Är du också en så’n där galning?

I North Carolina firade man Harold Campings förutsebara miss.

Ironiskt att gudsförnekare är mera bibeltrogna än självutnämnda profeter.

Denne falske profet är bara en i en lång radda som lyckats lura sina följeslagare med falska rykten och därmed bringa sorg i kristustrogna läger och förvirring hos de obefästa.

Vi lever i en tid med “hausse” på ändtids-spekulations-börsen.

Vi kan räkna med att själafienden kommer att göra allt för att vålla förvirring och överrösta bibeltrogna väktare på muren.

Du behöver inte leta länge innan du hittar massor av “lärare” som predikar ett uppryckande innan vedermödan och/eller en stor väckelse i ändtiden.

Det kan inte skada att se på liknande händelser i historien.

Till utgångspunkt citerar jag 2 Tess. 2:1-4

I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder, att I icke — vare sig genom någon »andeingivelse» eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss — så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren. Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och »Laglöshetens människa», fördärvets man, hava trätt fram, vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.

Och Markus 13:32

Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen — ingen utom Fadern.

Den viktigaste frågan är:

Fråga: Kan din och min och alla andras nådatid sluta vilket moment som helst?

Svaret är: JA!

Fråga: Vad är skillnaden mellan ond bråd död och Jesu tillkommelse i fråga om frälsning?

Svaret är: INGEN!

Har du hört om “Pascals wager“? (På Svenska “Pascals trossats”.)

Utrikiska: (Hoppa över det om du tycker det är komplicerat. Liten sammanfattning följer på Svenska.)

The philosophy uses the following logic (excerpts from Pensées, part III, note 233):

• 1. “God is, or He is not”
• 2. A Game is being played… where heads or tails will turn up.
• 3. According to reason, you can defend neither of the propositions.
• 4. You must wager. It is not optional.
• 5. Let us weigh the gain and the loss in wagering that God is. Let us estimate these two chances. If you gain, you gain all; if you lose, you lose nothing.
• 6. Wager, then, without hesitation that He is. (…) There is here an infinity of an infinitely happy life to gain, a chance of gain against a finite number of chances of loss, and what you stake is finite. And so our proposition is of infinite force, when there is the finite to stake in a game where there are equal risks of gain and of loss, and the infinite to gain.

Svenska:

Pascals trossats, är en statistisk analys som Blaise Pascal gjorde. Pascal var mycket intresserad av statistik och spelteori och applicerade de resonemangen på Gud. Enligt Pascal kunde man inte veta någonting om Gud, men om Gud finns blir man belönad om man tror på honom och om han inte finns har man inte förlorat något på sin tro.

Visst kan man ha en hel del åsikter om detta torra sätt att tala om en trosrelation med Herren, men jag är övertygad att det kan börja så för dem som är matematiska teoretiker likt Pascal. Gud drar oss upp ur den grop vi befinner oss i. Oavsett om det är en emotionell grop eller en intellektuell sådan. Han kan till och med rädda oss ur villolärornas träsk, undan alla vilda krokodiler och ormar.

Bara vi vill!

Nu gör jag ett snabbt lappkast tillbaka till ändtidens teorier, fabler och historia i förväg.

Jag saxar nu från en sajt som talar om historien:

Enligt Luther:

Varje lära måste ha bärkraftiga skriftbevis, tydliga och klara beläggställen. Svärmeandar, som menade sig sitta inne med »större ljus» över profetiorna och ansåg sig kunna bestämma tiden för befrielsen vid Jesu tillkommelse bl.a. utifrån Dan. 8:13-14, bekämpades konsekvent av Luther. »En av dessa spekulativa oroliga själar var Michael Stiefel, som lärde att den yttersta dagen skulle inträffa kl. 08.00 den 19 oktober 1533. Så trodde han utifrån sin speciella uträkning av Daniels 2.300 ‘dagar’»

Kristi återkomst är enligt Luther en enda avgörande händelse, då de döda står upp från sina gravar och världsdomen äger rum. Alla spekulationer om judarnas roll under och före tusenårsriket var helt främmande för Luther. Det viktiga nya hos Luther var hans tes att hela påvedömet som institution betraktat var Antikrist, och inte bara vissa lastbara påvar». Han hänvisade i synnerhet till 2 Tess. 2:4, där det framhålls att Antikrist skall ställa upp sin tron i »Guds tempel» eller mitt i kristenheten.

