Jag har läst någonstans att de två största skräckerna ett barn har är skräcken att bli lämnad ensam, alltså bli övergiven, och skräcken för mörkret.
Låt mej börja med att berätta att vi barn växte upp i ett varmt hem med föräldrar som gjorde allt för oss. Detta är alltså inte på något sätt en beskyllning. Bara en skildring av upplevelser.
När jag var barn spelade minnena av andra världskriget och de spända relationerna med Sovjet en stor roll. Kristna fängslades och torterades där. Ibland till döds.
I skolan fick vi ett litet häfte som hette “Om kriget kommer” och vi fick öva oss i vad man skulle göra, och inte göra om någon fällde en atombomb på Sverige.
I söndagsskolan och församlingen fick vi givetvis lära oss att det gällde att vara redo när Jesus kommer. Och genom Darbyismens inflytande var det “självklart” att “två skall sova i samma säng, en skall ryckas upp och en lämnas kvar”.
Och det skulle troligtvis ske på natten för man felciterade det och sade att “Jesus kommer som en tjuv om natten”.
Att mina föräldrar skulle “ryckas upp” tvivlade jag inte på. Men hur det skulle gå för oss 5 barn, jag den äldste, tvivlade jag på.
Att lämnas ensam med mina syskon var en konkret skräck många tidiga morgontimmar i mörkret.
I församlingen var det vanligt att folk som utgav sig för att profetera stod upp efter att någon hade talat i tungor och började med gammatestamentliga formuleringar: “Så säger HERREN, Herren… etc. O att du idag ville akta på mina ord… etc. Se dagar skola komma… etc. Svåra förföljelser och martyrskap när Ryssland annexerar Sverige… etc. Detta blir det sista året i frihet… etc. O, mitt folk, mitt folk… etc. etc.
Vi hade ett tjogtal “profetiska” böcker, mestadels av Amerikanska författare. När jag blev tonåring läste jag flera av dessa böcker. De tecknade en eskatologi som bäst kan beskrivas som en historiebok i förväg.
De handlade om när uppryckandet skulle ske, när nästa världskrig skulle startas av Ryssarna. För Amerikanarna var ju Guds utvalda folk och “the good ones”. Hur och när saker skulle ske med Israel. Vilka som var odjur och falska profeter och skökor och jag vet inte allt vad….
Fruktansvärda tolkningar av basuner, vredesskålar och andra otäckheter. Domens dag var verkligen alla otäckheters otäckhet.
Att det fanns både tröst och glädje i att Gud skulle döma de skyldiga och upprätta skapelsen kom aldrig på tal.
Och av 15 böcker var det inte två som hade samma “uppenbarelser” eller schema. Och ingen av böckerna berättade att Sovjet skulle falla sönder. Innehållet var väl ägnat att duga som scenario för skräckfilmer från Hollywood.
Och i efterskott kan jag säga att alla dessa profeter profeterade falskt enligt Bibelns standard.
5 Mos. 18:21 Och om du säger vid dig själv: ‘Huru skola vi känna igen det som icke är talat av HERREN?’, 22 så må du veta: när profeten talar i HERRENS namn, och det som han har talat icke sker och icke inträffar, då är detta något som HERREN icke har talat; i förmätenhet har då profeten talat det; du skall icke frukta för honom.»
Matt. 7:15 Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.
Matt. 24:11 Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.
Jag berättar om detta för jag vet att jag inte är ensam om dessa upplevelser.
Och inte förrän jag själv började läsa Bibeln på allvar blev jag befriad från skräck som byggts upp från barnsben.
Jag hade då redan lämnat Sverige för att slippa vara med när det annexerades av Ryssland. Jag hade läst Ryska i gymnasiet för att i alla fall kunna förstå vad skräckens folk talade om.
Och jag hamnade i en omgivning där man inte var så eskatologi-fixerad som i Sverige.
Sedan jag började läsa Svenska bloggar de senaste få åren, har jag förstått att det fortfarande är eskatologi-högrtyck i Sverige.
Visst finns det många viktiga händelser som antyder att stora saker står för dörren. Vi skall vara vaksamma och nyktra. Och nykterheten drunknar inte sällan i fasansfulla spekulationer och konspirationsteorier. Vaksamheten slår inte sällan över i en närmast neurotisk skräck eller spekulationsyra.
