mig att känna mig stum och oengagerad, och ibland till och med orolig inombords. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på det då, varför jag kunde reagera så olika på olika sånger, men idag förstår jag att det till stor del måste bero på att vissa av sångerna är födda av Anden och ger liv, medan andra sånger är födda i “köttet” och ger således inte liv. Det är som Jesus säger i Joh 6:63:

“Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.”

Nu, två år senare, kan jag se med ännu klarare ögon på psalmer och andra lovsånger. Detta främst tack vare att jag har hunnit läsa mycket i Bibeln. Nu kan jag se att de gamla psalmerna oftast har texter som kommer direkt från Bibeln, dvs är “bibliska”, medan många av de nya, modernare lovsångerna inte alls, eller bara delvis är bibliska. Men hur kan det ha blivit såhär?

En rimlig förklaring är att vi inom kristenheten (frikyrkan i detta fall) kommer längre och längre ifrån Guds ord. Istället för att läsa Bibeln, så läser vi kristna andra “andliga” böcker, eller så kanske vi nöjer oss med att lyssna på en predikan då och då, som oftast inte innehåller mer än en eller kanske två bibelverser. I god tro, tror vi att detta räcker som andlig föda. Men enbart det som är fött av Anden kan ge oss liv. Köttet är till ingen nytta, som Jesus säger. Allt kött är ju hö!

Hur kan vi avgöra om de böckerna vi läser, och de sånger vi sjunger, och de predikningar vi lyssnar på kommer från Anden (Gud) eller från köttet (världen)? Det kan vara svårt att avgöra med hjälp av våra naturliga sinnen (köttet), utan uppenbaras främst genom Anden som bor i oss. Det var just detta som jag började uppleva för ett par år sedan, att Anden inom mig gensvarade enbart på de sånger som var födda av Anden. Jag kunde inte vid den tiden med ord förklara denna skillnad, men idag, tack vare ett större, och ännu växande förråd av Guds ord inom mig, kan jag tydligt se att det finns en skillnad på sångerna, rent textmässigt.

Bland en del kristna har jag stött på tankegångar om att vi kristna som lever idag, vet mycket mer, och är mycket andligare och klokare än kristna som levde för femtio, hundra, eller femhundra år sedan. Att vi på något sätt skulle sitta på mer kunskap om Gud än de, att Gud uppenbarat mer för oss än vad Han tidigare gjort för våra kristna förfäder. Själv tror jag snarare att det är tvärtom. Vi har blivit självkloka och fastnat i denna världens visdom, och därmed blivit andligt blinda. Detta blir tydligt om vi på allvar vänder oss till Gud och börjar studera Bibeln och öppnar oss för det som står där. Bibeln är ju Guds egna ord, och de ord som kommer från Gud är garanterat fött av Anden, och ger oss därför liv. Och det finns ju faktiskt bara EN väg och EN sanning, och den vägen och sanningen uppenbarade Jesus för oss i denna världen, för 2000 år sedan.

När kristna frågar mig om jag kan rekommendera dem något att läsa, eller lyssna på, så brukar jag sällan rekommendera annat än bön till Gud vår Fader, och bibelläsning, just för att vara säker på att jag inte rekommenderar något som är kött, och därmed livlöst som hö. Det är bara lönlöst, och i värsta fall förvillande! Men jag vågar också rekommendera gamla psalmer, en rik skatt som jag är glad för att jag fått upp ögonen för, och som visat mig att det finns saker som var bättre förr.

Åter till “Allt kött är hö” som vi sjunger i vår populära sommarpsalm. Var kan vi läsa om det i bibeln? Det återfinns i Jesaja 40:6, och i 1 Petr 1:24 (med skillnaden att det är översatt till “gräs” istället för “hö”). I Jesaja 40:8 kan vi läsa vidare att:

“Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.”

Vad passar bättre än att avsluta detta inlägg med “En vänlig grönskas rika dräkt”:

/Eva Helen

1.
En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.

2.
Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa.
Ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

3.
Men du, o Gud som gör vår Jord
så skön i sommarns stunder:
Giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver,
blott Herrens ord förbliver.

4.
Allt kött är hö, allt flyktar här
och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv,
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.

5.
Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt;
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där inget vissnar mera.

Text av Carl David af Wirsén år 1889

17 thoughts on “Allt kött är hö!”