Också Calvin hänvisade till 2 Tess. 2:3ff som bevis för att påvedömet är Antikrist. I sin Institutio Christianae Religionis skriver han bl.a.: »Daniel och Paulus hade förutsagt att Antikrist skulle sitta i Guds tempel. Detta förbannade och avskyvärda rikes huvud i den västra kyrkan försäkrar vi vara påven».

Gottlieb Wilhelm. Hoffman:

Franska revolutionen och napoleontiden – en apokalyptikens guldålder.

Utanför Stuttgart grundades en brödraförsamling av en prästson, Gottlieb Wilhelm. Hoffman (1771-1846). Vissa fromma »läsare» hade helt fängslats av apokalyptiska studier, inte minst med tanke på omvälvningarna i Europa i samband med franska revolutionen och Napoleon-krigen. Med hjälp av Bengels skrifter sökte de att tolka »tidernas tecken» och bestämma kursen. För dem var ingen annan än Napoleon vilddjuret.

I England:

I motsats till den tyska apokalyptiken uppvisade den engelska grenen ett påtagligt intresse för judafolkets återvändande till Palestina före tusenårsrikets början. Premillennialismen dominerade, d.v.s. att Kristi tillkommelse sker före tusenårsriket. Några menade att tillkommelsen skulle inträffa antingen 1843 eller 1847. Franska revolutionen blev slutpunkten för en mängd talangivelser. De 1260 dagarna skulle enligt mångas mening sluta 1792. »Hedningarnas tider» (jfr. Luk. 21:24) upphörde 1847 och de 1335 slutade också 1847, då tusenårsriket skulle vidta. Den judiska tempelkulten skulle förnyas 1843, då Daniels 2.300 dagar (Dan. 8:14) beräknades nå sin fullbordan. Andra kom med helt andra beräkningar och årtal. De motstridiga tolkningarna och förslagen vittnar om den engelska apokalyptikens bredd och förvirrande mångfald.

Darby:

Under perioden 1845-ca 1875 sker en kursförändring inom apokalyptiken. Intresset för de profetiska och apokalyptiska frågorna finns kvar, men de gamla apokalyptiska årtalen har förlorat sin trovärdighet och ersätts gradvis med de s.k. dispensationalistiska idéerna. Banbrytaren och den främste representanten för en alternativ apokalyptik är Plymouth-brodern John Nelson Darby. [22]

I stället för de komprometterade årtalen för tillkommelsen, fastslog Darby att Jesu tillkommelse i själva verket kommer överraskande för alla, »när som helst». Han indelade historien i klart avgränsade perioder, s.k. dispensations. Den skarpa skillnaden i frälsningsschemat mellan judarnas och hedningarnas »tider» kan nämnas som ett exempel på detta resonemang. Ett annat är boskillnaden mellan lagens och nådens tidsålder.

Darby överförde sitt system också till USA. Detta skulle på sikt få en oerhörd betydelse för de evangelikala samfunden där. Darby besökte USA och Canada sju gånger mellan åren 1862 och 1877. För att belysa hur snabbt och allmänt darbyismen upptogs i förkunnelsen också i Sverige, hänvisar Lindén till »världsmissionären» Fredrik Fransons apokalyptik i Himlauret (1897) och Lewi Pethrus och EFS-teologen Johan Hagners utläggningar av samma ämne.

Det darbyistiska schemat hade Franson troligen kommit i kontakt med i Chicago som medlem i Dwight L. Moodys kyrka. Ungefär samtidigt skulle en annan svensk evangelist i förskingringen, svensk-amerikanen John Ongman, Örebro Missionsförenings grand old man, acceptera darbyismen. Franson talar om »brudeskarans upptagande» som inledningen till »Herrens dag» eller tusenårsperioden. De sjuttio årsveckorna i Dan. 9 tolkar han så, att de första 69 sträcker sig fram till Kristi död och den 70:e årsveckan sträcker sig fram till början av tusenårsriket. Därför måste han likt Darby räkna med ett gap mellan den 69:e och 70:e årsveckan. Han hävdade att då judarna förkastade Kristus, slutade deras klocka att gå. Först sedan Jesu brudskara ryckts upp till himlen, börjar denna klocka ånyo att gå.

(Min iakttagelse: Kanske var det därför Ongman förlorade maktstriden med Pethrus?)

Franson betonade också tusenårsperiodens fantastiska väckelser.