1 Tess. 5:1 Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till eder, käre bröder. 2 Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten. 3 Bäst de säga: »Allt står väl till, och ingen fara är på färde», då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan. 4 Men I, käre bröder, I leven icke mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv; 5 I ären ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till; 6 låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.
Som avslutning vill jag repetera det jag redan skrev i en kommentar:
Visserligen står det att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 1 Tess. 5:1-6
Men Paulus lägger till “Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv.”
Det går således att vara vaken och ha insikt.
Vad gäller det där med pre-trib har jag alltid undrat hur man kan gå på det….
Jesus säger: “Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.” (Joh. 6:39-44)
Hur många dagar finns det kvar efter “den yttersta dagen”?
Inte många va? I alla fall inte 7 år.
Koppla det med 1 Tess. 4:16-18 “Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren. Så trösten nu varandra med dessa ord.”
Så när uppstår då “de i Kristus döda”?
Jo på den yttersta dagen!
Kolla sedan Upp. 20:4 Och jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, de åt vilka gavs makt att hålla dom. Och jag såg de människors själar, som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörds och Guds Ords skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och icke heller tagit dess märke på sina pannor och sina händer; dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år. 5 (De övriga döda blevo icke levande, förrän de tusen åren hade gått till ända.) Detta är den första uppståndelsen. 6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.
Hur många uppståndelser finns det före den första uppståndelsen?
Svar: Inga.
Och vilka uppstår då, bland andra?
Jo de som inte tillbad Antikrist.
I rest my case.
/Kjell
Ett litet tillägg:
Det finns en gammal läsarsång som hade en strof som lät såhär:
“Nu satan fritt må rasa och prästen hjälpa till.”
Det var på den tiden som läsare aktivt förföljdes av kyrkans män i Sverige.
Sedan kom “ekumeniken” och prästerna blev civiliserade. Då skrevs den om till:
“Nu satan fritt må rasa och världen hjälpa till.”
Kanske har det blivit dags att skriva om den igen?
“Nu satan fritt må rasa och profeter hjälpa till.”
Ja, de falska då förstås!
Resten av versen lyder:
“Jag skall för dem ej fasa, det går som Herren vill!
Guds Ord behåller segern, och alla segra med,
som stå uti Frälsarens led.”
Views: 49
Hej!
Jag har varit en pre-tribare förut, för jag tänkte som så:
Det som håller tillbaka Anti-krist och vedermödan,
är den Helige Ande. Uppryckandet, såg jag som att:
Den Helige Ande tas från jorden och alla vi som har den Helige Ande inom oss följer med av bara farten.
Sedan kan A.K och vedermödan börja sitt härjnings-tåg på jorden och vi sitter och spelar psaltare hemma hos Gud.
Men sedan kom jag på att Satan själv, var ytterst verksam på jorden när Gud själv gick här nere.
Han var faktiskt väldigt nära Jesus hela tiden, trots att Jesus var fylld av den Helige Ande till 100%.
Då började jag förstå att vi som Guds barn kommer att få vara med till “the bitter end”. Kanske är det så att, ju mer fyllda av den Helige Ande vi blir, desto mer vedermöda för vår yttre människa?
mvh L.S
Lennart Svensson (Reply)
Kjell, jag känner igen din berättelse från närstående, som vuxit upp i (pingst)församlingar, där det du beskriver var vardagsmat. Inte konstigt att de nu har lite svårt att ta till sig något tal om Jesu återkomst över huvud taget.
Jag är inte uppvuxen i någon församling, utan kom in helt utifrån (tack Jesus), men hann ändå få en dos av den pre-triblära som L.S. också beskriver. Vad var frukten av det? Jo, mycket rädsla.
I vuxen ålder har jag hållit mig borta från profetior så gått det går, och har inte alls upplevt något, som du skriver “eskatologiskt högtryck”, utan snarare öken. (Det är över tio år sedan jag hörde Jesu återkomst överhuvudtaget nämnas från någon predikstol – kanske mer än så.)
När jag sedan gick i väggen och blev sjukskriven – för andra gången – så började jag läsa Bibeln igen. Rätt igenom, från början till slut, och för glatta livet. Jag var helt beroende av Guds ord, och med Hans nåd öppnades Skriften, så att jag såg sånt jag inte sett förut.