  1. Bra inlägg!

    Så har du då på ett mycket bra pedagogiskt sätt satt ord på vad många av oss, som är födda på nytt, genom vår Herres Jesu Kristi Guds Ande, upplevt och alltjämt upplever. Och, det är allt detta hö som man numera matas med, som gör det allt svårare att gå på gudstjäster och möten i förment kristna sammanhang. Själen blir utsvulten och förtvinad av allt för mycket hö. Bättre då att vara mycket selektiv, läsa Guds Ord, bedja själv, och dela sitt stycke Andliga bröd i de små nära sammanhangen. Det ger den föda för själen, som det alltid gjort.

    MVH / Sefast Tronde

        (Reply)

  2. Eva,

    Ännu ett tack för detta ditt vittnesbörd.

    Jag tror att vi är många som har upplevt detta “mantra-aktiga” sjungande av så kallade lovsånger som jobbigt.

    Här i Kenya är det om möjligt ännu mera markant. Man kan hålla på att sjunga en kör på 8 ord i en halvtimme.

    Ja nog är det skillnad på äkta lovsåner och autosuggestion alltid.

    Äkta lovsånger handlar om vad Gud gör och är bibeltrogna.

    Mantrasnuttarna handlar ofta om vad jag, eller vi, skall göra för att få kraft till stordåd.

    /Kjell

        (Reply)

  3. “Mantra snuttarna handlar ofta om vad jag, eller vi, skall göra för att få kraft till stordåd”.

    Kjell,

    Håller med dig! Det är inte lovsång utan suggestion, det handlar om.Gud blir liten och egot stort och uppblåst!

    De gamla väckelsesångerna/ psalmerna, var födda av Guds Ande och därigenom är de otidsenliga. Men nu skall man ju vara anpassad efter denna världens tidsanda! Helst skall det vara ett snabbt, häftigt och högljutt tempo som därför inte ger någon tid till eftertanke, eller att höra Andens sus .Precis som i denna världen alltså, där tystnaden, är livsfarlig.

    Detta fenomen märks även hos vissa predikanter som rabblar fram sina budskap, så man skall lyssna ytligt och inte hinna gå på djupen.Man kan lätt bli manipulerad därför.
    /Antonia!

        (Reply)

  4. Tack Sefast, tack Kjell.

    Ja, det är för bedrövligt vad vi kristna leder oss själva in i. Visst är det världens ande som har kommit in i församlingarna. Just detta med återupprepande av ordfattiga sångtexter kan vi ju se även i andra sammanhang, som inom Hare Krishna-rörelsen exempelvis. “Hare Krishna, hare rama, rama hare, rama rama” om och om igen. Det har garanterat inget med Guds ande att göra.

    Vi måste helt enkelt hitta tillbaka till vår Gud! Det är också detta som är tanken/syftet med det jag skriver, att uppmuntra kristna att närma sig Guds ord, och finna livet.

    Efter att jag skrev detta inlägg “Allt kött är hö”, kunde jag inte riktigt släppa tankarna kring gamla psalmer och korta lovsånger. Så det blev ett ytterligare inlägg på min blogg, för den som vill läsa vidare:

    http://levandeordet.blogspot.com/2011/06/forlora-inte-kunskapen-om-gud.html

    Frid,
    Eva Helen

        (Reply)

  5. Eva Helen!

    En gång på ca 10 år, har jag känt mig glad i en Gudstjänst, en gång på ca 10 år, har lämnat en Gudsttjänst och varit glad. I princip alla Gudstjänster, eller möten jag varit på de senaste 10 åren, har varit en sådan andlig bedrövelse, att jag iblan varit nära att gråta på vägen hem. Till råga på allt, lägger sig något konstigt andligt över mig som gör att jag mår själsligt dåligt hela resterande dagen.

    Andens frukt är glädje och frid och där Guds ande är, där är frihet, när detta saknas så borde den troende inte acceptera, utan lämna, för det är något som är väldigt fel!

    Bb

        (Reply)

  6. Björn,

    helt sant att det är torka i många församlingar! Men som tur är finns det vattenhål också. Jag har förmånen att få besöka en liten församling där Guds ande kan få verka i frihet. Denna församling har verkligen varit till välsignelse för mig. Den består nästan bara av äldre, sjuka och mindre bemedlade människor – sådana som “ingenting är” i världens ögon. Församlingen är långt ifrån perfekt, men hjärtat är på rätta stället.

    Frid,
    Eva Helen

        (Reply)

  7. Finns ytterligare en aspekt på detta med psalmer och läsarsånger som nästan aldrig berörs – huruvida de som sjunger dem menar vad de sjunger eller om det, för dem, bara handlar om död kultur. Jag tycker mig märka en tydlig skillnad.