Lewi Pethrus:

Den svenska pingströrelsens största namn Lewi Pethrus gav tidigt uttryck åt apokalyptiska tankar. Också Pethrus talar om olika stadier i parusin. Vid Jesu tillkommelse, när bruden rycks upp från jorden till himlen, ser bara de frälsta Jesus. Inte de övriga. Däremot kommer de icke-troende snart att märka att något högst märkligt har skett, fortsätter Pethrus. Ämnet »brudens hemliga bortryckande» blev för honom ett populärt predikoämne. Han följde troget den darbyistiska modellen i dessa utläggningar.

I anslutning till Darby lärde Pethrus att »vedermödan» tar sin början först efter det att Guds trogna barn blivit upptagna till himlen. Likaså i anslutning till Darby lärde han att Antikrists framträdande äger rum efter tillkommelsen i hemlighet. När han predikar om »en stor vedermöda», är han helt genomsyrad av de darbyistiska idéerna.

Miller:

Adventistisk apokalyptik efter Miller. I detta kapitel presenteras många märkliga teorier, som vi här går förbi, bl.a. den att Jesus den 22 oktober 1844 skulle ha gått in i ett nytt rum i himlen, in i det allraheligaste i den himmelska helgedomen. Med nya teorier gjorde man det möjligt att hålla fast vid Millers felslagna kalkyler. Det som Miller förlade till jorden 1843-44 överfördes till den osynliga världen, där ingen människa kunde kontrollera teorierna. »Här finner vi kärnan i den sabbatariska adventismens apokalyptik och profetietolkning».

Jehovas vittnen:

Talet om Jesu osynliga närvaro från 1874 och tusenårsrikets ankomst 40 år senare fascinerade Russel. 1914 skulle det efterlängtade tusenårsriket få sin början.

Russel talar om ett andra frälsningstillfälle under tusenårsriket. Inte minst hedningarna skulle få ett verkligt tillfälle att avgöra sig för Gud efter döden. De som trots allt skulle komma att förkasta det nya erbjudandet skulle tillintetgöras.

Men 1914 kom och gick utan att den gyllene tidsåldern kunde skönjas vid någon horisont. Tvärtom inleddes ju det blodiga världskriget och djävulen hädade i sanning i världen.

Sexdagarskriget:

Knappast något har påverkat den aktuella apokalyptiken så mycket som staten Israels tillkomst 1948. Efter sexdagarskriget år 1967 stegrades intresset för Israel ytterligare. Profetiorna i GT, hos Hesekiel och Jeremia, hade gått i bokstavlig fullbordan, förklarade många. Snart skulle templet byggas upp igen – gamla staden i Jerusalem hade då nyss erövrats – och sedan skulle Jesu tillkommelse äga rum.

(Hal Lindsey förutspådde detta!)

Den karismatiska rörelsen:

Med den numera ganska vanliga karismatiska rörelsen har den tidigare darbyismen fått en stark draghjälp. I denna förkunnelse talas ofta om »brudens» plötsliga bortsnappande. »Därför har det blivit allt vanligare i USA, den karismatiska rörelsens hemland, att dessa kristna blivit så fängslade av dessa tankar, att flera framgångsrika köpmän låtit teckna försäkringar angående underhåll till de kvarlämnade ‘ljumma kristna’ efter deras egen himmelsfärd! Man har lämnat anvisningar om hur folk skall förfara med deras egendom efter ‘the secret rapture’. Vissa har varit så förutseende att de har låtit testamenten o.dyl. skrivas så, att egendomen skall återgå till dem själva efter återkomsten till jorden tillsammans med Kristus och änglarna vid början av tusenårsperioden!»

Slut på saxningen…

Ja, döm nu själva.

Föll Harold Camping bara så ur luften?

Eller stod han på en (o)stabil grund av drivsand som redan hade förberetts av tidigare (falska?) profeter?

Det må vara hur som helst.

Den viktiga frågan är vilken grund du och jag står på och bygger på!

Det finns bara en som håller!

”I dessa da’r må vi beakta.
Det finns en grund, som ej kan vackla.
En säker grund, för hjärtats tro.
Och där vår själ, kan finna verklig ro.

Och Jesus Kristus, Han är den grund,
Som endast håller, i provets stund.
En säker grund, för hjärtats tro.
Och där vår själ, kan finna verklig ro.”

/Kjell

PS.

Enligt en nyss utgiven rapport i Dagen säger Camping att han hade rätt i alla fall. Så det så!

Sammalunda gjorde Russell på sin tid…. 🙁

Views: 34