Nu var hela min egen duktighet borta med vinden, och jag klamrade mig fast vid Ordet som vid en räddningsflotte. När jag kom till ställen som talade om ‘den dagen’, så hoppade de ut ur texten, och den Helige Ande bearbetade mig längs vägen, tills jag insåg att det börjar närma sig…
Och jag insåg också att ingen talade om det. Det fanns ingen som helst undervisning, eller intresse över Jesu återkomst. Det viftades åt sidan.
Så, då sökte jag på nätet, för att se om det fanns NÅGON annan som upplevde att det var viktigt – och fann Ohlins hemsida, och senare Berndt Isakssons. Jag är så tacksam för den kontakten, för det är det enda forum jag har för att dryfta dylika ämnen. ‘Alla’ mina kristna vänner backar för talet om Jesu återkomst. Så högtrycket är i min upplevelse ytterst lokalt.
(Jag brukar uppskatta det du skriver också, Kjell.)
mvh, Ingela
Ingela (Reply)
Kjell,
Tack för att du ville dela detta, med oss!
Men vilken fruktansvärd upplevelse att som barn behöva bära på sådana tunga tankar! Det orkar ju knappt vuxna med!
Bara på “den frukten” borde man ju kunna inse hur falsk denna “Darbyism är”
Villoläror verkar alltid förvanska Guds anletsdrag!
Antingen blir Han en Gud som man inte kan lita på, det trekantiga ögat i kyrktaket, som vakar över minsta misstag man gör, eller också tappar man helt respekten för Honom, blir tygel lös..
Som nyfrälst var jag i USA och där förkunnades denna lära som varandes en absolut sanning!
Det tog sedan tid för mig, att börja tänka i andra banor. Dels för att jag ville tro att detta var sant! Det lät ju så smärtfritt och bra, kliade i öronen, men samtidigt ville jag ändå veta sanningen. För i själv- bedrägeriets värld blir man aldrig långvarig! Verkligheten hinner alltid i kapp en, förr eller senare
Därför är det mycket allvarligt när man förvanskar Guds Ord så att det tilltalar köttet i oss, istället för Anden! De leder människor bort ifrån Gud,antingen av felaktig Gudsfruktan/rädsla, eller också i brist på sådan! “Skulle Gud ha sagt”…?
Vi har därför alla ett ansvar att avslöja sådan villor, för då kan liv räddas! Och att förkunna ett oförfalskat Evangelium, är ju det bästa motgiftet! Allenast för sanningen förmår vi ju något, inte emot…
Antonia
Antonia Berglund (Reply)
Lennart,
Det är sant som du säger, att Guds barn är kallade att lida/prövas, men aldrig över vår förmåga dock! Han har berett oss en utväg, så att vi kan härda ut, när så måste ske.
Tänker på några strofer nu: Ingen nöd, och ingen lycka skall ut ur Hans hand dem rycka, för Han själv vill blott det ena,barnets sanna väl allena!
Gud välsigne dig Broder,
Antonia
Antonia Berglund (Reply)
Ingela,
Välkommen hit och hjärtligt tack för ditt vittnesbörd.
Just genom att komplettera varandra kan vi visa den äkta enheten i Kristus.
Bara Han vet hur ditt vittnesbörd kan påverka de som läser detta.
Och jag är helt ense med dej att Berndts hemsida har en viktig funktion att fylla.
Kanske såg du att den finns på min länklista.
/Kjell
Kjell (Reply)
Antonia,
Kanske förstår du nu varför jag ofta poängterar att Gud kan dra upp oss ur nästan vilken grop som helst om vi bara vill det.
Vem av oss kom från en perfekt omgivning? Familj, församling, etc…..
Men löftet står kvar: Den sökande finner!
/Kjell
Kjell (Reply)
Hej Kjell
Ja, som man känner igen sig i din berättelse från “förr”.
Känner att dina tankar är väldigt kloka och jag har en stor respekt för det du skriver.
Hoppas ändå att en del av pingstelden hittar tillbaks till våra kyrkor snart.
Läsare (Reply)
Hej Antonia!
Tack för Välsignelsen, som kom precis i rätt tid!
Må den vända tillbaka till Dig tio-falt, syster!
Mvh L.S
Lennart Svensson (Reply)
Läsare,
Ja visst, ju mer av äkthet och Den Helige Ande, desto bättre.
Låt oss inte döva men pröva!