    Behöver jag nämna att jag inte kan med delar av “minns-du-sången”-modet?

        (Reply)

  8. Notera även hur vissa äldre frikyrkliga psalmer anpassats till folkkyrkotanken. Det är definitivt flera spetsiga formuleringar än “nu satan fritt må rasa och prästen hjälpa till” som slipats ner…

        (Reply)

  9. Eva Helen,
    jag instämmer i hela din bloggpost.
    Samtidigt blir jag konfunderad av det som står i Uppenbarelseboken, att väsendena säger “Helig, Helig, Helig är Herren Gud…” dag och natt.
    Det kan ju användas som ett argument att sjunga mantralika sånger.

    Vad tänker du (och ni andra)om denna bibelpassage?

    mvh Tobias

        (Reply)

  10. Tobias,
    “Helig, Helig, Helig är Herren Gud…” dag och natt.
    Det kan ju användas som ett argument att sjunga mantralika sånger.
    Broder Tobias,

    Denna tillbedjan har rätt fokus, Herren Gud är helt i fokus! Och är inspirerad av den Helige Ande!

    Mantra sångerna däremot har människan i fokus och är köttsliga till sitt väsen, ja, i värsta fall även sataniskt influerade.Man vill bli som Gud, vara oberoende av Honom, som allena ger liv anda och allt!

    Tror alltså inte att det har med ditt citerade bibelord att göra, att man valt att gå in på denna väg!

    Utan snarare är det avfallets väg man valt.Den breda vägen som leder till fördärvet!
    Mvh/Antonia

        (Reply)

  11. Eva Helen,
    “Församlingen är långt ifrån perfekt, men hjärtat är på rätta stället”.
    Eva Helen,

    Vilken nåd att du hittat till ett sådant sammanhang.Det är där som Gud kan uppenbara sig, för det har Han valt att göra genom det som “ingenting är”!

    Och vilken församling är perfekt förresten? Den består ju av människor 😀

    Guds rika välsignelse/Antonia

        (Reply)

  12. Tobias,

    Hej Tobias, jag har aldrig funderat över den versen, Upp 4:8.

    Men jag gick in nu och tittade lite snabbt i grekiska översättningen, och eventuellt (mycket troligt) ska man inte tolka/översätta det som att de “oupphörligen dag och natt” säger “Helig, Helig, Helig … “. Däremot står det att de har ingen “vila” (engelska “rest”), varken dag eller natt.

    Liknande textavsnitt på grekiska (samma ord) hittar vi i Upp 14:11, som handlar om de som tillber vilddjuret eller har dess märke, vilket här på svenska översätts till:

    “…De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt…”

    När det gäller de fyra väsendena, kan vi ju läsa om dem även på andra ställen i Upp. I Upp 5:14 säger de “Amen”, och i Upp kap 6, säger de “Kom!”. Alltså kan de ju rimligtvis inte oupphörligen, dag och natt, säga “Helig, helig, helig…”.

    Därför tror jag att det är en feltolkning i den svenska översättningen i Upp 4:8.

    Frid,
    Eva Helen

        (Reply)

  13. Vad hemskt Björn att bara ha känt dej berörd av Guds Ande på 10 år under Gudstjänsten.

    Jag älskar den församling som jag tillhör och jag blir alltid berörd och blir andefylld under Gudstjänsten. I vår församling är det Ande och liv och frihet även om pastorn säger att det är inte som förr när det var väckelse.Ibland när det är som sämst ( för att jag själv har varit för mycket i köttet under veckan pga för mycket arbete och för lite tid över till Guds Ord och inte riktigt kan ta emot) då fyller det på sakta och stilla så jag knappt märker det men när jag åker hem märks det verkligen skillnad.

    Jag har bara varit frälst i drygt 3 år och jag kan inte så många psalmer och kan knappt sjunga utan Andens hjälp. Vi sjunger nästan alltid lovsång med hela hjärtat och jag tror att de lovsånger som vi sjunger kommer från Gud eller är starkt inspirerade av Anden. Vår lovsångsledare och hans fru får ibland en ny sång från Gud och dom gillar jag.
    När jag har varit i en annan församling har jag haft lite svårare att ta emot när de sjunger sina egna lovsånger som jag inte kan. Men när de sjunger dom jag kan blir det ingen skillnad.