/Kjell
Kjell (Reply)
– Ja, relevanta tänkvärdheter, men det hela tål nog ändå att vridas och vändas på en del.
– Det där med att tolka profetia är inte alltid helt så enkelt i mänsklig bemärkelse som man först tycks kunna tro, utifrån anvisningarna i Bibeln. Och jag tror heller inte det skall vara så solklart enkelt, utan man måste tvingas in i Ordet och inför Gud i prövandet – för att inte hamna “vilse i pannkakan”.
En privat reflektion: – Jag har ännu inte tagit del av någon *riktig* profetia (utom i Bibeln) som inte varit mer eller mindre färgad av profeten. Så det hela är inte bara svart eller vitt. Stämmer det vid en Biblisk prövning till mer än hälften så är det *mycket bra*. Vill till och med vara så morsk att jag utmanar alla som läser detta: – Ge exempel på någon bra utombiblisk profetia, som stämmer till mer än hälften!
Sedan är det en annan sak att det finns *riktiga* och *falska* profetior, som är lättare att skilja åt genom prövning.
Frukten av att varna för falska profeter kan ibland bli att man skrämmer till tystnad. Har tyvärr på relativt nära håll fått se *riktiga* profeter, som tjänat i många år, formligen sablats ner av självutnämnda väktare.
Det är tyvärr inte så ofta som det borde, det talas om att ‘väktare och förmanare’ skall följa bibliska principer. Kanske bör vi även förmana och tillrättavisa väktarna, i synnerhet vissa av dem.
Trots allt står uppmaningen att söka profetians gåva fast. Följdfrågan blir då prövningen av profetia, och hur vi rätt skall korrigera profeter, och tillrättavisa/visa ifrån oss falska profeter?
MVH / Sefast Tronde
Sefast Tronde (Reply)
– Ovanstående även som en reflektion över att det är lättare att känna igen och tolka historiska fel som begåtts i dagens ljus…
Vad som gjorts måste ju för att förstås på rätt sätt och sättas i sin historiska kontext. Vad kämpade man mot då? Hur var det andliga klimatet? etc. etc.
Vad vi alla däremot bör göra är att lära av historien. Det hjälper ingen att oreserverat och onyanserat vare sig idolisera eller fördöma människor och händelser som varit före oss. Inte så att jag menar att jag tolkar något sådant ur bloggposten, bara att jag tycker det är väl värt att understryka.
MVH / Sefast Tronde
Sefast Tronde (Reply)
Kjell!
Det är väldigt bra att du tar upp detta med skräck predikningar!
Nu börjar det ju förakomma predikningar om hur mycket Gud hatar människan och att vi samlar vrede på oss, som kommer att utgjutas over oss.
Jag tycker att det är en märklig predikoteknik för att få människor att inse hur värdelösa dom är. Även om det står att Gud hatar ogärningsmän, så måste man kanske ställa sig frågan vad hata betyder utifrån Guds perspektiv.
Sen är det ju så, att om Gud hatar människan, varför då sända sin son, Nej Gud älskar människan och vill försona henne med sig själv, det är det som är det glada budskapet!
Bb
Björn bloggaren (Reply)
Sefast du skrev: “Frukten av att varna för falska profeter kan ibland bli att man skrämmer till tystnad. Har tyvärr på relativt nära håll fått se *riktiga* profeter, som tjänat i många år, formligen sablats ner av självutnämnda väktare.”
Nu hoppas jag givetvis att de som läser detta ser att jag fullt ut tror på profetior i Bibeln och även att Gud ännu idag, eller kanske speciellt idag, kan tala till oss genom profeter.
Dock syns det mej sorgligt att profet blivit nästan identiskt med siare i våra tankar.
Jag anser att en profet kan tala utan att sia.
Vi behöver sannerligen trogna bibellärare idag.
Som aldrig förr.
/Kjell
Kjell (Reply)
Björn,
Jag tror nog inte att det handlade om skräckpredikningar. Bara att det var litet fel lära.
Och det är nog ganska individuellt om man är en grubblare som jag eller någon som har ett lättare sinnelag och kan ta det med en klackspark.
Men jag vet dock att det var många barn som levde med liknande skräck att bli lämnade ensamma på grund av uppryckandet.
/Kjell
Kjell (Reply)
Ingela,
Ett hjärtligt tack för din öppna och ärliga berättelse! 🙂
Du skrev:”Och jag insåg också att ingen talade om det. Det fanns ingen som helst undervisning, eller intresse över Jesu återkomst. Det viftades åt sidan”.
Det är nog många som har upplevt precis detsamma som du: “Lagom är bäst, nu skall vi väl ändå inte bli alltför fanatiska”! Så känns det så fort man nämner något som inte kliar i den köttsliga naturen!
Man blir ensam och oförstådd, när man vill ta sin Guds-tro på allvar! Men många söker det jordiska istället för det som är där ovan! Därför vill man inte höra på några allvarsord. Men som det står i Ordet; människorna skall i de yttersta dagarna -ha ett sken av Gudsfruktan- men inte vilja veta av dess kraft, de skall älska vällust mera än Gud!
Det är djupt tragiskt, men vi väljer ju alla vilken väg vi ska ta.Kanske att Gud låter en sådan nöd komma över kristenheten så de som sover, vaknar upp! C.S Lewis lär ha sagt att, lidandet är Guds megafon till en döv värld! Gud vill ju varna så att ingen skall gå förlorad!
Ja, det kan kännas ensamt och sorgligt ibland min syster, men jag har ändå sett att Gud alltid låter oss hitta någon vän i nöden.En broder eller syster som man kan dela sina tankar med! Du har ju redan hittat 2 st sådana på nätet, skrev du.
Vi är ju lemmar i Hans kropp och jag tror att Gud, när tiderna hårdnar, kommer att leda dem som älskar honom, tillsammans! Detta visade Han mig, för många år sedan.Det blir nog inte i de gamla sammanhangen dock, utan Han kommer att göra något helt nytt!
Och du, glöm inte bort, att det finns äkta profeter också, men kanske där man minst väntar sig det!
Guds rika välsignelse,
Antonia
antonia berglund (Reply)
Min far fick ofta höra från sina föräldrar att om han inte var snäll så skulle han inte få följa med när Jesus kom och hämtade dem.
Ludvig (Reply)
Läran om ett uppryckande innan eller i början av de sju sista åren har inget stöd i bibelordet. Kan bara säga ett stort AMEN till din utläggning, Kjell.
Jakob Bernardsson (Reply)
Jakob,
De som predikar pre-trib verkar ha två motiveringar.
1. Man måste vara beredd att möta Jesus när som helst.
Men för att förstå att man måste vara beredd behöver man ingen pre-trib lära. Ingen av oss vet ju om vi lever i morgon. Och personligen tror jag inte att vi kommer att kunna fastställa exakt när vedermödan börjar, eller har börjat.
Det finns ingen brist på “vedermöda” i världen idag.
2. Locka till efterföljnad för att slippa vedermödan.
Faran med denna predikan är just att den sopar landningsbanan för Antikrist.
Risken är stor att man kommer gå på att Antikrist är Messias när han kommer och upprättar lögnens fridsrike.
Men jag är rädd att majoriteten kommer att falla i den gropen, för Jesus var ordentligt säker på sin sak när han sade:
“I en stund när ni inte väntar det kommer jag tillbaka.”
Och varför skulle man inte vänta det?
Jo för att man tror att Han redan kommit!
/Kjell
Kjell (Reply)
Ludvig,
Vi får vara tacksamma att Herren är en mästare i att frälsa och hjälpa.
/Kjell
Kjell (Reply)
“Förakta inte profetior, men PRÖVA allt, behåll det goda…”1 Tess 5:20
Det är ju profeterna man ska pröva, för de öppnar sin mun och i TRO, utan det de säger!
“….forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.” Apost.17:11
Jag finner heller inget stöd för att Jesus ska komma tillbaka TVÅ ggr: en för att hämta oss innan vedermödan, och en på Oljeberget. Och enligt vad jag har läst så betyder “Herrens Dag” den dagen Herren griper in, enligt judisk sätt att förstå det ordet.
“Och nu Herre….hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt Ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare i Jesu namn” Apost.4:29-30 och 8:6-7, 12 och många fler liksom att Jesus kom med ett “glädjens budskap”, osv. Och “Guds Son uppenbarades för att han skulle göra SLUT på djävulens gärningar.” enligt 1 John 3:8
Evangelium spreds genom under och tecken och inte genom skrämsel!
HI (Reply)