    När jag är på möte där jag blev frälst så sjunger de bara psalmer som inte berör mej så mycket eftersom jag inte kan dom men de som är där (mest äldre andefyllda Gudsmän/kvinnor) blir mer berörda än jag. I det samman hanget brukar jag bli kompenserad under predikan istället och jag blir berörd av ordet istället. Hela den platsen har en stark smörjelse över sej och mötena brukar bli bra.

    På utpostmötena kan det däremot bli mycket segertoner och någon enstaka psalm eller blir det lovsång beroende på vem som håller mötet.Oavsett vilket brukar det bli bra.
    Första gången som jag kände mej starkt berörd utav psalmer var när Eric och Anett Anders kom till vår församling och sjöng julpsalmer. Då kände jag smörjelsen fast vi bara lyssnade. Innan hade jag aldrig känt något när jag varit i Svenska Kyrkan och sjungt psalmer.

    När jag läser i psaltaren så tycker jag att mer än hälften av psaltaren är omgjord till lovsång. Jesus och lärjungarna sjunger också lovsång/psalmer från psaltaren men det står lovsång. Jag har också märkt att när man har tagit har tagit ut text från uppenbarelseboken så är det starkt åtminstone för mej.

    Så vad blir min erfarenhet så här långt? Vad gäller sånger som sjungs i kyrkan är det viktigast att de är från Gud och inte konstruerade. Det finns många kristna som säger att det är segertoner som det är bäst smörjelse i och det är det säkert för dem som säger det.

    Att det är torrt som fnöske på alldeles för många håll beror på att förkunnelsen har urvattnats bönen har tystnat, folk ids inte läsa bibeln eller be hemma heller. Guds närvaro blir mindre märkbar i var och ens liv. Sången under Gudstjänsten blir inte heller riktigt från hjärtat och man har hamnat i en ond cirkel som om den inte bryts leder in i det stora avfallet.
    När man sedan i desperation gör vad som helst för att folk ska komma till kyrkan så kanske man gör något eller tar in något som gör att Guds Ande lämnar templet/kyrkan/människan helt och hållet iofs är det ju precis vad som varnas för i Bibeln.

    Hur vänder man det? Församlingen måste vända om igen och bekänna sina synder inför Gud och be honom om förlåtelse och börja be och läsa Bibeln igen. Man måste också höja förkunnelsen eller få in en annan pastor som inte har tappat gnistan eller tron. Pastorn måste vara ett föredöme och en uppmuntrare och stark i tron.

    Det låter enkelt men det är det inte men jag har hört talas om några församlingar som det har hänt något i så att Gudsnärvaron har kommit tillbaka igen på ett märkbart sätt.

    Halleluja jag fröjdas i Anden. Det bästa är ändå att trots allt så är Guds närvaro där jag är när jag längtar efter Gud så kommer Han direkt där jag är!
    Himmelriket är en skatt som vi ska bevara. Jag blir så överväldigande glad när jag skriver detta så jag hoppas att det kan smitta över på er när ni läser detta!

    Mvh Thomas

        (Reply)

  14. Thomas skrev: “Församlingen måste vända om igen och bekänna sina synder inför Gud och be honom om förlåtelse och börja be och läsa Bibeln igen.”

    Thomas,

    Ett hjärtligt tack för ditt vittnesbörd. Det blev ju nästan en predikan.

    Du har helt rätt. Utan bönegemenskap med Herren och studiet av Guds ord blir det torrt.

    Och, som du påpekar, om man inte “vandrar i ljuset, som Han är i ljuset” (1 Joh. 1:5-10) blir det ensamt.

    /Kjell

        (Reply)

  15. Thomas,

    “..hoppas att det kan smitta över på er när ni läser detta!”

    – Ja, din glädje i Gud är verkligen smittsam. Och jag gläds med dig när jag läser ditt vittnesbörd.

    MVH / Sefast Tronde

        (Reply)

  16. Hei, takk for forklaringen. Vi synger “En vänlig grönskas rika dräkt” i mitt kor, og jeg har også lurt på hva betydningen “allt kött är hö” skulle bety på norsk. Da jeg googlet ordet hö (høy – fòr for ku og hest) ble jeg ikke mye klokere. Din forklaring var nyttig for meg og jeg forstår nå at det gjelder at alt er forgjengelig og til slutt er det bare Herrens ord tilbake.
    Mange takk.
    Med vennlig hilsen
    Øyvind Bakke

        (Reply)

  17. Øyvind Bakke,

    Kul att denna gamla bloggpost blev dig till nytta!

    “…den som söker han finner…” (Luk 11:10). Ett ord att lita på!

    Hälsn,
    Eva Helen

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *